Så här tycker jag:

Jag förutsätter av ditt inlägg att din kaninhona ej fått kull tidigare.

Jag skulle om jag var i dina kläder, ta en kull på henne oavsett om hon bar på bettfel eller ej. Varför? Jo för att det är allmänt känt att alla djurhonor mår bättre i kroppen o lever längre och är friskare och har större chans att slippa cancer i juver/livmoder om man låter dem få en kull minst i sitt liv.
Det ligger i en kaninhonas genetik att yngla av sig och jag är en sådan som anser att även om vi har djur av helt andra skäl idag än vad de är till för så skadar det inte att försöka få låta djuret få iallafall det genetiska syftet stillat. 

Alltså, mitt tips? till dig är:

Ta en kull med den hane du sett ut, får ungarna bettfel ja okej då får du ta bort samtliga, men då har du gett din hona någon ändå. Hon har fått bli mor en gång och har dessutom ökat chansen att slippa sjukdomar som ofta är relaterade till djur som ej får ungar senare.
Får ungarna inte bettfel, då är det kanonbra. Men jag tycker helt klart att du ska ta chansen. Det är inte värre än att det kan misslyckas och då är det bara så enkelt att du ber någon med kunskap att hjälpa dig ta bort ungarna.
Om du tänker ur kaninens perspektiv så är inte detta något "barbariskt" alls utan helt naturligt.

Det är helt enkelt väldigt onaturligt för en kanin att inte få ungar, kroppen är gjord för konstant Avel om man så säger.

Lycka till med dina kaniner och jag håller tummar o tår att du slipper bettfel!

#1

Tack för snabbt svar!

Jo, det blir honans första kull.

Jag har inte sett ut någon hane än, eftersom det inte är säkert att jag ska ta kull (inte pga bettfels frågan utan p.g.a annan orsak)

Hon är inte jättenära släkt med dem, den närmsta, Skåningen, finns i fjärde led…

Hur "noga" ska jag vara när jag väljer hane, exempelvis om han har Skåningen i släkten, var får då Skåningen "närmast" ligga i för led? ;)

Om man vet att de bär på bettfel ser jag ingen anledning att avla på henne. Skulle kastrera istället då.

Jag har valt att utesluta Arris helt hos mina hoppare, finns Arris hos mina hoppare kommer de inte gå i Avel. Det pga andras erfarenheter med bettfel där Arris har funnits i släkten.

Okej,

Mmm… Många använder ju kaniner som är besläktade med Arris i sin Avel.

Hur är det med ex. Skåningen och Exit då? Båda är ju släktingar till Arris, dem väljer folk att avla på, varför, om inte Arris "går" att avla på, varför är då kaniner som är släkt med han ok? 😉

Är det helt uteslutet att använda någon kanin som inte är besläktad med någon annan känd kanin?

Eller är det så inom hoppvärlden att man gärna parar släktingar med varann?

#6, Tvärtom, hopparna vill oftast ha så låg procent som möjligt, över två procent är typ lika med halshuggning hos många.

När det gäller min egen Avel och att undvika bettfel så kan man säga att jag går både på "statistik" och "magkänsla" när det gäller att välja avelsdjur. Varje (hopp)kanin som jag känner till som har fått bettfel har jag antecknat, och även hela dess härstamning så långt bak som den är känd. Och det gäller då bara uppgifter från "säkra källor", dvs. att ägaren och/eller uppfödaren till individen med bettfel berättat det direkt till mig eller skrivit ut det på sin hemsida, blogg eller något forum, alternativt att det står med i Kullregistret. Rykten om att kaniner från de "kända leden" ska ha lämnat bettfel och även annat smått och gott florerar på diverse forum, men dessa "rykten" har jag inte brytt mig så mycket om i sig, men givetvis försökt forskat i om det ligger någon sanning bakom dessa rykten.

Att kalla mina anteckningar för "statistik" i ordets rätta bemärkelse är egentligen lite tokigt, då jag givetvis inte har koll på ALLA ungar med hoppstam som har fötts i hela världen och jag vet inte huruvida alla dessa ungar har haft bettfel eller ej. När man läser t.ex. Kullreg så har jag också upptäckt att de uppgifter om bettfel nästan alltid gäller de ungar som "avlivats på grund av bettfel" och liknande. Sedan finns det givetvis även dem som ägaren/uppfödaren ändå valt att behålla i livet med regelbunden tandvård istället. Vad som också är värt att hålla i minnet är att det säljs mycket hoppkaniner till ffa Norge och även en del till Danmark, där det också har dykt upp bettfel efter dessa svenskstammade hoppkaniner.

Nåväl. När man då kollar på härstamningarna på de kaniner där jag vet att det förekommit bettfel så finns Arris med på många. Både i första, andra, tredje led osv.

Exit är ju morfar till Arris och finns också med hos en hel del. Och samma sak där, i flera led. Och inte bara genom Arris utan också andra individer, Arris kullbror t.ex. men även dem som inte är nära släkt med Arris i övrigt.

I och med att Skåningen är mormors far till Arris så finns han med där Arris finns med. Skåningen själv har, så vitt jag vet, inte lämnat några ungar med bettfel, däremot flera barnbarn och han finns också med på en del lite längre bak.

Elliott har själv lämnat (minst) en unge med bettfel. Plus att han finns med i generationer längre bak också.

Med den här informationen som grund så väljer jag själv bort avelsdjur med Arris och Exit i härstamningen. Jag tycker helt enkelt att det förekommit för mycket bettfel bland dessa linjer. Vad gäller Skåningen och Elliott så har jag som princip att inte inavla alls, inte ens på långt håll, på någon utav dessa. Jag undviker också kombinationen Elliott-Skåningen.

Sedan ska man givetvis hålla i minnet att ingen utav dessa kaniner har lämnat avkommor där merparten utav dessa har haft bettfel. Nu vet jag inte riktigt hur många ungar Arris, Exit, Skåningen respektive Elliott har lämnat efter sig totalt, men jag tror att om man ser till antalet ungar med bettfel mot den totala summan födda ungar så är det inte någon övervägande procent med bettfel. På det viset skulle man kunna säga att risken för bettfel är ganska liten bland dessa kaniner.

 Men det som gör mig tveksam är att kollar man på procenten av de härstämningar där t.ex. Arris finns med bland de individer som faktiskt har fått bettfel så är den procenten väldigt mycket högre. Jag tror att jag har hört rykten om i princip alla stora led att det ska ha förekommit bettfel eller någon annan genetisk defekt, så vill man vara helt på det säkra bör man i princip inte avla på någon kanin. Själv har jag valt bort de led där jag tycker att det förekommit mest "skit", och tänker som sagt även på vilka individer det inavlas på och vilka man kombinerar. Självklart har det förekommit bettfel på andra håll än bara i de mest kända leden, och även dessa väljer jag bort i min Avel.

Det som gör det här med bettfel så svårt just när det gäller Avel är att allt inte syns. En kanin kan alltså bära på bettfelsgenen utan att själv ha bettfel. Den kan få ungar utan bettfel, men som ändå ärvt bettfelsanlaget. Som förs vidare till nästa generation där bettfelet sedan dyker upp. Så bara för att kaninen inte har bettfel, kan den fortfarande bära på bettfel, och bara för att kaninen får en kull med ungar utan bettfel kan man ändå inte riktigt "andas ut" och vara helt säker på den inte bär på bettfel som kan ha förts vidare.

När det gäller genetik så finns det mycket "fakta" om procent hit och dit, t.ex. hur många av ungarna som får färgen blå efter ett föräldrapar av någon viss färg. Denna procent brukar oftast stämma, men då man ser till ett väldigt stort antal ungar - inte någon enstaka kull. Låt säga, för enkelhetens skull, att risken för att ungarna i en kull mellan två bettfelsbärare får bettfel är 25%. Dessa bettfelsbärare får tillsammans en kull med åtta ungar. Det innebär INTE att man med säkerhet kan veta att 2 av dessa ungar kommer att få bettfel. Ibland blir det fler, ibland färre. Och ibland ligger anlaget dolt, där man inte kan veta om ungen bär på bettfelsgenen eller ej.

Den mesta av forskningen verkar ganska överens om att för att det ska bli bettfel/dolt bettfel så krävs det att anlaget kommer från både mamman och pappan. Alltså kan man para två bettfelsbärare med icke bettfelsbärare och inte få några bettfel, tro att dessa kaniner inte bär på bettfel, avla vidare, ovetandes para just dessa två bettfelsbärare med varandra och bettfelet är ett faktum.

Jag vet att det avlas en hel del på leden efter Arris, Exit, Skåningen och Elliott. (Givetvis avlas det på alla andra led också, men eftersom det var dessa kaniner som nämndes i #0 så skriver jag bara om dem ) Hur jag själv resonerar angående dessa kaniner/led i aveln har jag redan skrivit om tidigare i inlägget, och när det gäller hur andra tänker kan jag mest bara gissa och spekulera.

En del av anledningarna till att man avlar på t.ex. Arris-/Exit-leden tror jag kan vara t.ex.:
- Det har trots eventuella bettfelsgener blivit väldigt många fina tävlingskaniner från dessa led, och att man då tycker att chansen för att få fram bra hoppare är tillräckligt stor för att man vågar ta risken för att det dyker upp bettfel
- Man har - som du - en egen riktigt fin tävlingskanin man gärna vill ha ungar efter eftersom man gillar dess personlighet och för att den presterar bra
- Man vet att all Avel innebär risk för defekter, det finns alltid risk för att en unge föds med 3 ben liksom - eller bettfel, det är sånt man får ta och blir det knas så avlivar man ungen med 3 ben - eller bettfel
- Man har inte så stor kännedom om vilka kaniner som finns i ens egen (tilltänkta avelskanins) stam
- Man har inte så stor kännedom om vilka kaniner som lämnat bettfel, man har i bästa fall mest hört rykten
- Man har stor kännedom om vilka kaniner som lämnat bettfel, och eftersom det blir svårt att välja bort alla led så väljer man inte bort något led
- Man har inte så stor kännedom om hur bettfelsgenen nedärvs, vilket det iofs finns lite motstridiga uppgifter om också, så det går inte att veta med 100% säkerhet hur det egentligen fungerar
- Man har olika åsikter om hur petig man ska vara, hur många generationer det ska ha gått för att man vågar hoppas på att anlaget är bortavlat osv.
- Man avlar på dessa led för att "alla andra" gör det, detta tror jag framför allt gäller yngre/mindre erfarna kaninhoppare och uppfödare som ser upp till de äldre och mer erfarna, "Om dom tycker att det är okej att göra så, så är det okej att jag också gör så", typ
- Man har tröttnat på att leta efter avelsdjur som inte är släkt med Arris/Exit  (Försvinnande få som gör så, hoppas jag…)       

Vill man vara helt säker på varför folk avlar på t.ex. Arris-/Exit-leden gör man bäst i att fråga dem som faktiskt gör det. Jag är med andra ord helt fel person att fråga

Jag tycker absolut att det här är ett viktigt och intressant ämne, jag har mina åsikter och min ståndpunkt och jag diskuterar det gärna. Samtidigt som jag ändå försöker respektera dem som resonerar annorlunda, så länge det inte strider mot djurskyddslagen.  

Får man förresten fråga vilka kaniner din hona är efter?

Sorry för lite mycket text…

#0 Vad jag vet har Arris gett bettfel. Så tekniskt sett ur den kullen så bär ju både mamman och Arris bettfel annars dyker det inte upp.

Dock är det ju inte säkert att alla andra ungarna är bärare, men det vet man inte förens vidare ungar paras med bettfelsbärare. Och även om två kaniner är bettfelsbärare dyker det inte alltid upp ur en kull, kan dyka upp ur nästa från samma avelspar vilket är lite knepigt då det kan ligga dolt längre.

Så vidare paras en kanin som bär på bettfel och den andre är bettfelsfri blir det aldrig bettfel, dock är det en liten procent som KAN bli bärare, dock inte säkert.

Paras två bettfelsbärare KAN nån få bettfel och andra KAN bli bärare, dock inte säkert.

Paras en kanin som har bettfel med en bettfelsbärare så får du nästan säkert någon med bettfel och ALLA blir bärare.

Paras två bettfelskaniner så blir det alltid bettfel.

Så man ska inte bara rata den "Kända" honan/hanen, utan bettfel krävs av båda individer att de bär på det för att det ska dyka upp.

#0 Sedan så är det inte ens säkert att din kanin bär på bettfel.

#10 Mmm, jag vet.

I alla fall så kommer jag nog inte ta någon kull. Tråden var mest till för att kolla vad alla andra tycker eller ifall det var någon slags "myt".

Jag har även släktforskat ytterligare och Skåningen och Exit finns hos båda föräldrarna… (jag trodde först bara dem var has den ena)

Tack för all hjälp i alla fall, hade tänkt att vid nästa köp av kaninhona ska jag vara noggrannare med släkten, då tanken när jag köpte henne inte var att avla på henne, utan att tävla. ;)

#11 Släkten spelar ingen större roll. Även om du släktforskar så finns inte bettfel daterat på papper. Och mer sällan kan man googla eller får ett svar av någon om så det finns på diverse kaniner i släkten. :)

Nej, jag vet. Men eftersom Skåningen och Exit(och Arris) tydligen bär på bettfel så har jag nu valt att inte avla på min hona, eftersom dem finns dubbelt i min kanins släkt. ;)