följer

Jag tror att det är väldigt personlig vad man väljer att göra med en "problematisk" kanin. Som du säger så finns det flera olika förutsättningar (tid/kunskap/lust/osv), så jag tror det är svårt att hitta något bra svar på den frågan. Dessutom så har jag själv inte varit i en sånhär situation, så mina åsikter borde nog inte värdas lika högt som någons som faktiskt varit det.

Det som jag tycker alltid borde vara det viktigaste är vad som är bäst för kaninen. Skulle denne må bäst av att jag la ner tid och energi på att rehabilitera den, eller finns det någon annan som kan sköta om den bättre, särskilt om jag inte orkar/vill?
Du säger att din kanin bor med andra kaniner, är det möjligt att det räcker det för honom? Skulle han kanske må bra av att helt enkelt inte ha så mycket kontakt med människor och sedan stå ut med stressen av att t.ex klippa klor en gång i månaden? Finns det möjlighet för honom att flytta till ett kaninhägn eller liknande där han skulle vara lite mer "fri"? Det kanske inte är så himla kul att äga en sådan kanin,  men somsagt borde fokus ligga på vad som är bäst för individen och inte för en själv som ägare. 

Kaniner väljer inte att födas och det väljer inte hur de bor eller med vem. Det är upp till oss att göra så gott vi kan för att de ska må bra. Jag personligen tycker att det är oerhört tråkigt när en kanin avlivas, även om det såklart är ofrånkomligt ibland. Om en kanin verkligen inte mår bra så ja, då kanske det är bäst att den får somna in. Men för mig så ska det till väldigt mycket innan jag ens överväger att ta bort någon, och avlivning borde alltid vara den sista utvägen.

#2 Hej o tack för din input!

Ja du, för min egen del är det så svårt o säga vad som skulle kunna bli bättre. Jag har provat att ägna mer tid åt honom men utan större resultat. Jag kan absolut INTE säga att jag provat allt, för det har jag inte. Jag skulle mycket väl kunna ha honom o bo på annat sätt o kanske låta honom bo själv ett tag o se om han skulle kunna ty sig till mig mer om inte andra kaniner fanns i närheten.
Det som talar emot ett sådant alternativ är att han är så otroligt bunden till min kaninhona som han bor med. Han är jämt uppi henne o vill gärna ligga brevid o runt henne o vila o sova. Han är aldrig dum o elak mot henne utan följer henne som en skugga. 
Jag skulle ha oerhört svårt för att separera på dessa två.
Det märkliga är att jag upplever att min kanin blev mycket surare o buttrare efter hans kastrering. Innan dess var han kanonmysig o go, skuttade alltid fram o skulle bli klappad o kliad, numer sitter han i ett hörn o stirrar surt på mig när jag kommer.

Nu var väl denna tråd inte så mkt tänkt att diskutera just min egen kanin o mins relation, utan mer hade jag hoppats kunna få svar från andra kaninägare hur de skulle tänka i en liknande situation.

Men tusentack för din input som sagt! Och precis som du säger, så är avlivning/försäljning det absolut sista jag skulle göra, allt annat ska verkligen vara totalt uttömt innan jag ens funderar på det. 
Men sanningen är att han ÄR rätt sur o hugger o bits gärna. Så han är en aning "aggressiv" så att säga. Och det är inget som jag egentligen önskar i ett husdjur.

Dilemman….

Vi har väldigt låg toleransnivå men det är för att vi avlar och alla våra kaniner är antingen avelsdjur, ungkaniner (som ska säljas el slaktas) eller kaninungar. Vi har ingen kanin som bara är kelkanin och vi tänker inte föra vidare aggresiva gener el liknande.

Är det köpta avelsdjur så säljs dom vidare om vi hittar en köpare (efter att vi sagt vad vi anser är problem) och det kan funka bra, då sånt kan bero på kemin mellan oss och kaninerna eller liknande.

Ungdjur slaktas (om inte nån köpare verkligen vill ha djuret men då säljs dom inte med genbanksintyg) tex nu har vi en ovanligt Rädd kanin som antagligen kommer att slaktas till hösten men hittar vi nån som vill ha henne ändå (utan genbanksintyg) så kan ju dom få en chans (och se om det tex är kemin som spökar)

Aggresivitet tolereras inte här alls. 
Morrande, boxande eller så det rör mig inte, (fast man vill ju såklart få bort det) men bitas ofta (enstaka gång beroende på varför är OK, man måste ta reda på varför kaninen gjorde som den gjorde) tolereras inte. 

Hade testat allt först innan jag hade omplacerat (till något riktigt kunnig) eller avlivat. Sedan får man kolla: mår kaninen bra av detta beteendet?

Jag tolererar väldigt lite aggressivitet, främst för min egen skull. Kaninerna är min hobby och jag vill trivas med min hobby fullt ut. Jag har haft sura kaniner förut därav har jag satt tydliga gränser för mig själv så jag slipper "dilemmat" ifall problemet uppstår igen.

Jag kör med regeln "tre gånger, sen åker du ut".
Det innebär att efter tre bett, attacker, boxande m.m. Omplaceras eller avlivas kaninen. Jag vill inte heller behöva "akta mig" för en kanin när jag hanterar den, oavsett om det är i buren eller utanför. Visst har jag förståelse för att en dräktig (ej brunstig) hona kan lite mer vaksam eller grinigare men en attack/boxning från en dräktig hona ger också "en prick".

Självklart rycker inte kaninen om den är allmänt trevlig och på 5 år har "boxar" till min hand. Utan det handlar snarare om en period på en kortare tid, men allt är ändå individuellt beroende på hur kaninen är annars.

Låter kanske lite flummigt, men hoppas någon förstår hur jag menar.

Jag har en som rivs, bits och attackerar handen. Men när hon attackerar handen så drar jag bort den och försöker igen. Då fungerar det. Hon biter aldrig handen. Men bara för att hon är lite aggressiv så älskar jag henne inte mindre för det. Jag kommer försöka lära henne att inte göra så.

Men om det är en riktigt aggressiv kanin så skulle jag nog avliva den. (Då menar jag riktigt aggressiv) för då har den ju ett dåligt liv och den mår inte bra av något.

Mina kaniner är typ ganska argsinta av sej. Rasen är sån. Så jag tycker det är okej om dom bits, morras m.m när man ska försöka ta dom mot deras vilja. Vissa är lite rädda av sej så dom måste få försvara sej. Men det räknar jag inte som aggresivitet precis.. Dock om dom hugger vid matskålen, hugger efter handen eller hoppar upp å sätter sej i armen som Pitbull hundar så ryker dom direkt^^ Hade det vart en Dvärgvädur eller så så hade jag inte accepterat bitande över huvud taget.

Jag på pekar om han bits då säger jag till han :) Även om han bits när man puffar upp hö och ger ny mat

Det är beroende på kaninen. Jag har redan en kanin som varit aggressiv, hon är det fortfarande till en viss del. Jag avlivar inte första minsta tecken på att kaninen inte har det beteendet jag vill ha. Zelma hittades för 6 år sedan i en kartong på en liten väg här i trakten. En vän till en vän frågade mig ifall jag ville ha henne och tackade såklart ja. Första dygnet var hon väldigt tillgiven. Antagligen fortfarande helt skärrad över vad hon precis utsatts för. Vet ej hur hon haft det i sitt förra hem. Några dagar senare blev hon som ett monster. Hon fick maten genom gallret i taket, fick inte komma ut ett tag då hon attackerade mig så fort jag stack händerna i buren. Vi har jobbat en hel del med beteendet i 6 år nu och hon är fortfarande inte som en kanin ska vara. Hon hatar fortfarande att bli upplyft och infångad i hagen, men sitter jag hos henne så kommer hon gärna fram och puffar på mig och tigger uppmärksamhet. Så innerst inne är hon en snäll kanin bara att hon fortfarande inte verkar kunna lita på människor. Kan ju vara så att hon varit i händerna på ett litet barn som lyft henne på ett helt fel sätt, att hon fortfarande är traumatiserad av detta.

Skulle hon istället hela tiden morra och göra utfall och bita hål på skinnet, då skulle jag först och främst kolla upp ifall hon hade ont, om inte så hade jag nog valt att avliva. En alltid aggressiv kanin som inte visar tecken på förändring trivs inte med sitt liv, det blir bara plågsamt för den vid matning och förflyttning till Hage såvida man inte bara kan öppna en lucka så att kaninen kan gå ut och in som den själv vill.

Men det ska mycket till för att jag ska ens fundera på avlivning. Jag vill försöka först!

Hej allihop!

Vilka bra svar ni ger! Nu fick jag mycket själv att fundera över. Jag måste nog först o främst komma på VARFÖR min kanin är som han är.

Om han har ont någonstans (vilket känns minst troligt, för han är aktiv o skuttig i hagen, kan göra "glädjesprång" då o då och så vidare) men det måste jag ändå kolla upp ordentligt.

Om det är något annat som stör honom, av någon anledning vill min kanin gärna attackera min hand om jag rör den för fort eller rör den överhuvudtaget i närheten av honom när han sitter på golvet/marken/i buren osv osv. I knäet är han jättesnäll, fantastiskt lugn o lite grann som en lealös docka om man så säg. Han tillåter att man vänder upp o ner på honom i stort sett. 
Om detta beror på att han litar på mig, eller om det har o göra med att han är rädd vet jag faktiskt inte. 

Han BORDE inte vara rädd för mig, för jag har aldrig gjort något som kan orsaka rädsla. Tror jag. Så vitt jag vet iaf. 

Som någon av er så bra sa, det är en hobby, och man ska ju trivas med sin hobby. Djuren ska göra en glad. Och just nu som det är idag så gör min kanin mig varken eller. Mest deppig pga att jag funderar över vad jag gjort/gör för fel osv osv. 
Han är väldigt revir-tänkande o det tycker jag är konstigt, han kastrerades preciiis när bollarna fallit ner o visade aldrig tecken på "hanigt" beteende innan eller efter. Så ja. Det är en svår nöt o knäcka.

Men era svar hjälper! Tusen tack allihop!

#11 är han så mot alla? både jag och en annan uppfödare i närheten har varit med om att kaninen inte funkat med mig (eller den andra uppfödaren) men de har funkat med andra.

#12

Det har jag inte provat! Men det var en smart idé! Kan ju vara värt o se om han är så här mot andra ja, för om det är kemin mellan oss som inte funkar så är det ju bra o veta.

Det hade jag inte tänkt på själv. :)

Det har ingen betydelse hur min kanin beter sig, jag skulle aldrig avliva eller omplacera den. Med lite tålamod kan alla kaniner fungera bra ihop med sin ägare. Men man kan inte begära att allt ska fungera bra från första dagen. Själv har jag 36 års erfarenhet av kaniner, så jag vet vad jag snackar om…

#14 Så en kanin som absolut inte passar ihop med dig och är så rädd för dig att den biter dig el liknande, måste vara kvar hos dig bara för att man inte ska omplacera kaniner??

Vi gjorde rätt då vi omplacerade Abies (som vi kallade Rabies) då hon mår super hon sin nya ägaren men man kan inte säga att hon gjorde det hos oss då hon i princip inte gick att hantera av oss.

#15 Men du vet, hen har ju 36 års erfarenhet, så det spelar ju ingen roll vad någon av oss andra säger. Hen vet ju bättre.

Ungefär det man kan tolka av hens inlägg.

Trist.

#16 ändå har jag haft ca 50 kaniner mer än hen 😎

Har du nån som du kan kolla om det skulle vara kemin som spökar för din kanin?

#17 

Nja, nej, jag är osäker på det. Jag är i stort sett den enda som har kanin av alla mina vänner o bekanta här.

Jag har en kompis som skulle kunna prova, men hon har redan två hundar, tre katter o två marsvin så känner inte att jag vill "dumpa över" ett till djur till henne.

Så ja, nej, egentligen har jag inte det.. 😕 För jag tror att det skulle vara en lösning. Jag kan mycket väl tänka mig att kemin mellan oss helt enkelt inte funkar.

#18 du skulle kunna testa att den vännen får hälsa på och gå till kaninen själv några gånger så att båda kan få sig en egen uppfattning om dom tycker om varandra.

Visar det sig att kemin är dålig kanske det är bäst för kaninen med en omplacering.

Jag skall prova det!

Mycket tack o bock för din input i frågan. Du gav mig en värdefull insikt ang kemin mellan oss.

Jag ska prova att låta henne komma hit o se hur han är mot henne, o kanske hon kan låna hem honom några dagar bara o se hur det blir, eller om hon enbart kommer hit o håller på med honom här.

Hon är ju dessutom djurkunnig så jag hoppas det kan bli något gott av det försöket. :)

#20 Jag visste inte om det där med kemin förrens "Rabies" flyttade till oss men de fallet fick en så bra lösning så det är ju ett måste att dela med sig av kunskapen från det. 🙂

Abies aka Rabies som numer är en glad Malåbo

Jag fick hem en kanin, Dumle, som hade bitit förra ägaren. Han gjorde ingenting här. Kastrerade honom några dagar efter att han kommit hit. Han var inte snäll hos veterinären men gjorde aldrig något mot oss. Tyvärr gick han hastigt bort sen

En av mina var en riktig surgubbe. Han bet aldrig ordentligt men naffsade om han tyckte man var ivägen, han bet när man skulle klippa klorna. Han hade mycket attityd kort och gott. 

Stundvis var det såklart superjobbigt, men då det aldrig blev skador så ville jag jobba med det och det är jag så glad över. Han var fortfarande en surgubbe men det blev bättre och bättre. 

Han omplacerades sen och jag berättade ju om hans historia men nya hemmet ville ha honom ändå.

Men bandet jag fick med honom är något jag kommer att komma ihåg förevigt. Han var min surgubbe och jag kommer alltid sakna honom.

Men en kanin som bits så det blir skador hela tiden vet jag inte hur mycket man ska lägga ner. Också med tanke på kaninen.