Det ena behöver väl inte utesluta det andra?

Jag har, iallafall enligt mig egen uppfattning, behållt mina intressen efter alla mina tre barn blivit födda.

Även om man är trött och allt det som kommer till, är jag ju fortfarande en individ med egna intressen, inte enbart en mamma.

Hon kanske redan har ett barn och vill ha ett djur? Sen tror jag nog att hennes man tar hand om djuret om hon tar hand om sitt barn (:

Hur man än vrider o vänder på det så är inte en nyfödd bebis och en kaninunge någon bra kombo.

Det är givet att i alla situationer kommer bebisen gå före kaninen, och det har jag ingen lust att utsätta min kaninunge för.

Hur vet du om hon inte har någon son eller dotter på 10-15år? Du måste iallafall fråga henne vem som tar kaninen när barnet är där då ett barn tar mycket tid, tid som en kanin kräver också, sen får du ett svar sen kan du avgöra. Men det är din kanin så du bestämmer ju, men tycker bara att man kan iallafall fråga..

Jodå jag har frågat. :) Inväntar svar.

Men ville bara avreagera mig lite.

Det förstår jag:) hoppas det löser sig!

Det ena behöver ju inte utesluta det andra som folk sagt tidigare i tråden.

Som det ser ut nu (om det går vägen, hoppas hoppas) så kommer jag ha en liten bebis då det är dags att para honorna på våren och förhoppningsvis kycklingar och gässlingar också (om vi hinner skaffa gäss i sommar).

Det hela beror ju lite på hur man prioriterar vissa shoppar och lägger energi på det sin "lediga tid" från bebisen, vi jobbar med gården på vår lediga tid.

Okej det kommer väl gå lite långsammare då man har en egen liten att ta hand om men det kommer inte stanna helt (det kan ju inte stanna helt för då skulle ju djuren svälta ihjäl och det vill vi inte).

Däremot är man inte vad vid kaniner kanske man ska vänja sig med bebisen först men hon kan ju ha vuxit upp med kaniner eller redan har nån/några men vill ha en till.

Jag skulle också vara väldigt tveksam att sälja en kanin till någon som var höggravid! Tycker det visar att man bryr sig om vart kaninen hamnar. :)

Hon kanske har någon annan som kan hjälpa till med kaninen när det blir stressigt?  

Om du är tveksam även efter att ha pratat med henne så skulle jag personligen neka henne att köpa. Bättre safe than sorry.

Jo precis det är så jag känner.

När jag hade min dotter nyfödd så var det enda som existerade just henne, allt annat, disk o tvätt o sånt, även mina katter, det kom i andra, tredje, fjärde hand.

Katterna lämnade jag bort eftersom jag inte hade hjärta att ha dom kvar. De ville upp i knäet o gosa o mysa o jag hade ingen tid/ork till övers för dom. Ett nyfött barn tar precis ALL din tid. Det finns ingen tid över till "egen tid" den första tiden. 

Och det är inget konstigt med det, helt normalt. Som nybliven mamma prioriteras barnet och dess behov framför precis allting annat. Och det vet jag av egen erfarenhet.

Djur kommer aldrig att kunna vara lika viktiga för en som ens bebis som gråter pga hunger, ensamhet, blöt blöja, kolik eller så. O då kommer djuren få komma i andra hand o det önskar jag ingen kanin.

Visst kaninen kan få det bra ändå om den får stor bur, mkt utrymme, men den kan lika gärna hamna i en bur någonstans totalt ignorerad pga att bebisen skriker halsen ur sig om nätterna o föräldrarna är helt slut om dagarna.

Nä, jag tror inte jag kommer sälja någon kanin åt den personen :)

#10 Fast en 10-15 åring ska inte ha ansvaret helt för en kanin, utan har alltid föräldrarna/målsman.

Vet dem som har hundar och klarar det superbra med liten bebis också, och både hundar och bebisar kräver ju betydligt mer tid än en kanin.
Jag hade frågat henne först om det är någon som hjälper till, hur hon planerat osv, så man får svartpåvitt och sedan utgå från det sen.

#9

Självklart kommer våra barn alltid i första hand, oavsett mot vilket man väger det emot.

Dock förstår jag inte varför man inte kan förena flera saker med varandra? Och vem säger att hon inte har en sambo? Eller är det bara mammans ansvar att ta hand om barnet?

Det kan ju såklart finnas fler i familjen :) Rent tekniskt MÅSTE där ju finnas en pappa ;)

Men barn ska inte ha eget ansvar för något djur, och generellt är väl inte sambos/karlar lika begeistrade i att ta hand om smådjur som kanske deras djurälskande tjej/fru/flickvän kanske är ;)

#12 Nja tekniskt sett nej måste det inte finnas en pappa där. Men en partner förmodligen, om man itne är särbo eller ensamstående då.

Såklart det måste finnas en pappa. Nånstans har ju spermien kommit ifrån.

Men ja, det kan ju likaväl vara en annan mamma också.

#14 Behöver inte vara en närvarande pappa eller så kan det vara sån inseminering. Sånt vet man aldrig.

#12 Så är det absolut inte alltid, här är det min man som gör så att vi skaffar djur efter djur. Han älskar djuren och vill inte vara utan dom. Jag tycker om djuren och det skulle väl vara ensamt utan dom men det är fortfarande inte på samma nivå som min man.

Det finns också en del killar här inne på kif vad jag förstår. Det är väldigt fördomsfullt att tänka så utan att ens fråga tycker jag.

Nu skrev jag ju generellt. Och med generellt betyder ju just att det är något som generellt är så, inte att ALLA är så.

Man måste inte läsa fel bara för att det är möjligt, man kan välja att läsa rätt också ☝️

Fråga henne helt enkelt om hon planerat för hur kaninen ska ha det då barnet är nyfött? Bebisen har ju troligtvis en annan mamma eller en pappa som delar lika på ansvaret.

När min första dotter föddes hade jag 5 hundar 2 i utställning kondition har en väldigt krävande päls ras och 2 st hade jag i lydnad/bruks ! När dotter 2 kom köpte jag första kaninen och när sista barnet en son kom hade jag även 10 kaniner dock bara 3 hundar kvar och avlat på hundarna däri mellan alla barnen kom på 3,5 år ! Mitt och mannens liv stannade inte upp för vi fick barn utan vi löste/löser det!

Bor hon med pappan till barnet eller har en kille hemmma är det väll inga problem? Och jag har varit ensamstående när jag hade en son på 3 och väntade min dotter. Då var jag höggravid. Jag hade då en kanin och 8 marsvin. För mig var det aldrig några problem. Det går om man kan och orkar. det är ju inte alla som klarar det. Fråga henne lite snällt typ.. Kommer du att orka med detta? å fråga hur hennes livssitvation ser ut.