Jag vet att kaninmammor ignorerar sina små mestadels av tiden i början. De får i princip bara di 1-2 ggr/dygnet, resten av tiden ignoreras dem. Men jag undrar om det är normalt så som min hona håller på. Hon har fem friska, pigga ungar på 2 veckor. Ibland kan hon hoppa in i bolådan där ungarna ligger och liksom sätta sig på dem (inte digivning), hon börjar äta några höstrån som ligger i bolådan och sen hoppar hon ut igen. Hon sitter på ungarna några sekunder. Sen hoppar hon ut. Kvar ligger alla ungar, huller om buller, sprattlande och nyvakna efter mammas klumpigt valda sittplats… detta händer ofta, och jag är orolig att hon ska råka trampa illa på dem. När hon skuttar ut ur bolådan trycker hon ju ifrån med bakbenen i hoppet, och ungarna som ligger precis vid hennes fötter kanske kan skadas. Hon har säkert full koll på vad hon gör, men jag börjar nojja att de ska ta skada.
Vid vissa tillfällen har några ungar vilsat sig ut ur boet och traskar omkring ute i buren. Vid två veckors ålder börjar de ju gå runt mer men de är ändå lite för små för att gå ute själva ännu. Jag har märkt att de inte tar sig ut med flit, utan av misstag. Man märker att de helst vill tillbaka till syskonen och värmen i boet. Även om de är två veckor, de har öppna ögon och hyfsat mycket päls så känns det väl säkrast om mamman gör något åt det, försöker lägga tillbaks ungen i boet i alla fall. Men hon bryr sig ingenting, hon ligger på sidan på sin hylla, vilar sig och kollar på ungen utan att göra något, så jag får rycka in och lägga tillbaks ungen i boet, den känns ju för liten för att ännu lämna boet några längre stunder. Den hade förmodligen inte klarat sig tillbaka själv då bolådan har en kant.
Hon är i övrigt en snäll mamma mot sina små, men det är vissa grejer som gör att man blir orolig då hon är så nonchalant mot dem. Är det något att oroa sig över ens eller är alla kaninmammor såhär nonchalanta? :)