Gör en ny tråd till mina frassebebbar som nu är lite drygt tre veckor.

Ska hålla mig till denna tråd nu, den andra blev så grötig..  

Det går undan nå se vansinnigt, de äter gräs o pellets o hö o kvistar o ja, allt, samtidigt som de desperat försöker klättra in under mamma Lisas mage för att ta sig en slurp. Vilket oftast resulterar i att hon typ halvt trampar på dem när hon skuttar bort. 

Varje kväll får de komma in i matrummet o skutta en stund, för socialisering och miljöträning. Att ha de i soffan är inte att tänka på längre, de far överallt och har ingen respekt för livet de fått, utan hoppar mer än gärna upp på soffryggen eller trillar ner på golvet så det blir inte så mycket sofftid, men destomer golvtid och knätid :)

Alla traktens barn är här varje dag och vill titta, hålla och klappa dem, jag försöker vara så diplomatisk som jag bara kan, bjuder in dem en stund o låter de hålla i ungarna under noga övervakning, men det blir ibland för mycket och när det ringer på dörren före tredje gången samma dag blir man lite trött.
De frågar "får vi titta på kaninungarna?" varpå jag svarar "ja självklart de är ju ute i buren, det är bara att ni går dit o kollar" o då får man svaret "ja men vi kan inte se dom, dom gömmer sig så mycket".
Jaaaa självklart gömmer sig mina kaniner när vilt främmande ungar o människor står o petar in sina fingrar mellan gallren. Men ja, sådant här förstår ju inte 7åringar. Jag har satt lås på buren i förebyggande syfte ifall något barn skulle glömma bort sig.
Dock har jag märkt att de försökt stoppa ner armarna genom nätet där märlorna som håller fast nätet är lite glesa, så nu ska jag fixa häftpistol och nita fast nätet så att inte ens ett lillfinger kommer emellan…
Man kan ju TYCKA att föräldrar i sådana här lägen ska prata med sina barn om att det inte är okej att springa o störa grannen varje dag utan att man kanske ska hålla sig till några gånger i veckan… men men. Nog gnällt!

Av 7 ungar så ska jag själv behålla två, en viltgrå brokad hona och en svart hane (som ska få sina fina små pungkulor bortklipptra så fort de trillat ner). De andra 5 har redan nu vid tre veckors ålder hittat nya hem som väntar ivrigt på att få ta hem de senare i sommar.

Jag är jättenöjd med alla nya hem, och hoppas INNERLIGT att de får de liv de förtjänar. Man kan ju aldrig vara helt säker, men tack o lov så är de köpare jag valt ut riktigt bra och verkar väldigt vettiga!

Mer bilder kommer framöver :)