Hej! 

Jag behöver verkligen hjälp med råd ang min lilla tjej. Hon är en dvärgvädur hona på ca 7-8 månader. Hon är köpt från djurbutik (mitt jobb)

Hon kom till oss nu i November, så hon har bott med alla oss i snart ca 5 månader +. Inga barn, utan bara jag, hund, katt å en liten dvärghamster. 

Hon har alltid varit en extremt tuff, social & modig tjej, redan då hon kom med sina syskon till jobbet. Blidde hon bästa vän med min hund (Leonberger kille) redan på jobbet. Samt med kunder som vi alltid har där. Hon är alltid nyfiken, utforskar allt, int rädd för nå. 

Med min katt, hona på 9 år, har oxå gått väldigt bra med, Asta (katten) har int haft nå speciellt intresse så för Galaxy (kaninen) Utan mera bara nosat å sedan gått ifrån. Aldrig varit aggressiv mot Galaxy, bara inget större intresse. Galaxy har dock varit intresserad att vara nära henne när hon var yngre. Men som sagt, Asta har int visat sitt intresse för henne, utan går ifrån.

Galaxy är en innekanin, får springa löst i lgh nästan varje dag, så mkt hon vill. Vi bor stort på 78kvm. Alltid nära hunden Keron, absolut bästa vänner. Hennes bur är väldigt stor med allt hon behöver där i å mer där till. 

Alltså katten & hunden har bott här innan kaninen kom. Hon är den nyaste i familjen. 

Nu senaste dagarna/veckan har hon blitt väldigt aggressiv emot katten Asta, jagar henne, bits, å buffar. Idag var jag mera hård emot Galaxy för att visa, att det där är int acceptabelt. Men hon bryr sig int rikigt, hon har stenkoll på mig när jag sitter där å har koll på henne med Asta katt, men hon kan lixom int riktigt hålla sig för att vara dum. 

Tycker å att hon är mera vaktig i sin bur emot mig å, men aldrig bitit mig, rest sig på baktassar på boxat en gång för ca 2 v sen. Men aldrig mer sen dess. Men ja, från att vilja ha mig i sin bur å jag får göra vad jag vill. Så är det absolut en stor skillnad till det sämre i dagsläget. Det nästan känns som att det är bara en tidsfråga innan hon biter mig när jag hämtar foderskålen eller städar.

Sen dag 1 har jag aldrig kunnat lyfta henne samt hålla fast henne, då får hon panik, sprattlar å rivs, så ja, där blir hon rädd. Så klippa klor är fruktansvärt jobbigt. Att gosa med henne när hon är i buren kan hon tycka är mysigt, men thats it. Hon kommer även då jag har mat i handen eller skålen i knät i korta korta stunder. Men kel å mys annars, nä. Hon är väldigt självständig så. När hon är lös ute i lgh så springer hon iväg så fort jag kommer nära, nästan alltid. Men det känns nästan mera som att, nej matte, jag vill int in i buren. 

Jag har tränat å tränat med all kunskap jag kan, men istället för förbättring så blir det bara värre. 

Snälla hjälp, måste få bort det här. För så här mår ingen av oss bra av att ha det. Att hon är rädd å osäker känns det int som ett problem, utan mest aggressiv. Vet mkt väl att hon är i ung ålder med allt som det innebär. Men hennes beteende är int normalt. Frisk å kry vad jag kan se. Har jag helt enkelt haft sån otur med fel gener? 

Ska påpeka å att hon är en extrem grävartjej & ej kastrerad såklart.

Buren står nästan alltid i Vardagsrummet, där vi alla är mest. men på natten står hon i lilla sovrummet. Eftersom hon gräver så mkt på morgonkvisten. Hon är väldigt trygg känns det som, hon kan ex sova igenom allt, när jag dammsuger, tokfnattleker med hunden precis intill buren. Hon sover så gott så, hon sover även med den mest avslappnade stilen en kanin kan sova. Det säger ju å ett å annat att hon är ändå trygg med oss, iaf i buren. Hon sover oxå ute i lgh när hon är lös, själv eller tätt intill hunden. 

Tack på förhand!