Gosiga kaniner?
Nu på senaste tiden har jag blivit mer och mer avundsjuk när jag kollar på filmer, bilden och texter ect på gosiga kaniner. Kaniner som liksom kommer upp i famnen och vill gosa. Jag blir avundsjuk pga att mina två kaniner inte alls är så. Dom låter sig bli klappade, men det är bara som en kanin beteende sak. Asså kaniner tvättar ju varandra i ansiktet, och jag tror att de ser min klappning som det. De följer efter mig ibland, men dom vill liksom inte "gosa" om man säger så.
Jag vet att jag har orsakat detta, antagligen. Jag fick dem när jag var 13 år, och jag var jätte glad! Men jag tröttnade nog liiite… Jag tog ju inte sämre hand om dom, men jag tillbringade inte så mycket tid med dom. Och i somras flyttade de ut och då blev det nästan mindre… När vi fick hem dom satt dom utan motstånd i knäet men i slutet av sommaren så skulle du blivit biten om du försökte ha någon i knäet. Det är somsagt mycket bättre nu, men jag vill ju ha gosiga kaniner som gillar att bli klappade!
Detta kanske låter själviskt, och jag vet att det kanske är det. Men jag vill ju känna att de trivs, och jag vill ju… Asså… Det går liksom inte att förklara…
Om du orkade läsa ända hit, bra jobbat! Jag skulle gärna få tips? om vad jag ska göra för att få ninerna lite bekvämare mer kontakt!
Snälla döm inte mig som kaninägare efter detta inlägget! Jag känner att jag öppnade mitt hjärta här. Och missförstå mig inte, när jag skriver detta så får jag väldiga skuldkänslor. Jag vet mycket väl vad jag gjort fel, och jag vill inte ha någon som kommer och säger åt mig vad jag gjort fel!
Man kan aldrig bli perfekt men vill man bli bättre så når man långt! Mitt konkreta tips? är:
Ägna mer tid med dem helt enkelt.
Är de hemskt osociala numera så kan du sätta dig med en bra bok i en rasthage tillsammans med kaninerna och ignorera dem fullständigt så bygger du upp deras förtroende för dig, låt dem göra det mesta på sina egna villkor så kan de komma till dig självmant för att de känner att det inte blir några måsten eller påtryckningar från ditt håll. Låt dem ta sin tid och håll tummarna!
Tack för svaret #1! Putt!
Mvh Filippa, Roxy, Bonnie, Sally och Pelle!
Kan ju säga så här att det är aldrig för sent. I oktober så fångade vi in en vildkaninunge, det var antingen det eller så skulle hon skjutas. Hon var ju självklart väldigt rädd för mig och under vinterhalvåret så spenderade jag inte alltför mycket tid med henne. Det blev några gosstunder om dagen men inget umgänge i Hage vilket är det bästa. Men nu när jag börjat ha henne i en rasthage och sitter där med henne så har hon sakta men säkert börjat få förtroende för mig och om en vildkanin kan börja lita på människor och bli kelig så kan nog dina också :) Bara låt det ta den tid det tar, skynda inte fram någonting utan ta det bara lugnt. Ge dem mat ur handen när ni sitter där i uteburen, umgås med dem, det löser sig :)