Så jäkla frustrerad, har värkligne fasnat på kanin, vill ha en. Kollar på videor, funderar ut vad jag ska göra för leksaker, hur jag ska kaninsäkra så att den får mer fri yta att springa på.

De sitter som ett hjärngrepp just nu. Blir galen.

Men sambon är alergisk och vi vet inte om han kommer rieagera på en kanin. Han har ennu inte varit nära en kanin och därför vet vi inte. Däremot har han sett kaniner i djurafären och han tycker de är söta.

Just nu är jag bara så arg. Jag hatar allergi hatar hatar hatar. Är en djurmänniska in i märgen och har sen tonåren haft både olika fåglar, hamster, hund och nu cornishkatter.

Bor i lägenhet och är sjukskrivne pågrun av panikångest, ständig ångest och bipolär steg 2. Så mina djur är bara ensamma när jag är till stan och till läkaren. 
När jag åker hem till familjen så följer mina katter med och bor med mig hos min mamma tråtts hennes allergi då hon älskar katter.  Kaninen skulle självklart följa med och antagligen skulle den få bo i en inhägnad antingen i köket badrum eller hall. MEd andra ord en stor yta. Om det är sommar kan jag säkert göra en tillfällig utebur hos svärmor som har hus.

Så jag har endå tänkt igenom det länge. Min farmfor födde upp mat kaniner och jag gullade alltid med ungarna och hjälpte till med utfodring och slog klöver till dem.

Men detta med allergi gör mig galen. Varför ska de vara så tomt i själen utan dessa djur? Varför ska de jag älskar vara allergiska?

Sorry för långt klagobrev.