Min kanin Nejlika vill inte in i buren, och då håller jag för ögonen på henne så hon lugnar sig…

Hon kan också vara lite sprattlig men brukar alltid lugna sig när jag väl håller henne.

Vet inte så mkt om hur man lär sin kanin att bli buren…

Jag brukar bära så att ryggen/sidan är mot min mage/sida. Så jag håller armen under frambenen och rumpan in under armen typ. På så sätt får dom fäste och "står" liksom på en.

Kaninerna kan vara lite höjdrädda och gillar inte när dom inte har "fast" mark under fötterna. Annars är det bara att öva öva öva! Släpp inte ner honom förens han slutat spralla, på så sätt lär han sig att spralla gör inte så man kommer ner fortare.

Jag lyfter mina med en hand under under framtassarna/bröstet och andra under rumpan sen brukar jag ibland ta med tre fingrar, ett mellan baktassarna och två som håller runt dem. Brukar även göra så att dem lutar med ryggen mot min arm och rumpan nära armbågen (insidan av armbågen såklart) eller så håller jag dem uppe vid nyckelbenet vilket dem brukar tycka är tryggast. Men de viktigaste är att alltid hålla kaninerna nära kroppen så tycker du ska tänka på det mest och sen såklart ta de försiktigt vid upplyft och nedsättning

Tack för alla svar! #2 det där med stödet ska jag tänka på och kan då öva att bara hålla han ibland. Jag är dock rädd att han kan göra sig illa om han sprattlar så och jag håller fast han? Har provat att hålla godis samtidigt men de hjälper inte.

Sprattlar han ska du absolut inte hålla kvar, kan bara jätteförlust och går det illa så kan han Britta ett revben eller liknande! :)

#5 jasså. Som sagt internets nackdel. Alla säger olika! Vad ska jag nu tro då hehe:) detta var ju lite det jag tänkte eller typ att han skulle kunna sparka/bryta benet. Hm :)

#2 Givetvis får du inte hålla fast honom så att han skadar sig. Då håller du för hårt :)

men så fort mina sprallar ändrar jag grepp så man håller lätt kring bröstkorgen och en hand under rumpan. Då kan dom spralla utan att varken skada mig eller sig själva. 

Sen får man ju själv se efter situationen också. Sprallar han i ren panik eller sprallar han för han lärt sig att om man sprallar slipper man bli buren? Det finns liksom olika "sprall" så att säga.

Greppa så mycket skinn du får plats i handen, mellan mitten på ryggen och nacken. Är kaninen tung kan det vara bra att hålla en hand kupad med pekfingret där svansen börjar, för att avlasta skinnet.

Aah ok. Han sprallar sig liksom ur greppet (sitter på golvet) så är nog både jag och kaninen som får träna :):) #8 ok det kanske är ett bra grepp gör att slippa ha händerna vid benen då mkt. Dumförklara mig inte, men det gör väl inte ont på kaninen eller?:p

Nej man bär under inga omständigheter kaninen i nackskinnet!
Lyssna inte på John rambo.

Man kan lyfta upp i nackskinnet men sen snabbt hålla kaninen mot sig. Och hela tiden ha stöd för ruman vid lyftet. Det är mindte stressande för kaninen än att försöka få en hand under bröstet och en under rumpan, så hoppar de iväg osv.. kaniner har dessutom väldigt bräckliga revben. Mer än en kanin har brutna revben efter att ha lyfts under bröstkorgen och försökt hoppa undan, ofta vet ägaren inte ens om det. Men om kaninen är lugn nog att låta en få ett bra grepp vid magen innan lyftet så är det bra. Om den däremot lär sig skutta iväg är det bättre med ett fast men vänligt tag i nackskinn+under rumpa. Oavsett vilket bör man sedan bära kaninen så att den får stöd under tassarna. Och flytta den så fort som möjligt till en bekvämare position. Jag brukar bära vildare kaniner så att de har huvudet under min armbåge/armveck och står med tassarna på min arm/mage. andra handen håller över ryggen lite lätt för stabilitet. Lugna kaniner får ofta ha tassarna mot min mage/bröstkorg med en hand under rumpa/rygg och en vid manken. Vissa vill dock klättra upp på axlarna i det läget. Ska jag kela eller klippa klor sitter jag med dem i knäet.

När mina kaniner har sprattlat från upptagning ur bur så har jag lugnt satt ned kaninen igen. Inte släppt taget, men så den lugnar sig lite. Tar bättre tag, tex under baktassar och rumpa och lyfter igen och håller kaninen mot min kropp. Kan funka för din också, ingen av mina sprattlade till slut. Men sen var jag alltid lugn när jag hanterade dom. Aldrig när man är stressad eller arg. :) Skulle aldrig lyfta en kanin i skinnet.

Som #11 sa,

Jag brukar bära vildare kaniner så att de har huvudet under min armbåge/armveck och står med tassarna på min arm/mage. andra handen håller över ryggen lite lätt för stabilitet

Det brukar ofta lugna mina kaniner :)

#13. Ja, det kan fungera har även jag märkt. Dom gömmer sig gärna mellan kroppen och armen. Nej lyfta o nackskinnet ska man inte mer än ett par sekunder. Men det är ett väldigt bra sätt att lyfta kaninen i och ur buren. Står man och håller kaninen en minut i nackskinnet finns nog många kaniner som kan få ont, särskillt om dom är tunga. Men det känns i handen hur mycket skinn du greppet och hur mycket det drar. Småkaniner kring kilot har man i princip hela ryggskinnet i handen och där behöver man knappast hålla under baken. Stor hand kan lyfta större kaniner än en liten hand.

#14 Varför man inte lyfter i skinnet är för att blodkärl brister och det gör ont. Ergo spelar ingen roll hur länge man lyfter.

Sen så är det rovdjursliknande = onödig stress.

Ja stress är onödigt. Annars är nackskinnet till för att modern ska kunna bära ungarna på dom flesta fyrbenta däggdjur. Lyfter man en kanin i skinnet sen liten ålder, anpassar sig skinnet till den behandlingen. En kanin som aldrig blivit lyft i skinnet, måste man nog hålla tyngden under rumpan på, särskillt om den är tung. Hänger han lungt, gör det inte ont.

#16 Kaniners skinn är på tok för tunnt för att bära dem i.
Jag har sett kaniner få nackskinnet sönderslitet när ägaren har burit kaninen i det. Ren tortyr.

#16, Har du någonsin sett en kaninmor bära runt på sina ungar i nackskinnet?

#16 Det där är ren BS. 

Tycker synd om dina kaniner, uppriktigt sagt. Det gör ont, spelar ingen roll om du vänjer dom. Det enda dom blir vanda vid är smärta.

Kaniner  bär inte i nackskinnet, har sett dem lotsa små ungar däremot genom att puffa på dem.

Men ett ordenligt lyft på normaltung kanin spräcker inga blodkärl - jag slaktar ju och har mer  än en gång lyft upp en ungkanin på det vis jag beskrivit ovan och om det skulle ha gått sönder blodkärl hade det synts. Det har vid enstaka tillfällen hänt att en vildbatting blivit skrämd när jag burit den i famnen, har hoppat ur mitt tag och jag då hållt kvar/grabbat tag i nackskinnet enbart - delvis ren instinkt - tills jag hunnit få in den  tätt emot kroppen igen och lugnat den. Inte ens då har det funnits brustna blodkärl varken på muskulatur eller insidan av huden. Trots att ni säkert kan föreställa er kraften i ett sådant hopp/ryck jämfört med ett lugnt lyft med handen under baken. Det är inte ofta jag tappar dem på det viset, men jag tänker inte ljuga och säga att jag aldrig råkar ut för olyckor utan att allt alltid går perfekt.

Däremot ohanterade/skrämda kaniner som blir upplockade under bröstkorgen och sprattlar till har haft fraktur på revben enligt utsago från andra som slaktat. Kanske någon råkat klämma till av instinkt att hålla kvar vid sprattlet? Jag vet inte, men det känns rimligt. Det är en stark reflex hos människan.

Jag försöker vänja ungarna vid hantering och att vara lugna med att lyftas, men eftersom de inte beter sig stressade eller så av att lyftas med en hand över ryggen i skinnet och en under rumpan så ser jag faktiskt inte att det skulle göra ont. De sprattlar ju när det är obehagligt annars. Dessutom har man kaninens vikt i handen under rumpan, nackskinns-greppet håller den bara i rätt läge och bär inte många gram. Kaninen vänjs vid att man mjukt tar tag i nackskinnet utan att lyfta, när de ligger/står på marken. Jag ''tränar'' på sånt i samband med vanligt kel, stryker över öronen och ryggen, ibland lägger de sig med bakbenen utsträckta och vilar och njuter, och ändrar inte uttryck när jag tar en handfull skinn i näven, så klart mjukt och ''keligt'' i det läget. Jag tar inte så att det stramar men tar så att jag skulle haft ett bra tag om jag hade lyft. Som sagt, de verkar mest njuta. Kommer och puffar med nosen ibland när man slutar. (inte alla är så tama, men en del..och då gör det knappast ont med själva greppet). Lyftet sen är nog lite ovant och obehagligt, men om det inte gör ont att hålla i skinnet så ger de få grammen knappast någon ökad smärta vid lyftet heller.

Sen som sagt är det ett kort lyft så att de snabbt har tassarna mot min kropp och har stabilitet, då ligger bara handen över ryggen så att de inte ramlar bakåt eller vrider sig runt. Jag skulle inte bära runt på dem i skinnet, som om det vore nåt handtag eller nåt.

Tycker ändå det är oacceptabelt. Varför inte lyfta på andra sätt? 

Det gör ont.

#21 Vilka andra sätt då, menar du? Med tanke på att en sprallig kanin lätt får revbensfrakturer vid lyft under bröstkorgen? Eller gör det mindre ont?

Vad har du för belägg för att det gör ont? Vilken del av lyftet skulle göra ont - greppet om skinnet eller 100grams tyngd spridda över ett par kvadrat-decimeter? Som sagt - tyngden ligger i handen under rumpan.

Eller är det så att du tycker att det ser obehagligt ut och därför bedömer att det gör ont oavsett hur kaninen reagerar på det och att ingenting faktiskt pekar på att det skulle göra ont?

Här är annars ett klipp som visar en metod utan bröstkorgsgrepp eller nackskinn. Fast kan vara svårt att komma åt.. hon visar hur man tar dem ur en transportbur men jag fatar inte hur hon får in hela armen och axeln i buren ;)

http://www.youtube.com/watch?v=Delxm5f3fmw

Visar även problem med att hålla dem under bröstkorgen.

Du kan läsa högre upp i tråden hur jag gör med "spralliga" (=sprattlande) kaniner. Man får kontrollera sig själv och inte trycka sönder djuret. Men det kanske bara är självklart för mig?

Delen där man tar i skinnet och lyfter. Finns inget som pekar på att detta är något som funkar eller är naturligt. Ex. unga valpar som lyfts av modern är naturligt. Det handlar om mer eller mindre smärta.

Det finns känsliga blodkärl som kläms och om man är för hårdhänt går sönder. Läs på om kaninens anatomi. Och ja, det gör ont. 

Inte så att jag hört en kanin skrika till som blivit lyft i nackskinnet? Eller ser deras blick? Testa att klämma åt ett blodkärl så kan du snacka sen. Kaniners blodkärl är mindre än våra, de är känsligare, de gör ondare. Kaniner visar inte smärta för de är bytesdjur. Eller har du missat den biten eller är du bara spydig?

#24

Har inte sagt att det är naturligt, men det funkar och det gör inte ont. Även om de döljer smärta så visar de obehag och spänner sig  om det gör ont.

Har du läst mina inlägg? Har du läst HUR jag lyfter? Att jag sett från insidan att blodkärlen INTE gått sönder (ens efter misslyckade lyft)? Brustna blodkärl visar sig som blåmärken på insidan av skinnet eller musklerna under skinnet.

Klart det gör ont och de blir rädda om man rycker tag och sliter upp dem med hela vikten i skinnet, men så gör jag ju inte.Mjukt och lugnt, de är lugna och avspända både före, under och efter.

Att man inte vill trycka hårt är självklart, men du vet det lustiga med eflexer? De är svåra att kontrollera. Hur  många kaniner ska man öva på? Jag har inte själv lyckats skada dem mig veterligen, men vet du hur bräckliga revbenen är? Jag skulle aldrig lyfta med grepp om revbenen, speciellt inte en sprallg kanin. Kan tänka mig att testa metoden i klippet jag länkade till, eller tag om frambenen.

Jag har hört kaniner skrika vid frambens-rumpa lyft.. när det utförts fel eller plötsligt. Så det måste vara precis lika ondskefullt….

Du har ju vant dom så då kan dom mycket väl vara avslappnade när du lyfter dom så. Lyft dom så mycket du vill, men jag kommer inte tycka det är ett bra sätt punkt. Orsakar onödigt lidande. 

Ja jag har läst dina inlägg. Bara för de inte har blåmärken just när du öppnar dom så betyder det inte att det aldrig hänt. Eller hur? Jag tror inte på att det är ett humanare sätt och att det är smärtfritt. 

Men nu är ju du inte den enda som lyfter i nackskinnet eller hur? Jag skriver om att lyfta i nackskinnet rent generellt. Inte om just din metod. Väldigt intressant att de är lugna och avslappnade när du skrev att vissa var spralligare (=sprattliga) nyss. Luktar BS ärligt talat.
Visst, du beskriver ett bättre sätt av att lyfta i nackskinnet, men jag kommer aldrig acceptera skinnlyft. Hur mycket rosenskimmer folk än strör över de.  

Jag lyfter inte om bröstkorgen, utan under och med två fingrar mellan frambenen. Så jag behöver inte reflektera över huruvida revbenen krossas. Mina kaniner har alltid varit lätta att lyfta efter träningen jag beskrivit. 

Och då lyftes den säkert fint och lugnt? För det gjorde den som lyftes i skinnet.

Nä, nu är jag mest upprörd. Känns som ett personligt påhopp, att mina kaniner skulle skrika, ha ont och vara panikslagna för att jag håller ett mjukt men bestämt tag om nacken för att stabilisera när jag lyfter under bakdelen. Och att jag inte skulle märka det.

Eller att jag inte har en susning om anatomi.. för det får man inte på djursjukvårdsutbildningar, eller när man studerar tecknande eller har ett genuint intresse för djur. Och inte när man ser insidan på djuren också.

Så nu lämnar jag tråden, inte bra att skriva när man är upprörd. Men ni kan ju se länken till videoklippet om ni vill se en metod utan varken nack-tag eller bröstkorgs tag ;)

Verkar funka bra, kanske testar det.

Men hej  så länge, ha det gott allihopa och ta hand om era långöron. 😃

Tänker inte ta med mig mitt dåliga humör i andra diskussioner och ber om ursäkt om jag trampat någon på tårna.

Du får ta åt dig hur mycket du vill, men jag skrev generellt. 

Jag tänker inte ändra min åsikt och så är det med de :)

#26 Står även att en del myser, men inte alla. På de som är sprattliga föredrar jag nacklyft (varianten jag nämnt), på övriga som är lugna kvittar det lika.

Låter som du har en bra metod då.

Skrev #27 innan #26 kom :)

#29 Ja och inget hindrar dig från att lyfta dina djur så. Jag har endast argumenterat kring hur jag känner och gör. Gör som du vill helt enkelt.

Den är bra, ja.

Okej :)

Här har det varit diskussion! Tror dock inte jag blev så mkt klokare. Men jag tar åt mig av ALLT och försöker skapa min metod som passar oss:) har inget stort behov av att bära han då han hoppar ur buren själv och kan lockas in med en grönsak. Har ju bara varit kaninägare i två veckor så är väl ok å ge det lite tid för att träna då!:)

#30 Och diskussioner och argumentation är egentligen en bra sak. Men jag kan bli väldigt känslig när det gäller djuren, det är ju inte utan att  jag har starka känslor för att de ska må bra och leva goda liv (även om de blir korta) och tja. Jag kan vara lite känslig ibland helt enkelt.

#31 Du har iaf fått lite olika synsätt :) Men se på klippet, eller ta vid frambenen.. det är det nog ingen som har något argument emot?

Grunden är iaf att kaninens vikt ska vila  främst på baktassarna och att den ska hållas tätt intill kroppen så snart det går. Sen hur du väljer att lyfta framdelen kan ju uppenbarligen diskuteras ;)

#32 Förstår det, var inte meningen att få det att låta som personangrepp :) Kan bli lite väl på ibland, något jag försöker bli bättre på hehe. Man får ju ha olika åsikter.

#33 Jag kan också ha lite skarp ton ibland, har nog haft det på ett par ställen här också.

Skönt att kunna reda ut det åtminstone och slippa somna med olösta konflikter! :)

Jag kan förresten lite allmänt tillägga att en av anledningarna till att jag lyfter som jag gör - förutom att jag blivit lärd det av en uppfödare nån gång vid hedenhös-tiden när jag var liten - är att jag har problem med ryggen och  har svårt att vrida mig och lyfta samtidigt.  Då kan det bli lite extra svårt att få ett bra grepp om man har en lite mindre tam kanin, speciellt när de gärna försöker hoppa iväg över handen om man tar framifrån/underifrån, är man smidig kan man blockera det med sin kropp lite och allmänt vara skickligare i hanteringen, men det är svårt annars. Med ett mjukt nackatag först istället får jag upp kaninen smidigare, snabbare och mindre smärtsamt för min ryggs skull, än om jag försöker på andra sätt i en mindre optimal situation (och det skulle ju inte vara trevligt för kaninen om momentet mellan lyft och sitta i famnen blir för utdraget och ryckigt pga mig). Men hade jag märkt några som helst tecken på misstycke från kaninens sida så hade jag gjort mig omaket att ändra ställning eller komma på något bättre sätt…

Bara en liten sidnotis som jag inte riktigt tänkte på innan. Självklart bidrar det till att jag känner att tag underifrån blir krångligt och resulterar i mer sprattel från kaninen - det gör det ju när jag försöker eftersom jag helt enkelt har svårt för det i många situationer. För andra med bättre rörlighet och annan möjlighet att räta på ryggen igen är det kanske mycket lättare än jag föreställde mig och mindre risk för onödigt sprattel pga det.

Sen är det med revbenen också sant, men under/runt frambenen är förståss inte detsamma som runt bröstkorgen.

Nä,  nu ska jag sova. Kom bara att tänka på detta.. och hur mycket en sådan detalj i vardagslivet kan påverka ens syn på saker man inte ens tänker sig ha ett samband. :)

#31 ohja! Hade bara mkt att läsa;). Jag känner rent spontant att jag måste bli bättre på rumplyftet då jag faktiskt lyfter upp mellan framtassarna först. Får se om de hjälper. Men vill inte göra han ovän med mig om jag krånglar för mkt hehe Kände lite på nackskinnet om det fanns nå att hålla i (och självklart inte lyfta så han hänger i de) men det var så lite så det törs jag mig inte på:)

Man kan ju lyfta upp framdelen först men bör ta med rumpan innan bakdelen lyfts från marken :) Tror nog kaninen föredrar uppförsbacke framför nerförsbacke. Diskussionen igår var givande. Jag tror fortfarande inte att nacklyft gör ont om det görs på rätt sätt, men det är lätt hänt att det blir fel om nan bara ser det nån gång och härmar. Och vi vill ju vara gott exempel. Så i morse testade jag lite olika sätt att lyfta och jag har kanske hittat nåt som funkar nästan lika smidigt för mig, med frambensgrepp. Om inget annat ser det väl trevligare ut. Till och med en envis kitta som jag kan ju ändra mig. Lite. ;)

Tänkte bara uppdatera, har nu provat nackgreppet. Kan nu plocka upp han utan att han sprattlar! Jag hoppas inte det gör ont men jag upplever detta sätt mycket bättre för honom:) han vill inte vara kvar i famnen men det får bli ett senare projekt;)