Min första jag kommer ihåg var en belgisk jätte jag fick av min farbror som han sedan kom och tog tillbaka efter några år och slaktade:( Min första i vuxen ålder var en fransk vädur som köptes på hästveda marknad och han varväldigt speciell dagen efter upptäckte vi han var missbildad i huvudet näsan var jätte sned och efter 2 år fick han problem med andningen och valde då att ta bort honom. Han tyckte bara om mig och hans favorit syssla var att när andra kom skrämde han gärna dom ;) dock aldrig mina barn där var han lugn och snäll ;)

Min första kanin heter Flisan och henne köpte jag från Bromma Zoo i september förra året, en eftermiddag efter att jag fått en impuls att köpa mig en kanin. Det köpet skulle jag aldrig ångra. Hon är en vit bö dvärgvädur och är bland det snällaste, lenaste, vackraste man kan tänka sig. Idag bor fem kaniner hemma hos mig, och det är helt avhängigt Flisans temperament att jag skaffade fler.

Min första kanin var en madagaskar mantlad dvärgvädurs hona vid namn Findus. Fick henne sommaren 2002 av mamma och hennes dåvarande man. Efter långt tjat om eget husdjur. Hon köptes i en djuraffär som låg en liten bit bort från där vi bodde. Dock nerlagd sen några år tillbaka.

Findus var en otroligt nyfiken, väldigt glad i livet och tror hon var väldigt nöjd med hur hon levde. Hon var ute flera gånger i trädgården när jag glömde stänga buren till henne utan att försvinna från tomten. (vi hade inget staket)

Tråkigt nog dog hon redan 2005, jag är tveksam men tror hon dog av kaninpesten då det hade varit ett utbrott av det just då.

Min var en viltgul manteltecknad dvärgvädurs hane. Han var uppfödd hos någon privatperson och jag tror han och hans bror (som min syster fick) skulle avlivas om ingen ville ha dom. Född maj 2003. De var toppen snälla och underbara på alla sätt och vis TILLS hormonerna kom och de hamna i tonåren. Aj så aggressiv min kanin blev. Han kunde tillslut inte hanteras och vi kunde knappt stoppa in matskålen i buren för att ge mat. Så vi provade att kastrera honom och gav han tid men det hjälpte inte. Jag försökte hitta ett nytt hem men lyckades inte så vi avlivade honom tyvärr, han blev ca 1.5 år bara :/ hans bror var också aggressiv och kunde inte hanteras av någon utom min syster och hennes vän som tur var. Så han blev kvar tills han blev så sjuk att han dog (eller han kanske avlivades, minns inte) han fick balansproblem och infektion i nacken så hans huvud/nacke var snedlutad och han rasade i vikt. Han blev 5. :)

Min första kanin var en svart gottlandskanin vid namn Bosse, fick henne år 2000 av mina föräldrar, jag fick henne strax före min 5års dag. 
Jag var allergisk mot pälsdjur när jag var liten, vilket gjorde att vi inte kunde ha djur inomhus. Däremot reagerade inte på Bosse då hon bodde utomhus👍

Så mycket denna kanin fick stå ut med😂
Åka i dockvagnen, hoppa över hinder på trädgården(tegelstenar som hinderstöd & pinnar som bommar), vara ute på promenad och bäras omkring på dagarna i ända. 
Men en sådan kärvänlig & tålmodig kanin❤️

Bosse somnade in i sin bur hösten 2006, någon månad innan hennes 7års dag, pga ålder. Och som jag grät, usch😢
Men jag är så otroligt tacksam att jag fick chansen att dela barndomen med en sån underbar varelse. Det är tack vare henne jag behöll mitt kaninintresse❤️

Min allra första kanin var en vit blåögd dvv. Fick honom samma dag som jag föddes, han hette lille skutt. Dog när jag var i 7års åldern. Något djur hade tagit sig in i buren och haft ihjäl honom! :(

Min första kanin var en Holländsk Kanin hona som hette Åsbrinkens Penny. Egentligen var hon bara en sommarkanin men eftersom vi alla verkligen fastnade för henne så köpte vi "loss" henne. Hon var helt underbart snäll och otroligt social och noggrann med mattiderna. Gick man förbi buren utan att hälsa så skadade hon gallret tills man gick fram och hälsade. Var middagen försenad så var det också gallerskakning.. Haha! Vilken toka hon var. Hon pratade nästan alltid man klappade henne och somnade ofta i famnen. Hoppade lite med henne också, han bara några få tävlingar men en pinne i krok fick hon. Vilken underbar första kanin hon var. 😍 ❤️

Min första kanin var Madagaskar tecknad dvärgvädur., hon hette Törnrosa men kallades alltid Rosa. Rosa var en omplacerings kanin och vi fick henne när hon var tre år, Rosa kom från ett hem där hon blivit dåligt behandlad, hon var skygg. Vi ( min syster och jag) hade fått välja om vi ville ha kanin eller papegoja och vi ville ha kanin så vi började leta efter en, det hörde min kompis mamma och hon hittade en kanin som hon tog omhand för att hon inte fick det nå bra hos den tidigare ägare för att hon visste att vi letade efter en kanin, vi fick komma och se och träffa Rosa och hon var jätte fin var annars snäll förutom att hon var så skygg. Och det var bra för annars hade hon behövt avlivas. Vi tog med Rosa hem och hon fick bo i mitt rum i en innebur. Till en början gick allt bra, men vi tyckte att hon verkade känna sig lite ensam så vi köpte och kastrerade Stampe som sedan fick bo med henne och det gillade verkligen varandra, tills en dag då min lillebror och hans kompis släppte ut fågelhunden och Stampe samtidigt. Stampe dog efter det.. Och Rosa blev ensam igen, jag och min syster med var henne men hon var ensam när vi var i skolan så vi skaffade Fluffy som till en början bråkade med Rosa men efter ett tag så blev det vänner och fick flytta ut i en utebur efter vintern. Sommaren flöt på och det blev jätte bra. Och i augusti blev Rosa fyra år. Men en mörk kväll i december när min syster gick ut för att byta vatten var dem inte där, borta var dem. Min mamma gick ut för att leta men hon hittade fluffi död en bit bort av skräck. Rosa hittade vi aldrig. Och vi fick höra att grannens hundar setts lösa vid oss. Så förlorade jag Rosa min första kanin och hon var väldigt viktig då ho. Skapade mitt kanin intresse

Min är en belgisk jätte stampe, som jag köpte och räddade från att bli slaktad, då jag träffat henne mkt innan och fäst mig vid henne. I början var hon jättejobbig eftersom hon inte blivit helt rätt behandlad och bets HELA tiden. Fick sår och skråmor av henne, och undrade om hon någonsin skulle sluta, men nu bits hon inte utan är en knäkanin som hoppar upp i famnen och så, är jättenöjd med henne. Hon gillar bara mig, pappa, och jemima min syster, andra dissar hon ;) Hon är en aningen busig tjej och lätt att ha i famnen(förutom tyngden :o ;) ) Hon har en väldigt speciell plats i mitt hjärta och hennes färg liknar järngrå. Hon är för tillfället 3 år :)

var liten när vi fick våra allra första kaniner, dem bodde ute var dvv korsningar (från djuraffär) Stampe hette min och Plutten hette min brors, dem vart väldigt tama direkt hoppade upp i famnen och mös. När jag tänkte sätta sele på dem så tog Plutten selen med munnen och sprang iväg med den och höll på att kasta omkring den. Typ det enda jag kommer ihåg. Dem levde inte så länge innan en stor bondkatt kom och tog dem, Plutten hittades aldrig men Stampe hittades utan huvud. Eftersom Stampe var större än plutten så hade katten säkert sparat honom till senare.

Min helt egna kanin som jag köpte själv för mina egna pengar, var en lejonhuvad kanin vid namnet Skrållan och hon var zobel / siames nånting 🤔 (kommer inte ihåg exakt) Men super vacker! Köpte henne från en djuraffär och det måste ha varit för ca 5-6år sedan.. Hon var mjuk, gosig och snäll. Hon fick även en kull hos mig (blandning mellan lejonhuvad och dvärgvädur). Men när hon blev ca 2år så räckte inte tiden till för henne så jag sålde henne 😕 Vet ej om hon lever idag..