Min kanin är ungefär tvärtom mot dina kaniner.😃

Hon är lugn från marken upp till famnen och sen i famnen, när jag bär henne. Men jag har svårt att få tag i henne när jag ska lyfta upp. Hon har också tillgång till stor yta, ca 3x3 meter, dygnet runt. Så det finns ju mycket utrymme att springa iväg på. Jag har också svårt för att sitta och klappa henne när hon väl är i knät. Hon vill bara inte.

min dvv var precis likadan. hur lugn som helst, gillar att bli kelad med, osv- men hatade just att bli lyft (hade ofta röd-randiga armar som tack)

nu är han 1.5 år och det går mycket bättre. jag tror bara att det är att fortsätta vänja dem vid det. inte allt för ofta så att de tycker att det är obehagligt, men ändå relativt regelbundet så att de lär sig att det inte är något farligt. 

fortsätt att lyfta dem, men främst du och din man tills det att ni märker att de blivit mer vana. även om barn gör så gott de kan och vill väl, är det svårare för dem att lyfta rätt, och de blir också mer rädda för att bli rivna osv

Mm förstår mina dvv är likadana. Jag jobbar lite på det just nu..

Har ni några bra lyftknep?

Jag brukar försöka trycka ner kaninen lite lätt i backen (svårt att förklara, men kolla kaninhoppningsfilmer på Youtube där de korrigerar sprattliga kaniner) precis innan lyftet för att få ett så stadigt tag i kaninen som möjligt och så snabbt som möjligt lägga kaninen mot bröstet/knät där den känner att den har fast mark under fötterna.

Är det bara jag & syrran som har kaniner som bokstavligt talat kastar sig ur buren & landar i famnen på oss?😂

#6 Tre av mina fyra är sådana, det är bara lilljäntan som är en riktig sprattlare. Åtminstone för stunden, hon har blivit mkt bättre och hoppas det fortsätter så. De andra kan man lyfta lite hur som helst även om jag i regel praktiserar sättet ovan på samtliga.

#6 hah min är ju typ sån nu, han kommer och rycker i byxbenen på mig och vill bli upplockad. men det är först kanske senaste halvåret som han varit sån.

#4 man får ju alltid testa sig fram vad som fungerar bäst, även kaniner är ju individer. min dvv föredrog alltid att bli buren i famnen (snarare än mot bröstet), med huvudet nerkilat i armvecket på mig.

Övning ger färdighet. Mina tips? är att alltid lyfta framifrån, ta ett ordentligt tag om framdelen och sedan lägga en hand under rumpan och lyfta. Det är viktigt att alltid ha ett fast grepp och inte vara försiktig. Kaninen ska känna att du har koll så att du inte tappar dem. Tar man för löst upplever jag att kaninerna blir oroliga.

Nu menar jag såklart inte att du ska mosa kaninerna utan du ska ju alltid vara mjuk men se till att du alltid är stabil och lyft inte förrän du har kontroll.

#9 Precis så jag menade. Bra förklarat!

Vi har 7 st kaniner varav 2 ( dem är syskon men bor ej ihop) är helt omöjliga att lyfta. Vi har haft dem sen de var 10 veckor och nu är dem 1 1/2 år. Dem bor inne och är lösa dagligen. Den ena är super kelig och hoppar gärna upp i knäet men vägrar att bli lyft. Den andra är social och glad när man kommer men gillar ej att bli klappad eller lyft. Jag kan klippa klorna på dem för jag bestämmer, men dem gillar det inte och jag har gett upp att lyfta dem. Jag tänker det kanske går när de blir äldre.

våran Hermelin tycker inte om det men när man väl fått upp henne så är hon still.

Det andra 4 går bra fast jag låter inga barn lyfta dem, för man vet aldrig när de sprattlar till :)

Övning, övning och en mängd tålamod är receptet på framgång när det gäller kaniner. Sedan kan man ibland muta dom lite med mat också 😉 Men sedan är alla olika, en del ändrar inte sitt beteende för fem öre oavsett hur mycket man försöker.