Här ryker kaniner med aggressionsproblem.

Jag dömer inte ut mina kaniner alltför fort. Försöker först tänka igenom varför, se om det finns någon orsak till beteendet. 

Därefter så börjar arbetet med socialiseringen. Mimmi tog oss 1år efter det att vi hittat en perfekt metod att få på en nivå som vi tycker är okej. Vi slapp bli påflugna av en kanin som blivit aggressiv p.g.a. rädsla.

Fungerar inte det så är det avlivning som gäller.

Rekommenderar denna artikel starkt, den har varit en räddare i nöden:

http://www.zoonen.com/perzoonen/artikel.asp?oid=2914806

Jag hade slaktat en sån kanin om det inte gick att hitta en medicinsk orsak till aggressiviteten som det gick att åtgärda. Kan inte vara kul för henne heller o vara förbannad/rädd hela tiden istället för nöjd och trygg.

Jag avlivade min förra kanin, delvis pga aggressivitet. Hon vaktade buren enormt mycket, och provsmakade gärna på handen när man försökte mata henne eller när man stack in handen för att klappa. Hon var dock världens goaste när hon inte var i buren.

Detta var dock som sagt bara en av anledningarna (resten berodde på magproblem). Men ja, jag anser att det är OK att avliva om man har provat andra alternativ innan. Man ska inte behöva vara rädd för sitt husdjur.

Linnea hallbeck har ett kaninrehab! 
Värt ett försök tycker jag :)

http://livetskaniner.weebly.com/inackordering.html

#2 För att vara helt uppriktig, som det är nu vågar jag mig inte på någon form av socialiseringsträning enligt den sida du länkade till. Jag är RÄDD för den här kaninen. Men tack för länken, den var mycket läsvärd och gav en del perspektiv på hur man hanterar kaniner med dessa bekymmer. #5 Tackar för tipset, ska övervägas! Dock är jag tveksam till om någon annan kan hantera kaninen, vad är då garantin för att jag eller min sambo ska kunna göra det? Jag skulle hellre vilja kunna träna henne själv, om jag hade vågat.

Ett par chanser får kaninen, sen blir det grytan.

Går det inte att hantera kaninen alls så hade jag tagit bort. Jag har haft vissa kaniner som varit mer benägna att skydda sitt revir än andra, men det har jag varit okej med så länge de varit snälla att hantera utanför buren. 

Har just nu en hargrabb inne i trotsåldern, som kan ha lite attityd i buren. Inte så farligt numer, då jag alltid gett lite pellets så fort jag har varit inne och pillat. Men ibland försöker han verka stor, morra och verka farlig. Ska jag städa så lyfter jag ut honom så får han vara på golvet istället, dumt att bråka med honom när han tycker att det är lite jobbigt att jag är inne i buren. Jag är inte rädd för honom, han är en snäll och personlig kanin. I famnen och utanför buren så är han världens snällaste, pussas och är allmänt go. 

Men är kaninen bitsk i buren, i famnen, på marken - nej, då hade jag tagit bort den. Om man aldrig kan hantera kaninen utan att vara osäker, hur kul är det? Ibland kan dock ett miljöombyte vara bra, ruska om dom lite. Så kanske vore värt att se om någon annan med vana av temperamentsfulla kaniner vill prova att ha henne?

#6 Usch, i det läget är det inte kul alls. Var själv rädd för vår kanin när det var som värst, men klarade det ändå på något sätt, vet inte hur jag bar mig åt egentligen, ville ju inte ens öppna burdörren hos henne utan att ha städspaden i högsta beredskap…

Min Carmen var också så för ett år sedan. Man hann knappt öppna dörren och hon var framme och högg. Var aldrig i tankarna att ta bort henne då jag anser att all agressivitet har sin kärna någonstans. Efter att hon fick en tjuvkull så dämpades hennes hormoner ner otroligt mycket o nu bits hon aldrig. Skulle vilja kastrera henne i förebyggande mot mera problem, men veterinären här ville inte göra det. Tycker att du ska ge henne en chans till, kastrera o vetkolla (om hon har ont vill säga) och se sedan om beteendet förvinner.

Om kastrering inte hjälper hade jag tagit bort den. Kan inte vara sunt för kaninen att känna/ha ett sånt stort vaktbehov eller att vara så arg/rädd eller vad de kan bero på hela tiden.

#6 tycker absolut det är värt ett försök, Linnea är jätteduktig. annars kan du säkert kontakta henne och hon hjälper dig genom att berätta vad du kan göra osv :)

Linnéa gör underverk med aggresiva kaniner, men skulle gärna vilja gå till botten med VARFÖR hon gör som hon gör?
Kaniner bits inte utan anledning. 

Ang. avlivning så ser jag det som att en död kanin lider inte - och en kanin som inte litar på människor och som konstant är beredd att attackera mår ju inte bra🤔

Vet att Opal va hemsk när vi fick hit henne, men hon hade anledning till detta. Ett år senare så är hon en helt annan kanin, men det krävdes en hel del också. Skulle säga att prata med Linnéa och se vad hon säger🙂

Hade en kastrerad hane som plötsligt blev aggressiv. Efter många månader var det tillslut bara jag som fick röra han och något år till var han snäll mot alla! Ha tålamod! Ha på dig tjocka handskar så det inte gör ont när hon biter dig. Ryck inte undan handen när hon attackerar. Jag spenderade mycket tid med min kanin och gav mycket kärlek. Han var mitt allt då. Var tio år när jag fick han och han blev sex år innan han fick en kroppssjukdom och var tvungen och avlivas.

Kan tillägga att min kanin var grymt aggressiv! Min syster skulle ge han mat en gång och hon stoppade ner handen i buren och han hoppade och bet av en kött bit från hennes arm! Blod överallt. Och nu har hon ett stort skrynkligt ärr. Han har flertal gånger hoppat och bitit tag i mig i armen när jag kliver in i hans Hage. Och var omöjlig att komma när han. Men han blev världens goste lilla ängel tillslut. Bästa kaninen jag haft.

Här skulle en sån kanin antagligen inte vara kvar i alla fall efter vetbesök (här skulle vi väl inte kastrera om inte vi skulle försöka sälja kaninen då vi avlar och då känns kastrering… inte som det mest naturliga steget)

Vi hade en katt som var så som avlivades, jag var riven blodig varje dag (jag har fortfarande ärr 1 år senare), hon bråkade med den andra katten osv osv.

När väl hon avlivades undrade man varför man inte hade gjort det förut för ett sånt liv som hon levde kan bara inte varit bra (och veterinären sa att hon hade inte träffat på nån som testat mer innan avlivning så det var ju inte så att vi gick direkt till avlivning).

Summan av den lilla historian är, väljer du att avliva kaninen är du inte hemsk för en så aggressiv kanin mår inte bra.

Har med haft en aggressiv kanin. Liknar precis som Steffie. Hon huggde i buren (hoppade fram oväntat och bet), gömde sig i buren och ville inte komma ut, rev mig så jag fick massa rivmärken, hon kunde heller inte få ungar då vi parade henne, osv. Detta höll på länge nog, 1 år ca, och tillslut valde vi att avliva… :( 

Hoppas att du har det bättre i kanin-himmeln, Steffie! <3

Vet att detta inte har med saken att göra men undrar vad färgen på kaninen på din profilbild heter

Jag? Färgen är isabella, fast den bilden är redigerad. :) Där ser det ut som viltgul..! 😇

#18 Menar du min? Det är en brun zobel!

Här hemma har jag regeln: three strikes and you're out. Oavsett anledning till kaninens beteende. Jag har absolut ingen lust att handskas med aggressiva kaniner. Det är varken sunt för kaninen eller mig. Kaniner är för och främst ett keldjur för mig så därför känns det ganska naturligt. 🙂

Som jag ser det är kaniner endast aggressiva eller visar aggressivt beteende om något är fel. Det är sällan kaninens fel att den är arg.  Ofta har jag märkt att aktivering och betydligt större yta ( ibland både psykisk och fysisk ) löser många problem. I synnerhet hos vaktiga och huggsugna brudar iaf. Har en hel hög med kaniner här hemma som varit på väg till grytan, men jag ser den sorters kaniner som en utmaning. Vill liksom "fixa" dom, se om jag kan göra dom glada och trygga. Ingen av kaninerna som kommit hit är opålitlig längre. Någon markerar om man är stressad när man kommer med middagen, men ingen hugger längre. Jag skulle ge bruden 100 chanser 1000 gånger om ifall jag var du… Står du inte ut själv kan du ju alltid försöka omplacera din kanin till någon som liksom jag gillar surbrudar.. Och även jag måste tipsa om Linnea H…

#22 Kaninen bor som sagt i vår lägenhet (60 kvm) i princip dygnet runt, så brist på utrymme har hon inte. Vidare aktiveras hon med kommandoträning (hon kan tex komma på inkallning) och med hoppning någon gång i veckan. Detta trots att hon blivit nästan ohanterbar och det är det som bekymrar mig lite. Vi kan inte hoppa med/ha en kanin lös i lägenheten utan att behöva lyftaupp henne ibland. Och det vågar jagsom sagt inte nu, även om jag tycker att hon blivit något lugnare jämfört med i helgen. För hon är trots allt en underbart rolig kanin när hon är på gott humör.

Jag har märkt att en kaninkompis kan göra enormt stor skillnad. Jag har tidigare tagit emot ett flertal kaniner för omplacering och flera av dem var riktiga jobbiga att hantera. (Lite därför de hamnade hos mig antagligen). Har de stor yta, bra miljö osv (som din verkar ha) så kan en liten kompis vara det som behövs. Hade en kaninhona som visade aggressiva tendenser. Jag provade att ge henne en kaninunge som kompis och från samma sekund de flyttade ihop så upphörde allt det aggressiva!

Så ibland kan det faktiskt vara ganska enkla saker som hjälper.