Hur ska kaniner vara?
Hur ska kaniner egentligen vara om de kommer från en bra uppfödare? Och då syftar jag på innekaniner eller utekaniner som får mycket kärlek.
Till att börja med så har jag alltid tyckt att kaniner är mycket nervösa djur, springer alltid därifrån och är skygga av sig. Men efter när jag har läst olika trådar i denna sajt och youtubevideor om hur tama kaniner kan vara, att de mer än gärna sitter i knät och är alltid framme i buren då fick jag tänka om. Jag har bara hälsat på djurparkers kaniner så jag kan förstå hela grejen med att de är nervösa men ändå är jag osäker.
**Hur är din/a innekaniner som kommer från en bra uppfödare och får så mycket kärlek som möjligt?
**Berätta & lägg gärna upp en klipp/bild som visar hur gosig en kanin kan vara så jag inte tror alla kaniner alltid springer därifrån från sin ägare :)
När jag hade Viola inne, hon kommer ifrån min mamma, så skuttade hon lös mycket inne. Hoppade upp i fönsterkarmen, försökte sno godsaker, lade sig bredvid mig i soffan, drack ur hundens vattenskål och sånt. Nu bor hon ute med en kompis istället.
De 2 innekaninerna jag har nu, har inte bott inne så länge men den ena är från en, för mig, bra uppfödare. Hon är dock envis och så, men hon är snäll. Hon har blivit mer och mer tam sedan hon kom in.
Den andra vet jag inte bakgrunden på, då hon är omplacering. Men hon är med mysig och snäll. Märker skillnad vecka till vecka, olika egenheter osv
Jag & Dumle på bild 🙂
Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.
Så gulligt och vilka ögon Dumble har!!
Hur reagerar dina kaniner när du ska ta upp dem från buren osv, eller går de helt enkelt ut själva? 😉
#2 Ja han har underbara ögon.
Dumle och Viola är relativt lätta att få ur buren, hagen är värre men det är för att de vill vara kvar där hehe men det går 🙂
Smilla & Flizan: Flizan är lättare än Smilla. Men Smilla är lite som hon är, lite "surtant" och alltid varit. Men supergo uppe i famnen och så.
Ella & Iza: Iza är lättare än Ella. Men Ella är uppväxt i stor Hage innan hon kom till mig = inte mycket upptagen på samma vis som när de bor i bur men hon har blivit bättre och bättre. Betydligt lättare i buren än i hagen.
Men det är träningssaker. Har inte lagt så mycket energi på det, bara jag får tag på dem, utan att stressa dem så mycket så.
Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.
Mina bor ju ute, men jag vill ha en kanin som kommer fram och hälsar när man är vid buren. Som kommer fram och vill bli klappad/gosad när man öppnar den. En kanin som gärna sitter i famnen och inte sprattlar. Just sånna är mina rexar. Riktiga gosmonster.
Sen har jag en del (främst dvärgvädurar) som är lite försiktigare av sig. De hälsar, de kommer fram och vill bli klappade men hoppar undan om de ska lyftas. Väl i famnen så sitter de oftast fint.
Tyvärr är inte bilden på den här datorn men jag har nånstans ett bra exempel på hur jag vill att det ska vara. Min 3-åring har öppnat buren, stoppat in huvudet och händerna och står och klappar dvärgväduren som lungt ligger till rätta framför honom och tycker att livet helt ok.
//Mamma till både vilddjur och tamdjur. :-D
Kaninerna från vår favvouppfödare har alltid varit snälla och gosiga, sånt är ju däremot ofta nått som man märker först när dom varit hemma ett tag då omställningen gör ofta kaninerna skygga en period.
När vi får köpare blir det lite fel också för våra kaniner kommer fram och ska gosa el bara kolla vad vi gör när vi kommer dit men är det nån annan så blir det wrooom in i bona (nån som vet hur man kan fixa till det? det känns lite konstigt att säga att dom är jättegosiga när dom flyr undan så)
Däremot har vi hittils varit dåliga på att plocka upp kaninerna då vi ville närma dom på deras villkor (och få kaniner gillar att bli upplockade, dom kanske vill sitta i famnen men inte bli upplockade) tyvärr är det ett dåligt drag då det gör det svårare för tex kloklippning så vi försöker lära oss ett nytt sätt att vara med kaninerna (kaninungarna har däremot alltid plockats upp mer för man vet ju inte hur ägaren kommer att tänka).
Jag tycker helst att kaniner frivilligt ska komma fram och vilja gosa (det hjälper ju att gotlandskaniner är en nyfiken ras, de flesta kommer fram tillslut) då är det bra gener och dom gillar jag att avla på.
riskorn som väljer gos framför mat
l'm back
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Vår ena kanin, Hoppsan, kommer från en uppfödare utanför Norrköping - Östergötland. Han är - och har alltid varit väldigt go.
Första tiden hemma var han lite skygg, men inte så konstigt med alla nya intryck och människor. Men vi märkte fort att han hade alla fördelar för att bli en bra sällskapskanin🙂
Han kommer ofta när man ropar, gosar gärna, och även om han är lite av en "jag gör vad jag vill, när jag vill" är han väldigt lätt att ha att göra med.
En liten video och några bilder på dagligt mys här hemma:
Just nu har jag och min syster varsin hermelinhona, men jag väntar två korsningar av hermelin/lejonhuvad dvv som ska hämtas om någon vecka. Min systers kanin är väldigt kelen av sig och tycker om att gosa och hoppa hinder. Min kanin är mer envis i buren, vilket gör att det tar ett tag att få ut henne. Men väl i famnen eller selen, så är hon en ängel :3 Dessutom är hon galen i morötter och ibland händer det att hon hittar på små hyss! Still I wouldn't change a thing ;)