1996, hade länge velat ha en kanin så när jag fyllde 6 år så fick jag en vit blåögd hermelinhona.

2012 fick en blandis på min fritidsgård, Pluto! Nu bor han med min ena hona och jag har skaffat en till liten lejonhuvad tjej! (:

Jag har haft kaniner sen jag föddes, fick min alldeles egna vid 3 år ålder 😇

SARA, UPPSALA, 18 ÅR

Under min uppväxt har jag haft flera vänner som har haft kaniner. Har alltid tyckt att de var spännande och fina. Särskilt på senare år blev jag helt förälskad i min dåvarande pojkväns kanin.

Jag har haft råttor i många år nu men har slutligen kommit fram till att jag inte klarar av smärtan av att de har en så kort levnadslängd. Har jag tur har råttorna blivit två år. Känns därför som att de dör hela tiden vilket är mer än jag klarar av då jag blir så fäst vid djuren. Det har även varit krångel med introduceringar. Med det menar jag att råttor är flockdjur och ska bo flera tillsammans, men det är inte alltid de kommer överens.

Jag började se mig efter en annan art som kunde bo själv, som lever längre än två år och som har både kärlek och intelligens så att det känns som ett möte mellan två personer.

Och så vips! Så hittade jag till kanin i fokus. Jag läste på ordentligt om kaniner och tog reda på allt jag behöver veta och beslutet var inte svårt att fatta. En kanin är perfekt för mig!

Nu är en hane tingad från en uppfödare precis utanför stan. Han ska heta Nemo och är en chinchilla mantlad dvärgvädur. Om fjorton dagar flyttar han hit. Allt är färdigt och nu väntar jag bara på ninen. Åh, vad han kommer att bli älskad! Han kommer att vara frigående inomhus. :)

År 2010

Jag var/är medlem på en hemsida som heter Stallet.se och där fanns det ett stall som hette UniQ och hon hade en kaninuppfödning. Hon fotade otroligt fina bilder och jag blev så sugen på en kanin så det var inte klokt! Jag började då få upp intresse för kaniner och säkert samma dag så letade jag upp så mycket jag bara kunde läsa om kaniner på internet. Efter det så tänkte jag på allt jag skulle vilja göra om jag hade en kanin, typ aktiviteter och namn osv.. 
Sen så frågade jag mamma om jag kunde få en kanin. Hon sa först nej eftersom att jag hade ett marsvin när jag var 6 år som jag tappade intresset för. Efter att ha tjatat hela dagen så pratade hon med pappa och dom kom överens om att jag skulle få en kanin OM jag läste på RIKTIGT noga! En annan anledning var också att alla andra i min familj rider och det är dyrt och jag där emot gör inget sånt så då kunde jag få en kanin.  
Vi beställde hem flera böcker som jag läste om gång på gång. 
Den 15 mars 2010 så hade jag tingat en nyfödd lite hona som var en svart wienertecknad hermelin! 1 maj så åkte vi upp till Teddytassens och hämtade min lilla Doorbell❤️ Hon var en underbar kanin som var nyfiken och sprallig! Idag är Doorbell tre år och jag har haft under min tid tre kaniner varav en är Doorbell, en var dvv hane och en nyinköpt hermelin hona!

Kaniner är livet❤️

Jag skulle fylla 6 och önskade mig en kanin mer än något annat. Bland födelsedagspresenterna jag fick på sängen ingick kaninmat och leksaker, och jag började nästan gråta för att jag trodde att mina föräldrar retades med mig. När jag kom ner för att äta frukost stod en kaninbur på bordet, med en alldeles bedårande liten kanin i! Jag var överlycklig i ungefär två dagar, sedan fann jag Pricken död i sin bur en morgon. Helt stel och jag var jätteledsen. Vi åkte tillbaka till djuraffären och berättade vad som hänt, och jag fick välja en ny kanin. En kolsvart dvärgvädur vid namn Sotis som bodde hos mig i flera år tills han somnade in. När han gått bort var min syster gammal nog att få kanin, och vi skaffade därmed fler kaniner, bl.a. utekaniner och övergick till att köpa kanin från uppfödare pga olyckshändelsen med Pricken. 

..och vid 17 års ålder skaffade jag mig en frigående liten rackare som jag har än idag. Mello ❤️

År 2012.
Jag var 15 år och hade lääänge tjatat om en kanin flera år innan, då mina kusiner hade en kanin som hette Smulan o va sååå söt. Jag gjorde allt för att få en kanin, jag sa t.o.m att jag kan ta över Smulan för de brydde sig inte om henne så mycket mer än gav mat och vatten, men hon var gammal o det var inte "lönt" att ha en så gammal när hon ändå dog snart tyckte mina föräldrar.. Jag sa allt jag kunde komma på, " Men du och milla fick ju en kanin när ni va små mamma!!" osv osv, men inget funkade. Jag visste ju att det inte gick egentligen med flera djur då vi hade 2katter,2 hamstrar och hund. Det blev helt enkelt för mycket med en kanin med.
I början av 2012 så läste jag verkligen ALLA sidor jag hittade om kaniner, jag läste varenda sida och berättade för mamma o pappa att jag VISST kan ta hand om en kanin. Men de slutade bry sig och jag orkade inte gnälla mer.
När våren började närma sig så letade jag efter uppfödare i på nätet, och hittade Johannas Kaniner, som jag mailade o undrade om hon hade kaninungar på gång, och visst hade hon det!
Jag började igen att berätta att jag kan visst ta hand om kanin o allt som tillhör. Men fick nej nej och nej.
En dag gick jag till pappa och sa " Jag kan visst ta hand om en kanin, jag betalar kaninen själv och buren, ni behöver inte ens bry er om den." o allt som jag sa. Jag fick då som svar av pappa " Ja gör du vad du vill för dina pengar, jag bryr mig inte ett dugg vad du slösar dom på." Därefter kom en lång väntan till Sture skulle födas och jag kunde hämta han.
Väntan va låååång och mamma o pappa blev nog med lite kära i ninen ;). Vi hämtade bur hos min faster då de hade en gammal kaninbur som de haft för säkert 10 år sen, och den fick jag o pappa o jag fixade den, bytte tak o målade osv.

Nu är han 1 år och några veckor och jag älskar han mest i hela världen! Mamma märker jag att hon med är lite småkär i han men så fort jag påpekar det får jag svar " Nehe inte alls, det är en skitkanin" haha!:)

1997, jag var då 7 år gammal. En väninna till min mamma kom hem till oss med 2 kaninungar, där jag & min syster fick välja vilken som skulle stanna. Den viltgula hanen Pelle, som var minst - fick stanna!

Därefter kom nästa kanin 2003, men det är en helt annan historia.

Det måste ha varit 1978/79 någon gång. Min pappa höll på att tjära taket på det nya huset och slant till varpå han fick tredje gradens brännskador på stora delar av sin kropp. Efter en längre sjukhusvistelse skulle han få komma hem, men skulle vara sjukskriven i ett halvår. Då pappa var en tvättäkta arbetsnarkoman så åkte vi och fixade lite jobb till honom bestående av 2 kaniner, 2 undulater, 2 guldhamstrar, 2 marsvin och en ara (en av varje kön). Då ingen upplyste oss ovetande om att man inte ska ha en av varje kön i samma bur kan ni själva räkna ut storleken på djurparken min pappa fick sköta om.

År 2008 köpte jag min första kanin, 11 år 

Eftersom min mamma inte ville jag skulle skaffa något djur över huvud taget tyckte hon att jag skulle ansvara för allt så får jag betala kaninen osv tillbehör.

Kollade på blocket och fann en kaninhona på 3 år visst tänkte jag och sen skulle jag bara hitta bur också. Det fann jag de med. Båda i grannstaden. Hon var en dvv/rexkorsning med gul/svart japanteckning hade inte någon transportbur heller så henne hade jag i famnen hela vägen hem. Dock så var den här honan väldigt tjurig och aggressiv, detta stoppade mig dock inte från  att fortsätta med kaniner 🙂

Jag fick min egna kanin när jag var 7 år gammal :)

Jag har växt upp med kaniner. Pappa hade massor på sin gård och mina syskon hos mamma hade också en hel del. Jag har alltid varit en person som inte vet vad jag ska göra med livet. Alla mina syskon hade intressen. Ena systern älskade hästar, två av bröderna gillade fåglar, en bror gillade bilar osv. Men jag gillade ingenting? En dag satt jag inne hos systerns kanin, tror jag var ca 5 år gammal. Den dagen bestämde jag att jag också skulle ha ett intresse och det var kaniner! Jag älskade ju syskonens kaniner och kaninerna hemma hos pappa. Perfekt ju.

En dag i maj kom jag hem från skolan. Min bror kom och mötte mig i dörren och lyfte upp mig som han brukade göra. Han påstod att han skulle spola ner mig i toaletten.. hmpft!! Jag blev sur och började sparka och banka på honom och bad honom släppa ner mig. Men inte. Han bar mig upp och ner in på toan och släppte ner mig. På golvet stod syrrans kaninbur (hennes kanin hade dött någon månad tidigare) och i den satt världens sötaste kanin. En liten brokad madagaskar dvärgvädur på 8 veckor. Jag blev störtkär! Mamma kommer in och säger att kaninen är både min och mina systrars men jag totalvägrade! Kaninen skulle endast vara min!! Och så blev det! Systrarna fick två månader senare köpa en egen kanin tillsammans vilken de tröttnade på ganska snabbt så jag fick den också!

Min första helt egna, en vit rödögd dvärgvädur vi namn Simba, fick jag när han föddes, tror jag var ca 4-5år. (2001/2002). Ville först att han skulle heta Silvia, men så var det en hane när han skulle könsbestämmas!😃

Sommaren 2002 då jag var 8 år gammal fick jag min första kanin efter en del tjat. Tror mitt tjat började redan sommaren 2001 att jag ville ha ett eget djur. Mamma och hennes dåvarande man tröttnade nog på mitt tjat efter sådär 8 månader och sa till mig att jag skulle få en "morot". De förklarade då att denna "morot" var en kanin jag skulle få om jag under 3 månader höll mitt rum städat. 

Jag kunde självklart inte missa chansen så var otroligt noga med städningen av mitt rum. När de 3 månaderna hade gått följde jag med mamma och hennes man ner till en djuraffär som låg nere i Limhamn. Vi gick in och kollade i rummet med alla djuren. Fanns 3 (vad jag kommer ihåg) kaniner som satt i vars en bur. Men jag fastnade för en madagaskar mantlad dvärgvädurs hona som fick namnet Findus. 

En otroligt mysig kanin som jag tyvärr bara fick ha i 3 år tills dagen hon dog. Vet inte riktigt anledningen. Men många tippade på kaninpest. Men känns inte troligt då hon bodde intill min andra hona där det bara var galler emellan och den kaninen levde.

Kunde ha henne lös springandes i trädgården utan att hon rymde, lös inomhus utan problem och en otroligt bra vän som följde med väldigt ofta.