Tycker det stämmer väl in på precis vilket djurslag man än har; det skall vara en glädje både för djur och människor med husdjur. Det finns ingen mening med att leka martyr :) Skönt att det löste sig så fint för er!

Precis…

Efter att ha sett en kanins kraft när de biter på riktigt, och även varit med om det själv. Så är det inget jag vill att mina barn ska vara med om…

Tror inte någon förälder säger något annat…

#2 Ajaj 😮

Jag skulle aldrig behålla en kanin som bet upprepade gånger, en eller två gånger så kan man söka orsak men mer så skulle den inte vara kvar i familjen (även utan barn)

Jag förstår att man inte vill ha kvar kaninen med barn i huset särskilt.

Skönt med så trevliga kaniner! Här är jag inte orolig för barn som blir bitna, utan mer klös/rivsår från klorna. Har själv fått ett antal rivmärken, och en sprattlig kanin vill jag inte utsätta barn för, så upp och nedlyft fixar jag. Sen kan barnen sitta med kaninen i famnen/knät och gosa.

Bra att det löst sig för er. Min tanke om barn o husdjur är att jag skulle se mig som vårdnadshavare till båda. Jag skulle inte tycka det var självklart att barnen har tillgång till husdjuren utan instruktioner o uppsyn. Att jag själv skulle vara noga att tala om för barnet hur det ska närma sig djuren och att djur inte ser saker likadant som människor/barn.
Om kaninen visade tecken på territorialitet eller var oberäknelig skulle jag inte låta barnet vara med den. I synnerhet inte sträcka in handen i en bur.  Och att barn som är för små för att kunna förstå instruktioner ska kanske främst få titta på djuret o ev vara med när man själv hanterar det.
Däremot är det viktigt att inte hysa agg mot djuret. För det gör inte vad det gör för att vara elak eller så, det finns en förklaring, och den har upplevt ett "hot" eller en provokation för att göra så. Även om vi inte förstår varför vår hand eller arm är det.

Jag tycker också att husdjuren till viss del behöver skyddas från barnen..😃

Men en lyckad omplacering är ju aldrig fel. Om man känner att personen är bra.

#6
Så din kanin lever inte MED familjen?

Varför ha ett djur som inte alla i familjen kan hantera? Istället för att isolera en kanin för att den inte är pålitlig… För våra kaniner bor i vårat vardagsrum. Min son följer instruktioner och han är aldrig oövervakad i vardagsrummet. 

Men jag anser att ett husdjur hos en familj ska vara trygg och pålitlig. Du har inte en aggressiv hund tillsammans med barn, eller hur?

Vi har våra kaniner lösa i vardagsrummet MED oss, så de får mycket socialt umgänge. En kanin som bits kan inte leva så. Då får den kaninen leva i en bur med hänglås på, ensam inne i sovrummet där vi enbart sover. Hur bussigt är det? 

Jag är kaninernas ÄGARE, och MAMMA till mina barn. Jag ansvarar över båda delarna. Men en kanin som inte gillar barn, kan inte bo hos mig, det är den enkla sanningen. Och varför skulle jag hysa agg mot en kanin som bits? Det löser inga problem….

Jag har inte sagt att alternativet är isolering o ensamhet. Jag håller fullständigt med om att det inte är en lösning. Det vore snarare en bestraffning. Om jag själv inte kunde göra bättre än så skulle jag omplacera till ansvarsfull person som kunde erbjuda något bättre. Om det inte gick - skulle jag avliva? Jag vet inte, men jag skulle finna det mkt svårt och skulle nog först försöka få kontakt med en person som kunde handleda mig handfast i att försöka arbeta bort beteendet.

Men första steget är att kastrera för att få bort det hormonstyrda beteendet. Då många kaninägare på kif inte känner till vikten av kastrering så är det alltid värt att påpeka anser jag.

Så nu lämnar jag diskussionen och låter andra komma till tals.

#8

Fattar inte vad det är att arbeta bort? Alla kaniner är inte gjorda för att leva ett familjeliv. Kaniner är individer, vissa är sura & griniga, vissa inte. Varför ska man göra kaniner till robotar?

Nej, jag har haft 3 bitska kaniner under mina år som kaninägare. Vilket inte är många alls. En av dessa kaninerna hade en störning, och fick senare en "stroke", de andra två var bara mer energiska och hade mer åsikter om hur allt skulle skötas. 

Så nej, man kan inte arbeta bort alla "problem". För de kaniner jag haft som bitits har varit det av olika anledningar, den sistnämnda, Nova - hon är en dam som inte gillar kel&gos, och som inte har något tålamod. Ska jag arbeta bort det? Hur? 

Att kastrera för att få bort hormonstyrda beteenden tycker jag låter läskigt likt att göra dom till robotar det också. Sen att kastrera osäkra kaniner gör det oftast värre, då dom behöver hormonerna för att ha en identitet och att våga. Tar man då bort hormonerna också så blir den individen ännu mera osäker.

Men men, tänker inte tjafsa med dig. Du har noll egen kunskap, utan allt du vet har du hittat på internet. Och denna tråden var för att dela med mig av GLÄDJEN, när kaniner och små barn lever i harmoni. Så det var inte ens en diskussionstråd.

#Jag har också småbarn. Att de kan hantera alla våra husdjur är ett minimikrav. Jag ska kunna veta att om treåringen öppnar buren till kaninerna eller hamstrarna eller stoppar ner händerna hos marsvinen (de lever i en öppen bokhyllebur) så händer inget. Det är helt ok om djuret går undan (alla våra djur har hus de kan hoppa in om de inte vill bli hanterade) men de får under inga omständigheter bitas och skulle nån bitas så får de en chans till att sköta sig annars blir det avlivning. Det finns miljontals med trevliga kaniner, finns ingen anledning att spara på kaniner som hugger.

Kan inte kaninen bli stressad om barn härjar med dom?

Jag tycker inte att barn borde få lyfta på kaninen, då det lätt kan bli fel lyft och dom kan bryta ryggen. Dom ska lyftas på ett speciellt sätt. Oavsett djur är vuxnas ansvar och det måste dom vuxna tänka på. Jag känner en liten kille på 4 år som klämde sönder 2 marsvin. Han visste inte vad han gjorde, för han var liten. Men små barn hör inte i hop med att få vara ensamna med djur tycker jag. Man vet aldrig vad dom kan hitta på. Det är min mening.

#11

Har jag sagt att han lyfter dem själv? Har jag sagt att mina barn får vara ensamma med kaninerna? Nej, jag har sagt att jag alltid är i samma rum. Och lyfta dem får han inte göra, och det vet han. Han vet också att om de hoppar undan så är det för att dom vill "vila", så då låter han dem vara.

#11 Treåringen lyfter inga kaniner, men han vill och får klappa dem. Mina stora barn på 6-9 får lyfta kaninerna (inte rexarna, de är lite tunga). Jag har lärt dem hur man gör.

#11 Nej små barn ska aldrig lämnas själva med djur, sunt förnuft enligt mig. Föräldrarna har ju alltid ansvar.

Instämmer! Och jag förstår inte riktigt vitsen med att skjuta över problemen på någon annan heller… Och som jag har sagt i elvahundra trådar tidigare, hur lätt är det att hitta det perfekta hemmet för en aggressiv kanin?

Anser också en kanin som bits, har tendenser att vara revirbenägna, kaniner som inte har någon tolerans ska inte bo i en barnfamilj. Kaninen aldrig ska bitas om den ska umgås/vara omkring barn osv.

 Jag har aldrig tillåtit småbarn(<11år) att klappa Akkio även som de så gärna skulle vilja, han gillar inte barn (han gillar inte vissa i min ålder heller) han gillar inte att de är överallt hela tiden och det skulle dessutom stressat honom även som jag tror att Akkio skulle ha vett att inte nafsa på barn. (Djur känner ju av ålder/kön osv. och därför brukar barns beteende mer förlåtande än en vuxens)

Dock så är inte Akkio "aggressiv" och definitivt ingen barnkanin, han är mer en enmanskanin. Han gillar bara inte hur andra hanterar honom och det visar han fysiskt.

(Nu när jag tänker så var det bra att det var jag som köpte Akkio, och inte någon småbarnsfamilj)

Så länge vuxna tar ansvaret och passar på så är det helt okey för mig med barn och djur. men barn kan inte ha ansvaret för dom osv.

Sen får man tänka på att kaniner blir lätt stressade. jag har 5 stk, och har dom inne….några av dom är lugna och andra blir super stressade bara man byter om i buret….Rädd som en hare stämmer på några av mina…..dom är individuella….olika allihopa…men var sin personlighet som oss människor…..

men kaniner är bara härliga skapningar…..:))))))

Åh så fint kort på barnen och kaninen! :)

Jag kanske har missat att du skrivit det men vad är det för ras på kaninen? Superfin! :D

Jag har alltid låtit både grannbarn och systersöner hantera alla djur vi har haft, under uppsyn. Tycker det är viktigt både för djur och barn att lära sig leva med varandra och tolka varandras signaler. Har i princip aldrig sagt nej när något barn frågat om de får klappa hund eller kanin när man är ute och går, om inte annat så är det ett ypperligt tillfälle att ge ut nyttig information. Men då har jag också sett till att bara ha djur som redan funkar med barn alternativt osäkra djur + djurvana barn.
Jag haft en stor schäfer som har bitit ett barn (min systerson med noll hundvana) över ryggen, men där var det pga bristande tillsyn från de vuxnas sida och ja…då får man helt enkelt ta den smällen och istället dels informera barn om hur man beter sig kring djur samt se till att alltid vara närvarande som djurkunnig vuxen i fortsättningen. Så visst kan det gå fel ibland utan att det nödvändigtvis är djurets fel, men det finns också djur som helt enkelt inte pallar trycket och de djuren kommer inte innanför tröskeln till mitt hem iaf =)
Förutom ormen då, men det är ju heller inget keldjur/familjedjur som ska vistas utanför sin bur och umgås direkt.

Vi har inga egna barn än här hemma (han ligger i magen och gror fortfarande) men när vi har det så hoppas jag på att ha det som på bilden i #0, frid och fröjd mellan djur och barn.

Djurvana barn och barnvana djur är så himla härliga att se ihop =)

Jag har två små barn (3 och 5 år) och vi har två kaniner. En varsin som de pysslar om. Men självklart är kaninerna och barnen mitt ansvar. Våra kaniner skuttar också fritt, en i vardagsrummet och en i köket. Tycker ts beskriver det så himla bra! Har man kaniner som familjemedlemmar i en familj med barn så kan man inte ha kaniner med aggressiva tendenser. Lika lite som man kan låta barnen härja, mina kids är supersnälla och vet precis vad som gäller. Exempelvis att kaninerna tar kontakt när de vill, inget jagande eller bärande när kaninerna vill vara i fred.

**#18
Hon är en harkorsning (25% belgisk hare 25% dvärghare 50% engelsk scheck).
**

Kul med responsen :) Djurvana barn och barnvana djur är en toppenkombination, min 3 åring är ödmjuk och fruktansvärt försiktig runt djur i sin omgivning. Han respekterar dem när de går undan och försöker alltid göra dem glada med mat. Så det är kul att det fungerar så bra! Har nu i veckan även haft min systers papillon här, och det har varit fortsatt harmonisk miljö. Kanin, hund och barn.. i samma soffa, och ingen bråkar med någon. 

Nova trivs och mår bra hos sin fodervärd också, jag hoppas på att hitta ett lika bra hem som fodervärden gett henne nu när jag ska leta efter något permanent för henne. Hon är värd det bästa, för henne, och det är inte hemma hos mig. Jag är inte det bästa hemmet för Nova, även om jag gärna hade velat vara det.