Måste skriva av mig

Ok, så då var det dags att "krypa till korset"...

2020-01-06 22:27 #0 av: Chinesecrestedlover

Hej!

Jag har i massor med inlägg skrivit varför jag inte haft kaniner sedan 2016 och hur mycket jag anser att kaniner ska bo utomhus osv.

För att dra det lite ”kortfattat” (för de av er som inte vet vad jag pratar om, haha): Jag har haft massor med kaniner (vid ett tillfälle hade jag totalt elva stycken samtidigt, haft olika raser, tagit en kull m.m.) mellan 1990 (då jag var sex år) och 2016 då mina senaste kaniner (två kastrerade dvärgvädursbröder) försvann spårlöst från sin bur/hage. Jag vet fortfarande inte vad som hände, om de blev tagna av ett rovdjur (som inte lämnade ett spår), lyckades rymma (trots att de aldrig försökt göra något liknande tidigare och bott så i flera år) eller om någon gick in och stal mina grabbar. Oavsett så var de plötsligt borta när min mamma skulle gå och titta till de (bodde på mina föräldrars tomt).

Jag har alltid haft mina kaniner utomhus i stora burar/inhägnader och när det inte handlat om fertila hanar så har jag haft kaninerna minst i par och ibland i grupp. Med tanke på att jag alltid haft mer än en kanin så har även fertila hanar kunnat känna lukten av andra kaniner osv. och därmed i alla fall på en liten skala kunnat känna sig mindre ensamma osv. Jag anser att kaniner ska bo utomhus för att må som bäst och leva det bästa och mest naturliga ”kaninlivet”, att de ska få känna årstidsväxlingarna, kunna gräva och känna riktig mark (inte golv) under tassarna, kunna beta gräs och njuta av livet med sina kaninkompisar osv.

Varför jag lät kaninerna bo hos mina föräldrar var: Jag flyttade till en lägenhet med uteplats. Uteplatsen ligger i söderläge vilket gör att det kan bli väldigt varmt under soliga sommardagar = omöjligt att ha kaninerna utomhus dygnet runt och året om där jag bor. Mina föräldrar bor i en villa med stor tomt = betydligt enklare att finna en lämplig plats för en kaninbur där de kan få tillräckligt med skugga osv.

Den enda erfarenhet av innekanin jag har är då ena killen (som försvann 2016) bodde inomhus en tid innan jag lyckades övertala min lillasyster (som var ena grabbens ägare) om att få sätta ihop bröderna och därmed låta honom flytta ut. Hon kunde inte längre ha honom kvar där hon bodde just då (hade flyttat till en lägenhet som inte tillät djur) och därmed fick jag ta över skötseln av honom. De båda bröderna fortsatte sedan bo ihop utomhus tills de försvann…  Det jag märkte under tiden som han bodde inne var att han hårade kopiösa mängder och såg rent för#@vlig ut i pälsen, hans bror såg jättefin ut och hårade inte mer än ”normalt”. Så fort han fick flytta ut blev allt normalt och han fick finare päls igen.

Nu till denna tråds egentliga ämne…

Allt detta stämmer fortfarande, jag bor fortfarande i en lägenhet med uteplats, jag har fortfarande endast möjlighet att ha kaniner ute om de är hemma hos mina föräldrar (vi bor dock nära varandra) ...men jag har trots allt detta aldrig slutat vilja ha kaniner. Kaniner är en del av mitt hjärta och att vara "kaninlös" gör att jag går runt med ett hål inombords. 

Jag beslutade efter noga övervägande (kaninerna är ju de viktigaste, inte vad jag känner) att jag trots alla hinder ska skaffa mig kaniner igen. Jag hittade en underbar liten (eller ja, rätt stor) kille som tog mitt hjärta med storm...trots att jag alltid sett rasen som den sämsta/mest "sönderavlade" i kaninvärlden innan, jag undersökte det hela lite närmare och kom fram till att en kanin av den rasen ändå verkar kunna leva ett bra liv utan att bli för hindrad av sitt extrema utseende (hoppas verkligen att det stämmer). 

Jag kommer göra allt för att ge min kanin (och sedan förhoppningsvis mina kaniner, förutsatt såklart att han välkomnar en annan, efter kastrering såklart) ett så bra liv som möjligt trots att jag inte kan ha de boendes ute året om, trots att jag valt en ras (eller jag valde mer en individ än en ras) som jag tidigare tittat "snett på" osv. 

Just denna ras lämpar sig (vad jag förstår) inte riktigt för att bo ute då det är som kallast vilket gör att jag känner mig något (ytte-pytte-lite) mindre eländig för att inte kunna erbjuda året runt utevistelse. 

Min tanke är att kaninerna får leva som ”frigående” inomhus i lägenheten (men i alla fall till en början bli instängda på en mindre yta då jag lämnar hundarna ensamma). Visserligen tangerar kaninen min största hund gällande vikt (om inte kaninen t.o.m. blir större), men man vet ju aldrig…de är ju ändå hundar (vana med smådjur men ändå). En stor kanin är ju i och för sig inte ofarlig den heller, de har ju rätt vassa gaddar och rejäla baktassar med…ehm…rejäl styrka i (blev sparkad i ansiktet rätt över munnen vid ett tillfälle då jag skulle klippa klorna på en inte alltför nöjd dam, det var inte skönt och den kaninen var mindre än denna…sen har jag ju blivit biten x-antal gånger genom livet också, vilket inte är direkt mysigt heller, haha).

Tanken är sedan att den/de ska få strosa runt på min (inhägnade naturligtvis) uteplats under uppsikt (extremt mycket katter i mitt område vilket är ytterligare än anledning till varför jag inte sett det som en möjlighet att ha kaniner utomhus här) när vädret tillåter.

Sommartid hoppas jag att de ska kunna få hänga i ”sommarstugan” (buren/hagen mina senaste grabbar bodde i året om) …men kommer då först göra hagen mer säker för potentiella rymningsförsök och rovdjur naturligtvis. Vill inte riskera någon tragedi igen. Har lite idéer kring hur jag ska göra för att få hagen säkrare, vill att de ska kunna vara där utan att behöva oroa mig för att de ska försvinna…det var verkligen ingen rolig upplevelse.

Nu ska jag ”bara” lösa transportproblemet och sen är flera år av tomhetskänsla över. Alla mina andra djur är naturligtvis underbara…men ingenting annat än kaniner kan fylla det kaninformade hålet i mitt hjärta. Kaniner har alltid varit och kommer alltid vara mitt ”hjärtedjur” och jag trodde aldrig att jag skulle leva utan kaniner i mitt liv…men nu har jag gjort det i flera år och det är inte något jag trivs med alls.

Kaninen som jag blivit förälskad i är en ung hane av rasen engelsk vädur. Jag har tidigare hatat hur människan avlat fram en ras med så extrema öron…men av någon anledning kunde jag inte släppa tanken på denna grabb (efter att jag sett annonsen om att han behövde ett nytt hem). Jag kollade på Youtube för att se hur dessa kaniner rör sig. Jag ville se om de verkar hindras av sina galna öron…men istället för kaniner som snubblar på öronen eller dylikt så hittade jag filmer med glada, busiga kaniner som sprang så öronen flög = jag blev störtkär. Sökte information kring rasen gällande storlek osv och efter att ha funderat fram och tillbaka; så kontaktade jag tillslut säljaren/nuvarande ägaren och nu hoppas jag på att kunna lösa transporten och få hem honom.

Länk till transporthjälpstråd: 

https://kanin.ifokus.se/discussions/5e13a5c7ce12c43c26002174-transporthjalp-sokes-nykvarn-till-orebro

Hoppas inte alla dömer mig för detta, saknaden efter kaniner blev för outhärdlig. Jag har inte ändrat mig…inte helt, jag tycker fortfarande att kaniner ska få vara utomhus…men i ärlighetens namn så kommer jag inte sakna de förb@#n@de frysta vattenflaskorna (som måste tinas hela tiden) och isiga skålar, skålar som frös sönder, att tvingas skotta en gång för att ens komma fram till kaninburen m.m. Att ha kaninerna inne då det är som kallast känns inte som en helt dålig idé…men jag kommer göra allt för att ha de ute så mycket som det är möjligt (när vädret tillåter/skillnaden i temperatur inte är för stor mellan inne/ute såklart); om så bara för att ta en runda på uteplatsen eller ta en koppelpromenad.

Här finns en tråd med lite frågor kring hållande av kaniner inomhus, svara gärna på frågorna om ni kan.

https://kanin.ifokus.se/discussions/5e13a6198e0e740b92004a04-fragor-kring-innekaniner

Mvh/Chinesecrestedlover 

Anmäl
2020-01-07 11:07 #1 av: lydisleon

Det låter ju som om du kommer ge allt för att ge den hör kaninen ett fantastiskt liv. Det tror jag han kommer få hos dig också, och det här med inne vs ute är ju ändå diskuterbart... Som du säger så finns det en hel del fördelar med att ha dem inne, även om jag kan hålla med om att utekaniner har ett mer naturligt liv. Har haft både inne och utekaniner, och något jag har märkt är att innekaniner oftast  är tamare och mer sociala. För även om man spenderar jättemycket tid med sina utekaniner så blir det ändå på ett annat sätt om man har dem inne. Personligen tycker jag att om man inte kan erbjuda sällskap i form av en annan kanin så är det bättre för dem att bo inne. 

Oavsett vad så får önska dig lycka till med den nya kaninen! Tror han kommer få ett toppenliv hos dig :)

Anmäl
2020-01-07 11:37 #2 av: Chinesecrestedlover

#1 Ja, absolut...jag har avstått kaniner i dessa hemska kaninlösa år just för att jag vill känna att jag kan erbjuda ett bra liv och jag tror (hoppas i alla fall) att jag kommit fram till en kompromiss som kan fungera för alla. Jag kan då äntligen ha kaniner igen och de får vara ute (inte jämt men de kommer i alla fall få den möjligheten)...och ingen behöver koka på uteplatsen då det är som varmastTummen upp.  

Jag spenderade galet många timmar med mina kaniner och hade vissa som var som hundar typ. så det beror ju mycket på hur mycket tid man lägger på kaninerna och såklart även på kaninernas personlighet; alla är ju individer och vissa trivs bättre med att hänga med sina kaninkompisar än med människor (vilket alltid varit helt ok för mig). Jag var helt enkelt utomhus väldigt mycket när jag hade kaniner och som barn/tonåring bodde jag i det närmaste i kaninburarna Skämtar.

Jag anser att de ska ha sällskap oavsett om de bor ute eller inne. Hur mycket tid man än kan spendera med sina djur (jag är hemma väldigt mycket) så kan man ju aldrig ersätta en artfrände. 

Anmäl
2020-01-07 15:32 #3 av: lydisleon

#2 Ja men om man är så mycket med dom så blir det kanske ingen skillnad :) För egen del så spenderar jag mer tid inne än ute helt klart, så det blir naturligt mer tid med kaninerna om de bor inne. Och jag håller med om det där med en artfrände, men tex. med fertila avelshanar kan det bli svårt.  Hade också en kanin tidigare, en kastrerad hane, som var elak mot alla han bodde med... Det är ju inte det vanliga men det förekommer ändå, och jag skulle iaf hellre haft en sån kanin inomhus där den kan få sällskap större delen av dygnet. 

Anmäl
2020-01-08 01:27 #4 av: Chinesecrestedlover

#3 Ja, men precis med fertila hanar så kan de ju såklart inte gå tillsammans med andra i samma bur men då hade mina ändå "sällskap" av andra kaniner på så vis att de kunde känna dofterna av de andra och även kunde se de andra osv. så det kändes ändå ganska ok...men tyckte ändå lite synd om de (få) fertila grabbar jag hade. Dock så kan man ju såklart inte kastrera om man vill kunna använda de i avel...så ja då är det ju som det är (men de får ju förhoppningsvis lite kompensation med en lucky lady iblandSkämtar). 

Har vid ETT tillfälle haft problem att sätta ihop tre kaniner med varandra, men tog då ut nytillskottet och placerade henne med andra istället och då gick det kanonbra så ibland kan det ju bli fel med "personkemin ", men då har jag testat med en annan kombination istället och så har det löst sig fint. 

Hoppas verkligen min grabb (om han nu blir min) inte är ett av de få undantag som gör det svårt att kombinera honom med en annan kanin (eller att den andra är en sån förstås) för nu har jag ju inte riktigt samma möjligheter som jag brukade ha...alltså så jag kan testa olika kombinationer vid behov menar jag (väldigt sällan det behövdes som sagt, men ändå möjligheten fanns ju alltid). 

Jag har varit utan kaniner i flera år, jobbiga år med stark saknad visserligen men jisses...nu när jag har bestämt mig för att skaffa kaniner igen så håller jag på att gå sönder för att han inte är här JUST PRECIS NU! Jag vill så gärna att detta problem med att vi befinner oss på olika platser i landet ska gå att lösa (helst igår, haha). 

Anmäl
2020-01-10 04:23 #5 av: Chinesecrestedlover

Nu har detta tagit en vändning jag verkligen hoppades att det inte skulle ta. Ägaren till den engelska väduren har hört av sig och säger nu att det finns en annan intresserad och att han kanske kommer säljas till denna person i stället. Detta för att jag inte kan garantera när det kan lösa sig med transport och kaninen behöver få ett nytt hem så snart som möjligt. Om detta blir fallet så kommer jag nog tyvärr vänta med att skaffa kaniner; för jag hade verkligen räknat med att just han skulle få komma hit och jag fäster mig galet snabbt vid djur. Mitt hjärta är Brustet hjärtaStorgråter

Anmäl
2020-01-10 19:01 #6 av: Chinesecrestedlover

TrumvirvelPartajar Jag får köpa honom! Personen hörde inte av sig igen och ägaren upplevde den personen som lite oseriös redan innan det så...

Dessutom  så har det efter en del diskussion fram och tillbaka löst sig gällande transport också, ägaren kommer till Örebro med honomGapskrattar

Snart blir jag "kaninmamma" igenSkrattar

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.