Annons:
Etikettbur-och-aktivering
Läst 506 ggr
Johannaandersson
2016-09-29 17:42

Från frigående till mesta tiden i bur

Hej! Jag har en kastrerad dvärgvädurs hona som jag ska sälja och fick precis ett samtal från en som är intresserad. I nuläget är Liselott (min kanin) frigående i min lägenhet dygnet runt. Hon som ringde har en kanin nu och hon tänkte att han skulle få en kompis. Om det blir Liselott får vi se om dom trivs ihop men nu till min fråga. Hur reagerar en ensam frigående kanin när den sen får tillbringa mesta tiden i en bur tillsammans med en kompis?

Annons:
Fannyshamster
2016-09-29 17:52
#1

Vad jag har läst så ska man se till dom väldigt mycket i början

IF the way don't go right, go left

emms
2016-09-29 20:05
#2

Det är ju väldigt individuellt. Men jag skulle nog inte låta henne bo i en bur tillsammans med en annan kanin om hon är van vid större. Om hon som är intresserad kan ha större åt dom, tillexempel Hage utanför eller ett rum om det är inomhus. 

Att vara van vid ett stort revir och sedan sättas på ett väldigt mycket mindre område och dessutom behöva dela det med någon kan vara en stor förändring. 

Men man vet heller inte hur det hade funkat om man inte testar. Men ska hon ha två kaniner tillsammans, se till att hon isåfall har en mycket rymlig bur. :)

Emma

Smultrondraken70
2016-09-29 21:26
#3

Svårt att veta hur hon reagerar. En kompis är ju ofta positivt, men det gäller ju också att hon som i sånt fall skulle ta Liselott har koll på hur man bondar kaniner, annars kan det ju sluta med katastrof. En klar försämring dock av livskvalité för din kanin att gå från frigående till ett liv i bur. Skulle inte sälja till en person som skulle försämra hennes liv på det sättet. Fast jag är väl inte rätt person att uttala mig, jag har aldrig haft mina kaniner i bur annat än i yttersta undantagsfall.

Marsvinsmamman
2016-09-30 22:37
#4

Att gå från frigående till burliv måste vara otroligt frustrerande, både fysiskt och psykiskt. Från att ha kunnat få utlopp för all energi på stora ytor till att bli inspärrad med otroligt begränsade möjligheter till rörelse - det måste bygga upp en enorm frustration i djuret. Behov som inte kan tillgodoses bygger upp en stress i djuret, men sedan är det säkert olika från kanin till kanin hur det tar det.

En del individer klarar lättare av att berövade rörelse och stimulans - de anpassar sig snabbt och antar en mer passiv stillasittande livsstil, där de sover eller vilar en stor del av dygnet. Passiviteten blir ett sätt att hantera den brist på stimulans som burlivet innebär. En del individer kämpar längre och kan börja med gallerbitning, revirhävdning eller stereotypt grävande mot burbotten fast inget grävmaterial finns för att försöka lindra stressen som otillfredsställda behov bygger upp. Jag kan tänka mig att en kanin som är van vid utrymme och att kunna ha en hel del valfrihet i sitt liv, upplever det svårare att bli inspärrad i en bur än en kanin som är född och uppvuxen i bur och aldrig fått smaka på ett annat liv. 

Jag har sett båda varianterna då jag pga sjukdomar eller skador blivit tvungen att sätta frigående djur på begränsad yta. Sådana som tar burvistelsen med ro, sådana som blivit morriga och börjat boxas när man kommer och sådana som gräver hysteriskt på en och samma kala fläck. När de kommit ut i storhägnet igen har de återgått till sitt normala, aktiva och sociala beteende.

Personligen skulle jag ALDRIG sälja en frigående kanin till ett liv i bur. Den försämringen av kaninens livskvalitet skulle gnaga sönder mitt samvete totalt.

Upp till toppen
Annons: