Min kanin har det, han blev smittad av modern redan i livmodern så han blev helt blind vid ca 7 månaders ålder, började behandlingen ca 1,5 månad tidigare då jag märkte de första förändringarna på ögonen. Han är hur pigg som helst och man märker knappt att han är blind utan han springer runt som en tok (är helt frigående). Ibland när han vilar kan huvudet åka bak vilket ser rätt läskigt ut och hans balans är inte alltid på topp men han gör glädjeskutt (men alltid med en tass i marken) flera gånger om dagen.

Var stundtals i början jag var orolig för att det inte skulle funka för han satt vid tillfällen och såg ut att ha migrän och var en invänjningsperiod när synen börja försvinna och ljus var störande (han tappa synen först på ena ögat så han satt ofta med huvudet snett under en period) men nu reagerar han inte alls på ljus (ögonen reagerar med att blunda om man lyser direkt in i dem men det går inte in i hjärnan så det är ren reflex).

Ibland blir jag orolig när han sitter med huvudet på sned men har märkt att det är hans sett att lyssna efter saker, han gör det speciellt när han sitter uppe i sängen eller soffan (han har inga problem att hoppa upp och ner själv). Sen får han total panik om man försöker lägga honom på rygg (klippning är alltid en utmaning) och han har extra svårt för balansen när man åker bil men han älskar att utforska nya ställen och han är fenomenal på att känna igen sig och hörseln är knivskarp!

Han har sen han varit liten sina små egenheter som jag inte vet om det beror på sjukdomen eller bara honom. Vet inte heller om något annat organ är påverkat på honom mer än ögonen, han hade smittan i kroppen iallafall (hade det bara suttit i ögonen hade det inte gett utslag på blodprovet).

Har aldrig varit med om en mer kelsjuk kanin, man kan klappa och massera honom hur länge som helst men så fort man inte gosar har han jättesvårt att sitta still om han inte ligger i konstiga ställningar (som sagt en utmaning varje gång han ska klippas).

Tyvärr går det ju inte att säga om han blivit av med parasiten eller inte men håller tummarna för att det försvann under behandlingen.

Hur gammal är din kanin?

Tack för att du ville berätta om din kanin:) härligt att han kan leva ett så bra liv fast han är blind:) blir glad när jag läser! Vår Bosse är snart 1,5 år och har alltid varit för mager, och druckit mycket vatten. Nu när han nyligen var inlagd på Roslagstulls djursjukhus för stopp i magen så reagerade dom med att han drack mycket vatten trots dropp:( Dom tog ett urinprov och det visade sig att urinen var väldigt utspädd och det betyder tydligen att njurarna inte kan koncentrera urinen = att njurarna är skadade. Veterinären som är erfaren och duktig på kaniner, sa att han har alla symtom på E Cuniculi, och att den satt sig på njurarna. Men hon hade förhoppningar om att man kan få stopp på parasiten med behandling, men njurskadorna består tyvärr:( han kommer troligen inte att bli så gammal, men kan enligt veterinären leva ett bra liv förhoppningsvis ganska länge till:)) Han är alltid pigg och glad och världens goaste och keligaste lilla pojk, och vi håller tummarna att behandlingen tar så att vi får behålla honom länge än❤️

Några fler som har erfarenhet av detta?

Jag hade en hona med nozematos. 
Fick ta bort henne då symptomen gjorde henne till en början svajig. Sedan började hon matvägra, hon blev mager, hon började nysa/snora/andas rossligt. Hon fick även våldsamma kramper/spasmer med ett par dagars intervaller (jag trodde hon hade epilepsi) och blev förlamad 4 veckor efter att det "bröt ut".
Tack och lov satt hon i karantän när det bröt ut så hon stannade där under hela tiden som veterinärerna försökte hitta felet på henne, innan jag akutavlivade henne tidigt på morgonen då hennes inre organ gav upp efter en våldsam spasmattack & hon bara låg och gallskrek, tuggade fradga & kippade efter luft. 

Hon blev inte ens 4 månader. 
Bilden är tagen på henne kvällen innan hennes sista attack, ca 8 timmar före jag avlivade henne. 
Hon va för övrigt en belgisk hare(dom ska verkligen inte se ut såhär vid 4 månaders ålder…)

Skickade hennes kropp till SVA för obduktion samma morgon, där fick jag det bekräftat att det va nozematos. 
Då jag ville begrava henne hemma lät jag henne kremeras för att inte parasiten skulle kunna ta sig ut i naturen, då vi har mycket vilda harar hemma.

Tack för ditt svar. Det är en hemsk parasit som verkligen kan ställa till det:( vad tråkigt med din lilla hare:(( Kan ju vara intressant att veta (om någon undrar) att vår veterinär (som vi har på Roslagstull i Sthlm) sa att 50% av alla tamkaniner är bärare av parasiten, men dom flesta får aldrig symtom av den. Parasiten utsöndras i kaninens urin endast i 3-4 veckor efter smittillfället, och sen kan man bara diagnosticera parasiten med blodprov. Detta gör enligt veterinären att det är ytterst ovanligt att vuxna kaniner smittar varandra genom urinen när dom haft parasiten en tid. Vi ville behandla båda våra kaniner som bor ihop, men vetten sa att man endast behandlar kaninen med symtom, aldrig symtomfri kanin förebyggande. Smittorisken är ju enligt henne som sagt var, obefintlig mellan kaninerna, och genom att behandla förebyggande riskerar man att parasiten utvecklar resistens. Någon som vet mer? Mer erfarenheter?

Jag har läst lite olika angående smittorisken, att oftast smittar de bara några veckor efter de blivit smittade men att det kan förekomma fall när de smittar senare (mest läst på engelska sidor om det) och vad jag vet så kan ett blodprov bara visa att de har haft smittan och inte om de fortfarande har det kvar (vilket jag ska försöka kolla upp nån mer gång för det skulle ju vara skönt om det fanns ett sett att se om han fortfarande har smittan i kroppen eller inte) eller lyckats blivit av med det och det finns fall när de själva lyckats blivit friska.

#6 har läst liknande. Vår vet menade att visst kan det förekomma fall när dom smittar även efter längre tid via urinen, men den risken är ytterst liten. Så liten att man inte behandlar symtomfria djur enligt henne. Jag är mest orolig för att vår symtomfria hona är bärare och återsmittar hanen, men den risken menade hon var närmast obefintlig när jag målade upp det scenariot… Hon har jobbat som vet i 30 år och är erkänt duktig på kaniner, så jag litar på henne…. Jag skulle också väldigt gärna vilja veta om min har kvar parasiten efter behandlingen:/ Jar också hört att tar man ner antalet parasiter med medicin kan kaninens immunförsvar ibland ta hand om resten själv:)

När jag var inne med min kanin sa veterinären att det inte är något man blir av med utan kaninen har kvar det hela livet, att det kan dyka upp igen ifall immunförsvaret är dåligt. Den var tydligen så vanlig enligt henne att man nästan räknade den till kaninens bakterieflora :P Fast det sista påståendet låter lite skumt för då är ju kaninen egentligen sjuk, även om sjukdomen inte brutit ut eller kanske aldrig gör det.. :S

#8 Hm. Hoppas verkligen jag får död på Bosses parasiter:)) men det kan ju vara svårt som sagt var:/

Råka snubbla in på denna tråd igen så tänkte fråga hur det gått? Min lilla Kenzie lever fortfarande och är pigg och glad och blev 3,5 år i slutet av december förra året :)

Hej, Nej, det gick inte bra med Bosse, tyvärr, han somnade in själv i januari 2016. Då hade han magrat av mycket på kort tid, men var ändå pigg. Plötsligt en eftermiddag kunde han inte gå längre utan bara välte på sidan, sen somnade han in i lillmattes famn någon halvtimme senare😭. Han är mycket saknad och var en oerhört älskad kanin❤️

Tack för att du frågade, kram på dig❤️

..och vad skönt att höra att din lilla Kenzie lever och mår bra❤️

Vad tråkigt det inte gick bra för lilla Bosse :( Men låter som han fick det bra den tid han levde iaf :D

Tyvärr tror jag det finns en risk att Kenzies njurar har börjat tagit skada för jag trycker han dricker lite mer än normalt, kissar lite mer också men främst så har han börjat slicka rätt mycket på saltstenen han tidigare knappt rört (och en av mina förra kaniner börja äta massa saltsten när hon fick vätskedrivande).

Visste väl att det kommer hända förr eller senare att det påverkar njurarna (veterinären prata om det när vi var in och han fick diagnos). Men än är han pigg och glad :D Så hoppas han håller sig frisk åtminstone en sommar till! Men helst många år till såklart (även om man väl måste vara lite realistisk).

#13 håller tummarna för Kenzie❤️och att ni får många fler fina år med honom:)

#14 Tack :D ❤️