# Vad säger era familjemedlemmar om era kaniner? Author: [Borttaget] Nu känns det som att jag är väldigt gammal här men jag tänker att denna fråga kan rikta sig till både barn i familj, men även de som startat sina vuxna liv. Vad tycker era familjemedlemmar/partner om era kaniner? Är de delaktiga eller hyser de negativa tankar om era djur? ## Comment 1 Author: westblom Min andra hälft älskar kaninerna lika mycket som jag gör,han gör allt för dom skulle kunna berätta massor med saker som han gör för dom för att dom ska ha det så bra som möjligt,det är saker som jag tycker är att gå till överdrift men han vill så gärna göra allt för dom så de är klart att han får de,nu har jag vuxna barn som inte bor hemma,men när dom kommer hem så måste dom gå en runda och hällsa på alla djuren och gosa med dom,hela familjen älskar djuren,jag har 3 kaniner varav 2 som bor ute en innekanin,sen har jag många marsvin. Alla i familjen är delaktiga och barnen  ställer upp och passar djuren om det behövs![Skrattande](http://kanin.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 2 Author: [Borttaget] #1 gu så mysigt! det e ju verkligen helt perfekt när hela familjen är enad om djurinnehavet. Har ni alltid haft djur tillsammans du och din partner? ## Comment 3 Author: [Borttaget] Mamma är intresserad av dem ibland, men för det mesta är de bara fyra djur som sitter ute i trädgården och är osociala enligt henne. Enligt henne skulle de må bättre av att bara sitta i buren låter det som ibland^^ Pappa har aldrig sagt ett ord om dem vad jag minns, bara gnällt på deras saker. Mina syskon bryr sig inte så mycket, trots att min syster äger en av dem :S ## Comment 4 Author: Fridaaaa Ingenting :)  Min mamma är lika djurgalen som jag, och jag har haft kanin sedan jag föddes, så hon säger ingenting om att jag har 5 kaniner ^^, Bor dock inte hemma längre, men de säger ingenting, jag sköter det osv :P Min sambo hjälper till så gott han kan, Albin är halva hans så hehe ## Comment 5 Author: ninor Jag har flyttat hemifrpn, men åker ofta hem till mina föräldrar för att hälsa på med mina kaniner. När jag köpte min första egna kanin för ca ett år sedan sa min pappa "Vad ska du med den där till? Det är ju bara en kanin". Med andra ord, hn var inte speciellt förtjust. Nu hör min pappa ibland av sig och säger att han saknar Elliot, och när vi är hemma hos honom får Elliot göra precis vad han vill. Elliot har min pappa lindad runt sitt lillfinger..eh....klo. Hermione är inte lika populär - ännu. Men visst tycker båda mina föräldrar om henne. Och min mamma tycker också om kaniner, men är inte lika barnsligt förtjust som jag och min pappa är. ![Tungan ute](http://kanin.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") ## Comment 6 Author: [Borttaget] Elvis är väldigt populär här hemma, av både min och sambons familj, de frågar alltid " ska du ta med Elvis?" Min pappa har alltid vart emot att just kaniner springer löst i huset, men Elvis får göra precis vad han vill här hemma :P o när han inte är nere så frågar pappa alltid "men ta ner Elvis!" ;) Sambon gillar kaninerna(o räkorna;)) men han vill inte städa burar osv, men gör självklart det om jag inte kan/är hemma :) ## Comment 7 Author: MsSofieG Min sambo har väll inte direkt någon åsikt om vår kanin. Visst han kan klappa henne när hon kommer springandes till honom men det är inte så mycket mer än så. Men han har inget emot henne så länge han slipper ta hand om henne så tycker han inte det är några problem. Min mamma och pappa däremot är ytterst passionerad. Mamma brukar komma över med både pinnar och annat gott till "barnbarnet" och pappa har själv en tysk jätte sheck så han tycker bara det är så kul att hälsa på en kanin man kan lyfta med sån lätthet. ## Comment 8 Author: MLilja När jag träffade min man hade jag redan min hona Doris. Han undrade mest varför man hade en tråkig kanin. Ett halvår senare köper han en egen och bygger en stor bur åt dem inomhus. På jobbet och med grabbarna kan han låta jättetuff och klanka ner på kaninerna, men det är också han som säger godnatt åt dem och gullar med dem när ingen ser =) ## Comment 9 Author: spacesheep Min familj och min sambo älskar min kanin. Detsamma gör mina vänner, till en start var de skeptiska över ett "tråkigt burdjur", men när de lärde känna honom och förstod att han är min bebis ändrade de sig snabbt. Så idag klemar alla bort honom och gör allt för att han ska tycka om dem :) ## Comment 10 Author: [Borttaget] Min lillebror är inte engagerad i mina djur, inte min pappa heller. Min mamma tycker om djur lika mycket som jag så hon bryr sig om dom, speciellt Siri och bebisarna ![Tungan ute](http://kanin.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") Så hon är väl lite delaktig, men pappa och min lillebror är det inte alls. ## Comment 11 Author: [Borttaget] Jag bor hemma med min pappa, hans fru och min sexåriga lillebror. (Bor även på ett till ställe men det är bara hos pappa som jag har kaninen). Jag har tjatat om en kanin sen jag var ungefär tre år gammal. Pappa tyckte jag var för liten då och det är ju väldigt förståligt. När jag just fyllt 16 år gick han med på det, då han märkte att jag skulle kunna ta det ansvaret. Jag har alltid trott att pappa inte riktigt gillar djur dock. Men sen kom Skurt! Min lillebror älskar honom, pappas fru älskar honom, och pappa... Han är helt galen i honom! ;) De har blivit bästa vänner eller något och gosar hela tiden. Jätte roligt :) ## Comment 12 Author: Mannez Min mamma som jag bodde hos förut (gör inte det längre för hon är grov alkohol och drogmissbrukare) älskade att ha djur att mysa med, så om jag ville ha något djur så sa hon aldrig nej. Hon hjälpte mig alltid med dem om jag ville, men det mesta gjorde jag själv. Då var jag runt 11-13 år. Men mot slutet när jag ännu bodde hos henne tills socialen tvingade mig och mina syskon att flytta därifrån, så fick jag sköta alla djuren, hon struntade totalt i dem, så då flyttade de flesta djuren ut till min mormor (2 hamstrar, 2 marsvin och en utav de 3 katterna). Det var även då jag började tänka på kanin, men det fick vänta lite eftersom jag var tvungen att flytta därifrån. Min pappa däremot har aldrig varit någon större djurälskare, han tyckte att det räckte med en katt när han och mamma ännu var tillsammans, men ändå skaffade vi en till katt och 2 hamstrar. Men när deras förhållande tog slut pga mammas otrohet med en annan kille så flyttade alla djuren till mamma. Pappa skaffade aldrig fler djur efter det, han tycker bara att de är jobbigt att ha djur att sköta, de drar bara in en massa smuts enligt honom, så är det fortfarande än idag. Men djuren fick flytta ut på landet till min mormor och morfar där jag bor för det mesta, jag kanske sover 2 nätter i veckan hos pappa. Men de bor på en stor gård och hade redan kor, katter och kanin. Den kaninen däremot brydde jag mig inte så mycket om förens jag fick kaninköp på hjärnan. Men hon älskar djur och hjälper gärna till. Men när jag flyttade ut till henne började jag tjata om kanin, tillslut fick jag en, men hon trodde att jag skulle tröttna, men så är det inte, för kaninintresset bet sig fast och det blev fler kaniner och sen började jag avla. Just nu har jag min tredje kull. Min mormor förstår hur mycket kaniner (och hästar) betyder för mig, så hon engagerar sig så mycket hon bara kan för att hjälpa mig med mitt intresse. Mina småsyskon gillar också djur, fast de tröttnar rätt snabbt och går ifrån djur till djur, så det är ju ganska synd. Min mamma har inga djur just nu, 2 katter stannade dock kvar hos henne ett tag efter att vi flyttat ifrån henne, men de blev väldigt vanvårade, så en dag gick vi bara dit och hämtade dem. Hon brydde sig ju inte ett dugg. Så just nu har jag alla djuren hos min mormor. ## Comment 13 Author: Elin_d Min lillasyster har en egen kanin och är lika engagerad i dem som jag ![Skrattande](http://kanin.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Pappa tycker om kaninerna och det är tack vare honom vi får ha dem, han brukar filma och ta kort när vi hoppar med dem ![Flört](http://kanin.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Mamma är allergisk och kan inte vara med dem men hon brukar prata mycket om dem ![Tungan ute](http://kanin.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") Sen så tycker hon att det är krångligt med att skaffa kaninvakt, men annars tycker hon  att dem är rätt söta ![Glad](http://kanin.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 14 Author: [Borttaget] Mina föräldrar säger ingenting, mamma är lika djurgalen som jag, men dock kanske inte så mycket i just kaniner, hon är galen i hundar o ska starta kennel. Pappa brukar gå ut till kaninerna ibland och ge dom något gott tex överblivet bröd eller annat som kaninerna brukar få av honom, mina föräldrar tycker de bara är roligt med dessa bjässekaniner/ Belgiska jättar och Tyska jättesheckar som vi har både för att de är stora, maffiga, fina och underbart tillgivna. Mina bröder är väll inte lika förtjust i kaninerna, liksom dom tycker att dom är ivägen och att jag borde sluta med kaniner bara för att jag är rätt så stor nu o de tycker att kaniner enbart är för mindre barn o att de bara är töntiga djur för småflickor... Osv...Osv... Vad jag vet så tror jag nästan att de är mer äldre personer och vuxna som har kaniner, småbarn brukar ju tröttna efter ett tag, men jag tröttnade alldrig när jag var liten. Men jag älskar kaniner o andra djur och kommer alldrig sluta att ha kanin eller flera kaniner i ägo. Syrrorna bryr sig inte så mycket, de brukar väll komma ut ibland och gosa med dom men de har ju sina små djur inomhus, små syrrorna har en massa hamstrar och några marsvin i deras rum så de har fullt upp med dom, Kaniner tycker dom ännu inte är så intressant, förutom då när kaninungar föds på våren/sommrarna då blir det jätte roligt för dom... Men så kan det vara :) ## Comment 15 Author: AkaiTsuki Bor med mamma, hon tycker inte direkt om att vi har ett djur hon säger att det bara gör saker jobbiga eftersom att vi inte kan åka någonstans då men så tänker jag vi åker aldrig någonstans ändå Min syster gillar inte djur men har haft och det har slutat med att jag fått ta hand om dem men inte klagade jag xD Min bror har alltid velat ha hund och så han har en kärlek till djur, vilket jag tydligt ser fast han verkar inte vilja erkänna det direkt. När han hjälpt till med förra kaninen när ingen annan kunde så satt han och kelade och sånt :) Även som familjen kanske inte är så förtjusta i kaniner så kan de inte motstå Akkios rexpäls xD ## Comment 16 Author: [Borttaget] Bor hos min pappa, han tycker inte om dem. Han tycker att dem skräpar ner, och att man inte ska ha kaniner inom hus i burar han tycker synd om dem så har väll inte jätte mycket stöd, men han tycker dem är roliga att dem är så sociala :) Min kille tycker med synd om dem och tycker inte att jag ska ha dem, men gillar dem ändå.. Ja så har väll inte mycket stöd från någon igentligen bara mina uppfödar komipsar ;) ## Comment 17 Author: viciouscircle "Den där kaninen var väl lite överkurs va?" Min familj är inte jättepositiv.. Men dom tycker ju att han är söt osv och hjälper till när det behövs (Dock inte om det handlar om flera dagar, då får jag be vänner som hjälp) :) Jag förstår hur dom tänker. Jag hade redan 2 katter (som min familj hjälper till med så fort det behövs och så länge det behövs) och ett akvarium sen tidigare. Bor i en 1a, studerar och pendlar till skolan. Kaninen var inte meningen. Jag hittade honom .. sen fäste jag mig vid honom.. så vad gör man liksom? ## Comment 18 Author: [Borttaget] Ingen var speciellt delaktig att skaffa djur då min bonus pappa är allergisk och min mamma tyckte de skulle bli allmänt jobbigt men sen när snuttis kom så var dom fast i snuttis charmande grepp och dom har tyvärr inte lyckats slita sig lös än så snuttan är nu hela familjens bortskämda bebis. Vivas och Yatzi har dom inte brytt sig om utan tyckt dom var/är söta och smått jobbiga men inget mer :) ## Comment 19 Author: westblom #2 ja katt har alltid funnits,har även haft fåglar,sen när barnen var några år så köpte vi kaniner men det var mest för barnens skull jag hade inte så mycket intresse då  igentligen.men det har jag nu för nu hinner jag med dom på ett annat vis än när barnen var små,jag har alltid haft djur sen jag var liten,det har även min Pär han har haft hund ,råtta.Glömde att skriva jag har akvarium(222 l)också, jag har ju katt och kaninen som är inne går lös han är som en hund ,det finns inte snällare kanin än Elvis.Här är en bild på Elvis när han dricker ur Pinglans(katten) vattenskål ## Comment 20 Author: hobbymupp Min föräldrar tycker väldigt mycket om mina djur, även om de kanske inte i grunden är passionerade djurmänniskor. De tycker om alla mina djur (i alla fall mamma xD hamstrar är små odjur enligt pappa) och det känns bra! Pappa står för mycekt klagande om lukt, kiss på golv, små märken i lister. Mamma vill väl att alla djur ska vara små kramdjur (lite som min första kanin) men det är ju inte Molly eller hamstern just nu :) Molly är ett energiknippe (=stitta knä? Njä, inte mer än 1 minut) Hjälper mig gör de ju om jag behöver, mycket med att köras till bonden o fixa hö, till veterinär med vaccination osv. Så man kan väl säga att de är stöttande utan större inblandning :) ## Comment 21 Author: NaDa... Mina föräldrar tycker båda om djur, så mina smådjur är inga större problem. Mamma brukar gå ut i skogen och knippsa kvistar till kaninerna. Hon går ochkså och tjuvmatar bröd och morot på vintern. Kanske en anledning varför kaninernas dieter aldrig funkar på vintern.. Pappa hjälper till om jag ska bygga något till dem, men han klagar varje gång. (Han ska alltid gå enligt schema och när jag fråkar var borrmaskinen är så hamnar han efter i det.. :P) ## Comment 22 Author: Mopsig Min pappa är allergisk, så till min stora förtret som barn kunde jag aldrig ha ett husdjur. Nu har jag flyttat hemifrån och skaffat mig en kanin, och pappa är nästan lika glad som jag är över det, och vill veta hur den går och vill se bilder, och min familj ska åka till mig för att de är så nyfikna på att få se honom ![Glad](http://kanin.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Känns jätteroligt när resten av ens familj är så positivt inställda till det, antagligen för de vet hur mycket jag tjatat om husdjur under hela min uppväxt ![Flört](http://kanin.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 23 Author: slarvigt Min sambo bryr sig om kaninen, pysslar med och tar hand om honom. Fast han hade nog hellre haft en katt eller en hund :) Nu i jul var jag hos mina föräldrar och hade med mig kaninen. De pysslade också med honom en himla massa när jag inte var där och berättade om allt han hade haft för sig, men de sa också att de nog inte ville ha kanin... trots att han var väldigt söt :) Vad tycker din familj, ts? ## Comment 24 Author: [Borttaget] Underbart att få läsa era berättelser!!! Tack för alla svar. Jag träffa min man när ja va 19, han var allergisk och har alltid tokvägrat djur. Så jag har väl försökt att dämpa min saknad att inte kunna ha djur tills i höstas då min granne fått kaninungar (inavlade, blandrasiga) och ville ge oss två. Det fula var att hon försökt övertala min man tidigare men han sagt nej. Jag lyckades sedan övertala honom och fråga mig inte hur. Så nu bor de hos mig. Han tycker öppet illa om dem, de skräpar ner och kommer troligtvis lukta på sommaren. De stör hans fina gräsmatta (samt hans eldrivna gräsklippare om burarna står på marken) Min 5årige son (som är mer lik mig) gillar dem och följer ofta med mig ut (de står utomhus) för att ta hand om dem. Min 3årige dotter är inte intreserad. Med lite lagom med vin i kroppen (vi var barnfria!) så kläckte jag nyheten att jag kommer skaffa en till kanin i sommar. Han gick i taket ;) Hade jag inte haft min man skule jag ha huset fullt av djur (vilket jag hade bestämt mig för när jag var liten). Jag har varit sjukskriven (utmattningsdepression) ett halvår och jag kan bara tacka mina små underbara niner för att de hjälper mig må bra! #12 va underbart att du kunde få hålla intresset hos mormor och morfar, samt att du kunde få bo kvar inom familjen. Det är en anledning till varför jag tycker det är så viktigt att barn får ha djur, för man skapar sin egen trygghet och en extra familj. Djur sviker inte oss om vi behandlar dem väl, vilket gör dem till den perfekta extra familjen. #14 jag e fyllda 30 och är precis lika galen i djur som ja va närja va liten :) Grannarna tycker jag e tokig som kan sitta timmar o bara kika på dem eller gå ut med dem i koppel. Min mamma på 62 förstår mig precis. Jag hade mitt sista djur (en råtta) innan ja flytta hemmifrån, då tog min mamma doggybag från resturanger hem till min råtta :) ## Comment 25 Author: [Borttaget] Jag är 18 år och bor hemma.  Min familj tycker kaninerna är onödiga, de bryr sig väl inte om dom direkt men de har sagt att jag borde skaffa mig ett annat intresse (typ som min bror som spelar i band, det är tydligen mer värt att lägga ner tid på än kaniner). Men de gillar inte mitt hunditresse heller så jag försöker att inte bry mig. Jag tycker om att pyssla med mina djur - de förstår det inte men önskar ibland att de inte var så negativa och bara kunde acceptera det.