# Kaniner, beteende & miljö
Author: [Borttaget]

Jag fick mig en tankeställare nu.  
  
Köpte mig en gotlänning på 6 månader som under denna tid bott ihop med sina bröder. Han kom till mig, var rädd för sin egna skugga och var oerhört stressad. Slutade äta och verkade vantrivas. Trots stor bur på 160x80, extra gott hö och bra pellets. Fick en idé om att han vantrivdes som ensamkanin och han fick flytta till en kompis på prov för att se om han trivdes bättre hos henne. Och se där, med en kanin på var sida buren, ett gäng ovanför, några mittemot. Så blev han en social, trevlig och framåt herre med stor aptit på mat & livet.  
  
Likadant nu, fick hem en underbart söt liten hare. Som hos mig varit rädd, nervös och orolig. Ätit har hon gjort med stor aptit, så länge jag höll mig borta. Men jag har inte fått komma henne nära då hon undvikit kontakt. Testade då att göra om samma sak som med gotlänningen, låta henne komma tillbaka till den miljön hon var van vid. Och se där, genast börjar hon visa sina goa & sociala sidor som uppfödaren pratade om.  
  
Är det helt enkelt så att en del kaniner är svårare att "byta miljö" på. Jag bor i lägenhet, med mycket liv och rörelse runtomkring. Jag tänker mig scenario med hundvalpar, där den viktigaste fasen är mellan 8-12 veckor för socialisering och miljöträning.  
  
Är jag helt ute och snurrar? För jag vill väl innerst inne tro att det är min "stadsmiljö" som varit felet och inte jag :(.  
  
Vidare spekulationer.  
  
Det är endast dessa två som varit rädda och oroliga hos mig, och inte hos uppfödaren. De kaniner som flyttat från uppfödare - till första ägaren - och sen till mig har inte alls varit såna.  
  
Samband?