# Om avel
Author: [Borttaget]

Jag har inga problem med folk som tar kullar. Så länge de har kunskap och vet vad de gör! Det är inget svårt att läsa till sig information om hur man ska göra, det är inget svårt att följa de regler som finns.  
  
Men jag blir mörkrädd över hur många det är som avlar utan att veta ett skvatt. Att inte veta grunderna innan man utsätter sin hona för något så stort som en kull. Att man avlar på djur där det finns defekter för att man inte vet bättre.  
  
Många frågar här på kif om avel, men alltid först EFTERÅT när honan fått sina ungar eller när hon är dräktig. Aldrig innan parning.   
  
Så handen på hjärtat, hur många av er här inne anser er veta vad ni sysslar med? Hur många här inne har möjlighet att avliva en unge som kanske blir sjuk? Jag fick massor av skit en gång när jag avlivade en till synes frisk 4 veckors unge, då hon var pigg och frisk just då. Men hon hade ett deformerat ben, finns ingen anledning till att spara de som inte kommer kunna leva ett normalt liv. Finns kaniner i överflöd. Och ändå ser jag hyfsat återkommande fall, där människor SPARAR på ungar vars moder bitit av en kroppsdel eller två vid förlossningen. Hur humant är det?   
  
Hur många av er här skulle kunna tänka er att slakta och äta överskottet? Istället för att sälja till djuraffär och hoppas på att kaninungarna eventuellt hamnar i ett hem där de får bo i en godkänd bur och bli omhändertagna? Hur många av er här skulle behålla en hel kull för att ni inte får sålt någon?  
  
Enklaste utvägen när det blir fel verkar vara att skylla på hanen, och så fortsätter man ta kullar på honan. I majoriteten av fallen krävs dubbla gener för att en defekt ska synas (bettfel, dvärg, hippo mfl), och vid förlossningsproblematik ligger alltid felet hos honan.   
  
Om ni prompt ska ta kull, så läs på först, ta reda på information. Läs om genetik, ta reda på släkten bakom för att inte para djur med defekter, lär er kolla kön (jag fick besöka en uppfödare ett gäng gånger för att de lärde mig kolla kön på nyfödda ungar! ) själva. Framförallt - ni behöver inte ta kull på ALLA era kaniner. Jag har en hona, superfin och med superstam, men hon har i mina ögon inget att tillföra varken kelkaninsaveln eller hoppkaninsaveln.   
  
Så tänk efter! Läs på och skaffa er kunskap INNAN ni gör något!

## Comment 1
Author: Fridaaaa

jag har ingen avel, tagit enstaka kullar bara, men vet vad jag gör ![Glad](http://kanin.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")  
Skulle en unge bli sjuk eller om man måste ta bort unge/ungar av annan orsak så ber jag styvsvärfar, han gör det åt mig direkt (bor inte långt ifrån).

Avlar man måste man alltid ha en plan _ifall_ någonting händer, t.ex sjuka ungar, bli sittandes med ungar osv.

Men håller med, mycket bra skrivet, många borde tänka efter noga innan de tarkull. Och läsa på detta med färger, skötsel, avel, och allting, ev få hjälp av en bra uppfödare i början som "mentor"

## Comment 2
Author: Zvintos

Jag anser mig ha koll på avelsbiten. Har inga problem att avliva en kanin som inte kommer få ett fullvärdigt liv. Skulle inte heller ha några problem att äta överskottet, men då vill jag gå kurs i avlivning utav vuxna och hur man tar tillvara på allt.

Jag förstår absolut vad du menar och håller med.

## Comment 3
Author: sskaniner

nu ska jag erkänna att jag inte vet allt:)

vet allt det viktiga för att honan och ungarna ska må bra som tex mat och allt sånt

jag kan själv avliva och har gjort det 3gånger(ej kaninungar utan vuxna som varit skadade och 3 hade bettfel)

jag har ätit kanin och kan tänka mig göra det fler gånger

jag avlar endast på kaniner som jag tror det blir bra ungar och som jag själv vill behålla ungar ifrån(sen blir ju inte ungarna alltid som man tänkt sig och kanske inte sparar pga det)

sen vet inte jag riktigt hur det är när det blir komplikationer vid tex födseln då aldrig några av mina honor haft några komplikationer MEN jag känner två jätteduktiga tjejer här i närheten som varit med om sånt och jag vill lära mig sånt oxå men hoppas ju på att det aldrig ska bli komplikationer.

sen har jag varit ung och dum tills bara för några månader sen o parat massor blandraser som jag inte vet ett skit om men kommer aldrig mera göra det.

sammtidigt tror jag det är "bra" att man får testa på men då ska man ha en duktig uppfödare som vet vad man håller på med bakom en och det ska inte skada djuren.

sen kan jag inte allt detta med färger men anledningen till det är en helt annan sak men jag försöker lära mig det (har massor diagnoser så jag har svårt att minnas saker som färger eftersom det finns så många)

## Comment 4
Author: NaDa...

Jag planerar att börja avla i framtiden, men änn så länge tycker jag inte att jag ska börja.  
Vill läsa och lära i nått år till innan jag tar en planerad kull.

## Comment 5
Author: CorneliaAndersson

Jag tycker väll att jag kan aveln rätt så bra. Jag läste på 3år innan jag nu tar min första kull (fick en innan men det var för att min syster släppt ihop kaninerna).

Jag har aldrig smakat kaninkött men om jag skulle bli erbjuden och jag vet att kaninen levt ett bra liv så skulle jag absolut kunna smaka. Angående ''slakt/avlivnings delen'' Så fixar antingen min pappa eller farfar med det. De är som sagt djurvänner och finns alltid till hands. :)

Jag förstår vad du menar helt och hållet. :)

## Comment 6
Author: annalinderholm

Jag vet vad jag håller på med. Har haft kaniner sedan 2006, första kullen kom 2008. Och nu har jag börjat avla lite smått.

Börjar med 1-2 kullar detta år. Har blivit medlem i skaf och skaffat uppfödarnummer.

Men har ändå tänkt börja sakta och försiktigt för att lära mig fullt ut.

När det kommer till avlivning klarar jag inte det själv ännu. Utan har min sambo till hjälp. Jag ser i framtiden att jag ska klara sådant men just nu nej tyvärr. Men huvudsaken är att man har någon hjälp eller hur?

Kaninkött skulle jag aldrig kunna äta. Känns för nära för mig. Då jag ger mycket kärlek till mina kaniner och ser dom som familjemedlemar. Skulle inte kunna äta människa, hund heller. Det är samma sak för mig.

Jag har alltid plats för ungarna. Är 18 år och jag och min sambo (19 år) har eget hus på landsbyggden så har innan min första kull växt upp 8 platser över så det är inga problem. Bygger bara burar om flera platser behövs.

Men jag förstår vad du menar.

Har även kontakt med en uppfödare som hållit på riktigt länge så hon kan vägleda mig om det behövs. Även hur mycket man läser på kommer det uppstå problem som kan kanske behöver mera kunskap om. Men jag känner mig påläst om det mesta!