# Osocial unge Author: Tippex&Kivi Hej kaninälskare! Behöver tips och råd om vad jag ska ta mig till med min dvärgvädurshona, född i slutet på maj i år. Jag fick hem henne strrax efter midsommar från en uppfödare som jag inte tror har hanterat henne speciellt mycket, kanske inte alls mer än att kolla kön och tänder. Sedan dess har jag pysslat med henne dagligen; legat på en filt utanför hennes bur på kvällarna, haft henne hos mig i soffan när jag tittar på tv, klappat på henne, matat henne ur hand, lyft henne, burit henne, haft henne med mig när jag åker och hälsar på hos folk osv. Allt gick bra tills hon för någon vecka sedan blev så stor att hon kan hoppa ner från soffor/stolar/bord. Då vände allt. Förut fick man hålla på med henne om man var lugn och försiktig, men nu får man knappt peta på henne. Är hon på golvet springer hon genast iväg om man försöker röra henne. Lyfter man upp henne kan hon sitta stilla en kort stund innan hon börjar sprattla vilt. Sitter hon i buren nosar hon på handen om man ska klappa henne och sedan försöker hon komma undan. Grejen är att jag inte tror att hon är rädd. Hon är en helt otroligt tuff liten dam som gladeligen springer runt på golvet på platser hon aldrig har varit på och inte bryr sig när hundar skäller omkring henne. Är hon lös på golvet eller i soffan kommer hon gärna fram, men hon springer undan i samma stund som man försöker röra henne. Likadant i buren; hon kommer gärna fram till gallret och hälsar, men inte ett dugg mer. Vad ska jag göra? Att ha en kanin som inte är så social och kelig kan jag absolut acceptera, men jag kan inte ha en kanin som är nästintill ohanterbar. Att klippa klorna och kolla tänderna på henne är i nuläget omöjligt. Att ta henne till veterinär varje gång det måste göras känns föga lockande, då jag tycker att det ingår i den grundläggande hanteringen. Det känns som att jag har provat allt... hanterat henne massor, låtit henne vara, låtit henne komma fram och ignorerat henne, belönat henne med godis när hon kommer osv. Problemet är ju bara att vad jag är gör tycks det inte bli bättre. Jag tror mycket på att låta kaninerna själva söka kontakt, med förhoppningen att de så småningom accepterar hantering. Men vi kommer ju aldrig dit! Har drabbats av någon slags bråska också... känns som att jag måste få till en vändning nu genast för annars är det för sent. Kan tillägga att det här är en första kaninungen jag har på tio år. Jag har haft kaniner sedan jag var liten, men de har levt långa liv och under de senaste tio åren har jag bara tagit på mig vuxna omplaceringar, som i samtliga fall har varit rädda när de kom men som har blivit lugnare med tiden. Jag har aldrig varit med om en kanin som tycks vara så fullständigt ointresserad av att vara social som den här lilla donnan. Tips, tankar, idéer, erfarenher? Jag och Kivi är tacksamma för alla svar :) ## Comment 1 Author: Körsbär Jag är ingen expert men när hon börjar sprattla kanske du ska försöka få henne lungn och fortsätt sen igen med att gossa men som sagt det finns det perssoner som kan det bättre än mig ;) Hon kanske bara är inne i en "tonårs period" just nu.?? ## Comment 2 Author: Eriikaa Hon kan vara i tonåren ja. ;) ## Comment 3 Author: Haztparken Som dom andra säger så kan hon vara i tonåren :) men det försvinner senare :) Nu när hon lärt sig hoppa ned från t.ex. soffor så hoppar hon ju ner på golvet å då kanske hon känner sig lite underlägsen? För då blir ni ju plötsligt mycket högre än när ni satt bredvid henne i soffan. Så för att få en relation på golvet kan du ju sitta där, kanske t.o.m lägga dig ned :) Min äldsta hona är ganska osäker av sig och springer iväg när man ska ta henne men sitter jag stilla/ligger ned så kommer hon nyfiket fram å min hane älskar att hoppa upp på min rygg när jag ligger ned :D Men honan vågar med i det läget. Kan ju vara värt att prova? Sen ser man ju inte resultat direkt. Sen att hon sprattlar så får man vara lugn och bestämd (snäll bestämd) och inte släppa henne för då "vann" hon ju ;) Och det i buren att hon nosar och sen sticker iväg kan ju vara att hon tror att du ska ta upp henne? Eller kanske att hon tycker att du luktar något hon inte gillar. Prova att bara sitta bredvid buren och klappa henne och bara va där lite då och då så hon förstår att det inte är att bli buren varje gång. Och om det har med lukt att göra så kan man ju gnida sina händer i hennes bottenunderlag så då luktar du som hon :) Jag har bara gett några tips här som jag hoppas du får användning för! :) ## Comment 4 Author: flinabus har en hane som är precis lika, nu har han blivit varm i kläderna och ska trottsa allt, kämpa på o ge dig inte som ovan säger börjar hon sprattla o leva rövare försök lugna henne :) och låt henne inte få sin vilja igenom :) du kommer att lyckas lycka till :) ## Comment 5 Author: Bamse 08 Fick en annons med, Har skumläst tråden Säger också som de andra att det kan vara tonåren ## Comment 6 Author: Saeasco Hej! Jag vill berätta lite om min nuvarande situation som påminner en del om din: Jag fick hem en omhändertagen kanin i juli. Hon var oerhört lugn att duscha och transportera första dagen. Dock avskydde hon att bli upplyft och sprang bort om jag försökte klappa på henne. Med bananmutor fick jag henne att ta kontakt med mig... Det förbättrades stadigt varje dag. Hon skuttade fram och ville ha kontakt. Dock fortsatte hon att avsky att bli lyft eller liknande. Efter en vecka ungefär så förändrades det helt på ett för mig ganska oväntat sätt. Hon började trotsa, kasta runt grejer, bita på mattor, bajsa utanför buren... allt hon inte gjort innan (utom att bita på sladdar, peppar peppar) Först blev jag jättefrustrerad och hade ingen aning om vad jag skulle göra då jag aldrig riktigt varit bra på att hantera trots. Lockandet med godbitar var uppenbart att det bara var godbitarna hon var ute efter och inte mig. Efter lite tafatta försök till att stoppa henne blev jag arg och avgränsade halva vardagsrummet (med hennes bur i) med hjälp av ett paket kompostgaller. Det tog henne flera timmar att sluta försöka bryta sig ut och lyssna på mina NEJ och bortfösningar. Som genom ett trollslag kom hon då och då upp i soffan och gosade! Samma lilla vildbatting! Hon fortsatte till och från att testa gränserna genom att hoppa upp på armstöden och ryggstöder, men hon verkade fatta grejen. På natten lät jag henne slippa sitta i buren utan avgränsade bara området runt hennes bur. Allt för att hon skulle känna sig så lite intvingad som möjligt. Min kanin behövde faktiskt bara raka gränser för att kunna uppskatta och börja lita lite på mig som matte, tror jag. Jag har fortfarande en väg kvar att gå med henne men hon är på bättringsvägen. Hör gärna av dig i PM om du vill prata mer, annars kollar jag den här tråden också. N ## Comment 7 Author: Saeasco Putt - hur går det?