# Inte kelig Author: Jills Har skrivit lite om detta tidigare, men nu börjar jag faktiskt bli lite fundersam angående Skorpan, snart 11 veckor lejonhuvad hane. Hur får jag honom att bli mer kelig? Han är inte rädd av sig, snarare tvärtom. Han kommer gärna och nosar på mig, klättrar på mig och pussas lite när jag sitter på golvet. Men jag kan tex. inte sitta i soffan och ha honom i knäet, då hoppar han därifrån. Det verkar som om han tycker att det finns så mycket roligare saker att göra! Än att gosa med matte :P I början kunde han lägga sig på min mage eller mitt bröst när jag hade honom i soffan, men det var innan han kunde hoppa upp och ner själv. Är detta vanligt för kaninungar? Kommer han kanske lugna ner sig lite när han blir äldre och när lägenheten känns mer utforskad? Tycker det är lite synd för jag skulle gärna vilja kela lite i soffan och mysa med honom. ## Comment 1 Author: moonii Min kaninhane är likadan :) Dock spelar det absolut ingen roll för mig eftersom jag älskar att se honom utforska istället :) Det du kan göra, är att bara lägga dig i soffan och vänta tills han kommer, testa massera lite (min kanin älskar om jag maserar örat), och hoppas han iväg, så låt honom göra det! Håll absolut inte fast honom, då blir det bara värre. Tillslut, om han tycker om det, kanske han kommer fram mer när han vill bli masserad eller gosa :) ## Comment 2 Author: Zvintos Jag tycker inte det låter särskilt onormalt alls för en kaninunge i den åldern. Det finns ju så mycket roligt att utforska! ![Glad](http://kanin.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jag skulle inte oroa mig direkt, utan antingen lugnar han ner sig sen eller så gör han det inte. ## Comment 3 Author: Jills Jo, jag tycker ju det är kul att han är nyfiken och orädd. Men det skulle ju vara kul om han blir lite lugnare med åldern och lite kelig... om han inte blir det, kan kastrering hjälpa, eller gäller det bara när de har särskilt hanbeteende med skvätt etc? ## Comment 4 Author: Zvintos #3: Någon förändring brukar det sällan ske i temperament av en kastrering, om inte det berodde på hormoner. Att han är nyfiken och orädd har ju inte med hormoner att göra och då lär en kastrering troligen inte göra någon som helst skillnad på den punkten.