# Ute och skuttar <33 Author: [Borttaget] En liten story om en av våra kaniner. Han heter Mr Luddig Herr Rambo, men kallas bara Luddig eller Ludde i vanliga fall. Han kom till oss för två-tre år sen, och satt då i en liten trång bur i en djuraffär som tänkte skänka med honom till nästa människa som skulle köpa kaninbur. En bonus vara helt enkelt. Det var av ren tur som jag klev in i affären, och då jag är en sådan som lätt tycker synd om djuren, så var det ju oemotståndligt att ta hand om honom. Vi visste inte med säkerhet hur gammal han var, men hon i butiken var rättså säker på att han inte var mindre än 5-6 år. Vi tog hem honom och sätte honom i en större innebur. När vintern var slut, och det var varmt och soligt så fick han under dag tid vara ute i rasthagarna och uteburarna, och tillslut var det lagomt varmt, och han var van vid gräs, så då fick han bo ute hela sommaren.  Det gick bra, och han blev till och med "vän" med en utav de andra hanarna - Poker - som en gång rymt och la sig för att sova bredvid Luddes bur. Så där hittade jag dem en morgon, sida vid sida, utan att slåss, utan de bara vilade. Inte ens någon pälstuss kunde man hitta, och jag blev rättså förvånad över att Poker inte gått till tjejernas bur istället, som bara var några meter bort. Men förra hösten blev något fel, och han började låta och nös lite grann. Innan det blev för kallt, så tog vi in honom och lät honom bo inne i mitt sovrum, isolerad från kyla och andra kaniner. Under halva vintern "snarkade" han väsande varenda natt, och ett tag var vi nära på att ta bort honom, men han blev bättre. Dock hade han inte så mycket ork, inte ens hoppa ur buren orkade han, och upptäcksfärderna i huset blev begränsade, han satte sig under möbler och vilade. Men han blev bättre, och väsandet minskade, och till slut blev det borta. Han blev piggare och fick tillbaka matlusten (som hade varit väldigt varierande under vintern.) Och nu idag, när det var lika varmt utomhus än inomhus, så släppte jag ut honom i rasthagen. Han blev som ung igen. Med minst åtta år på nacken markerade han hagen innan han började knapra på grenarna och enen, krafsa i hålorna, han tog även ärovarv i hagen, fulla utav boskrpång och glädjeskutt rakt upp i luften. Dock märktes hans försämrade syn, då han en gång hoppade rakt in i väggen, men inte var det något som oroade honom, utan han fortsatte sin upptäcksfärd på en gång. Dock stannade han upp gång på gång och tog tiominuters-raster i skuggan för att hämta nya krafter. Jag blev bara så glad att jag var tvungen att skriva av mig, och jag som förut tvekade på ifall han skulle överleva vintern, är nu säker på att han kommer överleva flera år. ## Comment 1 Author: memmis åh vad kul .  :D ## Comment 2 Author: bblomquist åh vilken fin liten historia, och gud vad bra allt kan bli :). jätte trevli lässtund! ## Comment 3 Author: Zessan Va kul att han e bättre:)! ## Comment 4 Author: [Borttaget] Nä vad kul och höra och läsa ! Man blir så glad av sådant, super bra skrivet! ## Comment 5 Author: [Borttaget] Tackar alla, jag var bara så glad så jag var tvungen att skriva av mig, Snart kastar jag ut honom på heltid ;) ## Comment 6 Author: Lilly-Mysan Vad roligt:D ## Comment 7 Author: PandaFish Vad kul :D