# R.I.P Author: __iE Startar en tråd där vi kan berätta om våra kaniner som dött.. **R.I.P Blixten** _19980505 - 20050514_ Blixten va mitt första djur, vi hämtade hem honom den 5 maj, och det fick bli hans födelsedag :) Jag minns den dagen när vi hämtade honom som igår.. En kompis till mig följde med sen fick han sitta i en kartong hem till oss, han va så liten o söt.. Vi började vänja honom vid sele och det gick jätte bra, det med ;-) Men vi slutade ha sele på honom, så han fick vara helt lös i trädgården, det uppskattades av honom, ibland följde han efter oss var man en gick.. men ibland rymde han ^^ kmr ihåg när han sprang ill grannen, under hans vedhög- som stog på pallar.. haha, vad rädd jag blev då, trodde han skulle springa iväg för gott.. men vi fick tag på han.. han har också grävt i grannes trädgårdsland ^^ Men åren gick.. Jag började hoppa på skoj med honom det gick jätte bra :) skulle börja med sele igen, mn han blev galen med den på så det fick bli utan :) Sista dagen i hans liv va han ute o sprang efter mig på gräsmattan, sen hälde jag lite vatten över honom för det va så varmt ute.. sen sprang han bort till buren så jag tänkte att han ville upp dit så jag lyfte upp honom o efter ngn minut började han få dödsryck sen var han borta ! ![Gråter](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cry.gif)  Jag saknar honom enormt, han var så speciell..! Jag saknar o älskar dig Blixten R.I.P ## Comment 1 Author: Lotta_A Naaw :( Vilken fin och sorjlig historia. ## Comment 2 Author: E_hjo Snyft\* Jag har haft tre kaniner som gått bort men tar den sista, Titus. Vi köpte Titus när jag var tio år ett tag efter en annan kanin vi hade gått bort. När han var hemma hos oss så kändes det nästan som om jag inte ville ha honom för det var ju Isa (kaninen innan) som jag ville ha. Men efter några dagar blev jag mer och mer förälskad i Titus för han var väldigt speciell. Titus bet aldrig någon människa under sin livstid. Det enda han gjorde var att slicka och när han blev arg så slickades han bara ännu mer. Han var en kanin som man kunde lita på helt och hållet... Titus blev bara 5 år. Han gick bort förra året. Anledningen till det var att han fick nån slags propp i hjärnan. Det hände en fredagsmorgon. Mamma åkte in till veterinären med honom och veterinären tyckte att vi skulle avvakta med avlivning för han kunde bli bättre. Morgonen efter var han mycket bättre fast han var troligen blind och balansen funkade inte riktigt. Senare på eftermiddagen samma dag fick han antagligen en till propp och somnade in i mammas famn... Fy fan vad jag saknar honom...! Usch vad jag lipar nu... \*snyft\* ## Comment 3 Author: __iE usch det är hemskt när ett djur dör :'( ## Comment 4 Author: Zvintos R.I.P. Hampus 26/6 1996 - 16/3 2006 Hampus var min allra första egna kanin. Det var han som fick upp mina ögon för kaniner. Han kom till mig som 3-åring eftersom hans ägare inte kunde ha kvar honom. Med lite övertalning fick han flytta hit och mina föräldrar ångrar inte att de lät mig ta honom. Och hade jag inte gjort det, hade han inte levt de 6 åren han gjorde hos mig. Hans ägare skulle nämligen avliva honom om ingen ville ha honom. Sådan tur att de inte gjorde det! Han var världens snällaste och hade en ängels tålamod. När mina småkusiner (de var då 4 och 2år) var på besök och de skulle klappa honom satt han bara snällt där. Han rörde inte en min, var inte det minsta elak heller. Och när småbarn ska klappa blir det oftast en blandning av strykning och "slag" (duttningar). Att lyfta honom var inga problem alls, han sprattlade aldrig. Kloklippningen gick som en dans. Ja, han var helt enkelt en kanin som alla drömmer om! Blev väldigt förvånad när jag kom ut och såg honom ligga död i sin bur. Dagen innan sprang han runt och var lika pigg som vanligt. Så jag hoppas att han inte led. Han kommer för alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 5 Author: Zvintos R.I.P. Molle Han var familjens 3:e kanin och han fanns när jag var ca 6-8 år gammal. Vet ej när han var född, eller när han dog. Vet iaf att han rymde och vi hittade aldrig på honom igen. På bilden sitter han i sin sommarbur. ## Comment 6 Author: Zvintos R.I.P. Dessa två var familjens allra första kaniner. De införskaffades när jag var 2 år gammal, då vi flyttat till hus och min lillasyster föddes. De var en mamma och hennes dotter. ## Comment 7 Author: Tina-A #5: Vad synd.. :( ## Comment 8 Author: Lotta_A :( ## Comment 9 Author: KajsaM #4 Min kanin heter okå Hampus :) ## Comment 10 Author: Elina. Har haft ett flertal kaniner som dött, så jag skriver bara om de 2 bortgångna kaniner som betytt allra mest för mig. "Flugan", var en viltgrå korsning med en otrolig personlighet. Han njöt av uppmärksamhet och älskade att hoppa. Han var väldigt speciell, och det han älskade mest av allt, var friheten. Han hölls  nästan aldrig i hagen, och han vantrivdes i sin bur, trots att den var stor. Han hade/har även en bror, Sonic, som bor här hemma hos mig idag. Flugan älskade sin bror, och de bodde tillsammans i över ett år. Efter att Sonic hade använts i avel så särade jag på dem, och flugan blev väldigt nere ett tag, men det gick över. Flugan dog en hastig och plötslig död i min famn. Vet inte ännu idag heller vad som tog kol på honom. Han dog i januari -06. Har ännu svårt att förstå att han inte finns här längre. RIP "Hängöra" var en lugn och matglad liten tös. Att äta och sova var hennes allra största intressen, men emellanåt så ägnade hon sig åt kaninhoppning. Hängöra var min första renrasiga kanin, och hon lärde mig mycket, fastän jag hade haft ett flertal kaniner innan.Denhär kaninen har även betytt mycket för min kaninavel. Hon dog i april -05, och var fortfarande lite varm när jag såg henne död. Tog upp henne i famnen och klappade henne en lång stund..  RIP ## Comment 11 Author: __iE \*puttar upp för andra som vill berätta om sina bortgångna kaniner\* ## Comment 12 Author: Maleficum http://www.zoonen.se/res/user/578845/galleri/1002498/img\_3041\_orig\_SE.jpg Har inte en tillräkligt liten bild att ladda upp så får bli en länk istället. Denna bild är tagen samma dag som min sötnos blev avlivad i somras. Hon har alltid varit frisk och pigg under sina fyra och ett halvt år tills en dag när jag upptäckte att hon inde andades som hon brukade utan mera tungt. Blev att ringa veterinären för tid på en gång. Efter röntgen visade det sig att hon hade vätska i lungorna och förstorad hjärtsäck. Fick beställa tid för ultraljud och hämta ut vätskedrivande tabletter. Efter ultraljudet konstaterades det att hon hade en tumör i hjärtbasen och det blev fortsätta med vätskedrivande eftersom hjärtat inte orkade med att få bort vätskan, för övrigt var hon lika pigg och glad som alltid! Blev resa ner till landet som varje sommar och hon gjorde sig direkt hemastadd i sin grop hon grävt tidigare år (sval grop vid en sten under en stor svalkande ormbunke, skönt när man är angora med lång varm päls). En månad efter diagnosen blev hon kraftigt sämre. På kvällen ville hon inte ha sin medicin (piller i russin som hon aldrig ratat tidigare då hon älskar russin) ochh morgonen efter hade hon knapt ätit hälften av allt gräs och maskrosor hon brukar äta under natten och hon orka inte ens skutta till sin vattenskål. Då hade hon gått ner från 3 kg (som hon vägde som frisk) till 2.7kg. Mamma fick ringa veterinäern eftersom jag inte klara av att prata i telefon för all gråt. Vi fick en tid senare på dagen och min brorsa snickra ihop en fin kista åt henne. Höll henne i famnen hela tiden efter att hon fått sin spruta och mamma, pappa, brorsan och min pojkvän stod alla ooch klappa på henne. Kan fortfarande känna hur hon tar sitt sista suckande andetag och känna hennes svaga hjärta slå.  Hon föddes 17/10-2001 i dalarna och jag hämta henne 18/12-2001. Första besöket hos veterinären var 7/6-2006 (då vägde hon fortfarande 3 kg som vanligt) och ultraljudet ägde rum 16/6-2006. Den 9/7-2006 vägde hon bara 2,72 kg och den 10/7-2006 klockan 15:55 tog hon sitt sista andetag. Efter att hon väl fått diagnosen tumör så gick allt väldigt fort trots att hon höll sitt goa glada humör uppe in i det sista. En mycket saknad kamrat och dotter! ## Comment 13 Author: __iE :'/ ## Comment 14 Author: Chippi nee vad hemskt... Maleficum :'/ ## Comment 15 Author: CarroS R.I.P Queen Du va så fin o snäll, blev mor till 5 kullar i dit liv alla lika fina med mammas temperament. Du var alltid så lugn o fin med lycka i blicken .. men plötsligt en dag fanns du inte mer :(... men hoppas du har det fint däruppe... ## Comment 16 Author: myriis Jag vet inte om detta får vara med, men det handlar dock om en hund istället för en kanin.. R.I.P Pralinens I Have The Touch (Touch) Touch var en hund med en sån otrolig personlighet! Han var min bästa kompis, någon jag känt hela livet. När jag föddes var han 4 år. Mamma har berättat hur han brukade nosa på mig när jag skrek och då blev jag tyst medans jag höll om hans nos. Men Touch var snäll och bet aldrig. När jag fyllde ett ville jag börja lära mig gå. Touch stod bredvid och lät mig hålla honom medans jag försökte gå. Men jag tappade bara taget. Så Touch greppade min tröja vid nacken och drog upp mig. Sen höll han mig medans jag gick :) När jag fyllde fem år kom Touch på en egen lek. Jag döpte dem till "Bump bump" leken. Den gick ut på att Touch (som nu var nio år) satte sig mitt imot mig och lyfte tassarna iluften så högt han kunde. Jag gjorde likadant och vi hade jätteskojj. Tja, som liten var man väl lättroad ;) Touch hade även sin egen snuttefilt som han snuttade på :D Det var enormt gulligt! När jag var 8 år fick vi vår tredje hund. Vi hade alltså haft en till hund medans Touch funnits. Den tredje hunden tog den mesta platsen och blev en högt älskad liten valp. Men jag var livrädd för valpar, så jag höll mig undan.  När Touch var 13 år avlivades han. Han hade nu ont i ryggen och var gammal Touch, en Engelsk Springer Spaniel, glömmer dig aldrig <3 ## Comment 17 Author: Matilda_91 Springers är speciella :) Han verkar ha varit en underbar hund! ## Comment 18 Author: LinisPandie RIP Pichautso och Pirre Vi fick två underbara hermeliner av våra grannar, en svart och en beige, jag var då bara 6 år och för liten för att ta ansvar över en kanin själv, så mina bröder fick en varsin, och jag ingen, efter bara några veckor så hade självklart båda mina bröder på 10 och 12 år tröttnat på sina kaniner, dem orkade knappt mata dem. Mamma och pappa sa att vi skulle ge bort kaninerna för att ingen kunde ta handom dem. Jag erbjöd mig flera gånger att sköta om de på heltid och att alltid ge mat och till o med köpa mat för egna pengar! m o p sa till slut att jag fick prova, men att det var synd om kaninerna. Självklart blev jag väldigt arg på mina föräldrar att dem trodde att jag inte kunde ta handom kaninerna! dem sa att det var synd om dem fast en jag gjorde allt för att dem skulle trivas! nä nu ska dem få se.. Jag gick tom ut den natten till kaninerna för att hålla de sällskap, jag låste sakta upp dörren och var rädd att m o p skulle höra mig, men det gjorde de inte. Jag var väldigt mörk rädd och kaninerna var en bit bort, vid parkeringen. Det var helt kolsvart där. När jag kom till kaninerna gick jag in och satte mig i deras bur, självklart så vågade jag inte gå tillbaka in i huset! SUCK.. Jag satt där en stund och allt var helt tyst, när Pirre började nosa lite på mig (Båda var tjejer, namnen fick dem när könet var okänt), så började jag prata lite med dem, och det kändes genast mycket bättre. Jag kommer ihåg dem ögonblicken som om det vore igår! efterssom att jag tog handom dem så bra så hade vi kvar dem. Vi visste inte mycket om kaniner då. Mina bröder tyckte fortfarande att det var deras kaniner och dem bestämmde vad de skulle göra av kaninerna. Min äldsta bror ville ha kaninungar igen, han trodde ju inte att kaninerna skulle bli stora så snabbt! så han och hans kompis stoppade en en vädurshane (!) hos de. Han var där i någon timme. Efter några veckor så fick vi 9 ungar, vems som var vems visste vi inte. Vi hade riktigt roligt med ungarna och det var många fina färger på dem, vad jag kommer ihåg så var det en vit/svart prickig, en helvit, två bruna och en beige, resten minns jag inte. En av kaninungarna dog, Pricken hette han (Jag bestämmde att det skulle vara en hane). Mina båda bröder tyckte genast att kaninungarna var mycket roligare en de stora kaninerna så jag fick plötsligt ansvaret för båda två. När kaninerna könskollats och flyttat hemifrån så var båda kaninerna mina. Efter några år som jag hade tagit handom de så rymde den tamaste och största av dem, Pirre. Det blev katastrof! min yngsta bror som då fyllt 15 blev arg på mig efterssom att det var hans kanin (sa han plötsligt) och att jag skulle ha ansvar över att det inte var några hål i buren! jag kommer ihåg att jag började gråta, för det första var det min kanin, så varför hade han rätt att skälla på mig? för det andra så  hade jag ju inte släppt ut kaninen med flit! vi letade i hela området, men kom hem tomhänta. Efter några dagar ringde min kompis som bodde en bit bort. Hon berättade att hon hittat en beige kanin död i sin damm när dem kommit hem från semestern, det slog mig genast att det var Pirre, min teori var att det var så varmt (det var sommar) och att hon försökt att dricka ur dammen men sedan halkat i. Dammen var inte alls stor, men svår att komma upp för, då den hade plastkanter. Pichautso (uttalas Pitjatjo med shh-ljud) var då helt ensam. Några dagar efter det så hittade jag henne död inne i huset. Hon var då ca 6 år. Vi visste inte varför hon dog, antingen pga av saknad eller någon sjukdom. Hon hade levt med Pirre i hela sitt liv, kanske kändes det tungt för henne. Saknar verkligen demhär två. Saknar dem otroligt mkt. ## Comment 19 Author: Linus_sotis R.I.P Fluffy ![Gråter](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cry.gif)2004-1-7 till 2006-4-8![Gråter](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cry.gif) Den gråa kaninen på bilden brevid e hans bror Linus.. ## Comment 20 Author: Clariiz Har 3 kaniner som lämnat mej: Minihopp Nina Prinsen ## Comment 21 Author: Keligast har haft en kanin som har lämnat mig..Kajsa dog sommarn -06 ## Comment 22 Author: Taci RIP Elvis, min första kanin. ## Comment 23 Author: Frida-L #22 Gud vad sööt! ## Comment 24 Author: KvirrZ R.I.P Busan<3 Min första egna kanin som var tvungen att somna in 14/2 iår pga brutet bakben :'( ## Comment 25 Author: Keligast #24 va?! min kanin kajsa avlivades också av ett brutet bakben :o det högra.. ## Comment 26 Author: Keligast #24 va?! min kanin kajsa avlivades också av ett brutet bakben :o det högra.. ## Comment 27 Author: KvirrZ #25 jaha :'( hur skadade hon sig? ## Comment 28 Author: Noa-Nisse **_R.I.P Nisse_** _Nisse var en mycket speciell mus. Många tycker det är patetiskt att man sröjer över en mus.Men Nisse kom hem till mig när jag nte mådde så bra. När jag inte pallade med vissa männikor så fanns han alltid till hands. Han var den tamaste musen jag haft. Jag tränade lite agility med honom med hemmagjorda hinder. Han kom upp i min hand så fort som man stack ner den i hans bur. Han levde bara i 9 månader, tyvärr. Han fick luftvägsproblem, han satt bara uppkurad med burrig päls i en hörna och hyperventilerade. Så jag var tvungen att åka till vetrinären. Han sade att det inte fanns något att göra, så det som var mest humant var att låta honom somna in. Jag kommer ihåg att han kämpade som in i för att leva in i det sista. Han låg och kravlade och vände sig i transportburen efter han fick sin spruta. Efter det lade jag honom i en liten guldig låda, med en blå liten filt i. sen lade jag ner honom där och stängde igen lådan. sedan grävde jag en grop i trädgården och lade ner lådan där i och tog över jorden igen. Sen lade jag fina stenar i en ring runt om graven. Och ett gravljus tände jag och en vit prydnadsängel brevid. _ \--;-@ --;-@ --;-@ ## Comment 29 Author: Ellen95 R.I.P Sotis<3 Sotis var min allra första kanin.Vi köpte han och hans bror av en av mammas kompisar. Han var 2 år när vi fick han. När vi hade haft han och hans bror som hete Stampe ett tag var vi tvungen att ge bort Stampe till våra kusiner för att han bet sotis. Han var alltid snäll och han bet en ALDRIG. Det var den första juni 2007 jag skulle gå och ge kaninerna mat. Dagen innan hade han varit hängig. Han hade också haft diarre och han var väldigt mager. Vi gjorde allt för att diarren skulle fara bort. När jag kom till hans bur såg jag att han låg inne i hans hus. Jag kollade in i huset och rörde på han och då kände jag att han var alldeles kall. Han kommer ALLTID att ha en plats i mitt hjärta<33 Han hade ett hjärta av RENT guld<<3Du blev TIO år gammal. Du var min älskade vän i åtta år!<3 Kommer alltid att älska dig Sotis<3 Glömmer dig ALDRIG!!!! ## Comment 30 Author: [Borttaget] man ska aldrig hälla vatten på en kanin gå till skuggan i stället där är det svalt ![Ledsen](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-frown.gif) ## Comment 31 Author: [Borttaget] Har haft många bortgångna kaniner men detta är den jag minns mest. **RIP Kiara - dvärgvädur madagaskar. **Hon var ute i uteburen och mumsade i sig gräs, när min mamma kom och skulle ta in henne för dagen. Kiara började bli gammal, så hon hörde väl inte så värst bra heller. Uteburen stod på gräsmattan, så mamma gick på gräset när hon skulle hämta henne, alltså hördes det knappt att hon kom. Kiara blev totalt vettskrämd. Hon hade ju inte hört min mamma komma, och att plötsligt se något dyka upp bara sådär är väldigt skrämmande. Hon sprang rakt fram in i det stela nätet på uteburen, och bröt nacken. Jag såg inte själv det här, men när mamma kommer in, gråtandes, med en darrande kanin i famnen, och förklarar vad som har hänt så kan man se det framför sig. Kiara var min systers kanin, men tillhörde ändå allas hjärtan. Hon var otroligt uppskattad och omtyckt av alla, och älskade att mysa. Hon lämnade många underbara ungar efter sig. Kommer aldrig glömma denna kanin. _Rest in peace_ <3 ## Comment 32 Author: Jennie104 Upp