Etikettminneslunden
Läst 418 ggr
novembre
2020-03-21, 13:46

Saknad och älskad - Vår fina Rost

Vår kanin Rost gick oväntat bort förra veckan 14 mars. Han blev bara 1 år och 10 månader och har lämnat stor sorg i våra hjärtan. 

Han fick stanna hos veterinären efter att vi upptäckte att han inte ville äta. Han stannade där i 2 dagar. Efter att han kom hem. När  ett dygn hade gått, och han fortfarande  inte hade börjat äta själv så åkte vi till veterinären igen. De trodde inte det var något allvarligt, men tog in honom. Natten efter det dog han inne hos veterinären. Det kom som en chock för vi trodde verkligen att han skulle få komma hem. första gången han åkte in förklarade de att han hade vätska i magen. Sedan sa de att han hade tympani vid andra tillfället. Han har alltid varit pigg och glad så det är så svårt att förstå.

Han var den snällaste kanin och en väldigt försiktig en. Rost och sin kaninkompis Stella var alltid tillsammans. De var varandras trygghet. Den ena lugn och försiktig, och den andra äventyrslysten och energisk. De var frigående i lägenheten. Det mesta känns upp och ner nu när man inte möts av hans glädjeskutt när han får pellets eller hö, eller när han springer till Stella när han blir glad att se henne. Vi trodde han skulle leva länge till och känns så tråkigt att han inte får ett långt och gott liv. Det är helt enkelt jättesvårt att förstå hur någon kan gå bort bara sådär.

Jag är lite orolig för hans kompis Stella som nu saknar honom. Och jag behöver lite tips och råd kring situationen hon befinner sig i, och vad vi borde göra för henne.

Hon har letat efter honom. verkar orolig eller nervös och beter sig inte som hon brukar. Hon saknar verkligen sin kompis. Hon äter fortfarande, men inte lika mycket som tidigare. Vi försöker stimulera henne med extra mycket sällskap och leksaker också. Först igår var hon lite mer energisk igen, men hon har inte ätit så mycket som hon brukar vad det ser ut som i lådan. Hon äter annars nästan hela tiden. 

Vi funderar på att eventuellt skaffa en kaninkompis i framtiden, men vi vill inte ersätta Rost heller. 

Men jag undrar om en kaninkompis skulle vara bra för Stella, och borde de ske tidigt eller långt senare i så fall?

Skulle hon acceptera en annan kanin när hon levt nästan hela sitt liv med Rost? Eller skulle det vara bra för henne med sällskap?  

Kommer hon komma över sorgen och klara sig utan en kompis? Jag har alltid varit i tron att kaniner ska bo tillsammans med en kompis (därav som vi också skaffade två kaniner) och därför blir jag väldigt osäker att hon ska leva ensam. 

Det kanske är svårt att svara på detta då alla kaniner är så olika, men ni med kunskap och liknande erfarenheter, jag vill gärna höra vad ni tror. Hur har ni gjort när er kanin förlorat en kaninkompis?

novembre
2020-03-21, 13:47
#1

Den ena bilden hamnade upp och ned…

Wonnalesan
2020-03-21, 14:34
#2

Beklagar din sorg. Jag vet hur det är att förlora älskade djur, jag har haft två kaniner. Man får tänka på allt de gett alla roliga stunder, så får man gråta då man känner sorgen, tänker på dig…Mvh/WL🌺

novembre
2020-03-21, 15:12
#3

#2 Tack, det är verkligen ledsamt när djur går bort.

Wonnalesan
2020-03-21, 16:11
#4

Jag förlorade min älskade Ella, en labrador den 24 januari, hon blev nästan 14 år.Oj vad jag gråter än, men skrattar gör vi också då vi minns hennes bus. det är livet och ibland så förlorar vi dem vi älskar. Men lyckan är att få älska ett djur och få kalla den min. Hoppas du har många fina minnen…Mvh/WL🌺

novembre
2020-03-21, 18:51
#5

#4 Ja det stämmer verkligen. Man får minnas de fina stunderna. Jag är glad att ha fått ta hand om ett så fint djur som han var. Han spred verkligen glädje.

Wonnalesan
2020-03-21, 19:41
#6

Djur är ren glädje! Kram från WL🌺

novembre
2020-04-16, 12:49
#7

#6 Verkligen! Och kaniner är verkligen underbara djur :)

Upp till toppen