Alltid bäst att ha två kaniner, då får dem sällskap av sin egna art ;)

Beklagar din lilla Sixten:( alltid ledsamt att förlora dom:( Jag har alltid med något undantag haft mina kaniner i par, bland annat hade jag två honor från samma uppfödare ihop, det gick bra, har kvar den ena av dessa honor fortfarande, den andra gick över regnbågsbron som alldeles för ung:( Min kvarvarande hona har gått med ett par olika kastrerade hanar (dock inte samtidigt). Min erfarenhet är att det går väldigt bra att ha kastrerad hane med kastrerad hona ihop:) Om man tar två kaniner från samma kull så funkar det oftast bra tills dom blir könsmogna, då kan det bli bråk om man har otur:/ finns alltså ingen garanti att det funkar i längden. Min erfarenhet är också att det inte alltid är så lätt att bonda kaniner. Det mesta löser man med tid och tålamod, samt kunskap om bonding. Tycker det är underbart att ha kaniner ihop när det funkar bra, då de har mycket glädje av varandras sällskap. Kan själv inte tänka mig att ha en ensam kanin, då vi är borta mycket på dagarna, det skulle göra för ont i mattehjärtat:/ nu har mina kaniner varandra när bi inte är hemma och det känns bra:)

Ja usch, de va riktigt tungt faktiskt. :( Tack för tipset. :) Sixten bodde hos mina föräldrar, för jag fick flytta dit under sommaren, sen trivdes hon jätte bra där. Mamma jobbar natt och pappa dagtid, så hon var aldrig ensam! :) Sen tyckte vi att de va synd att flytta henne hela tiden, då jag flyttade runt en del. Men köper jag kaniner nu så kommer dom bo hos mig, då jag har hittat en bra och fin lägenhet och på sommaren så kommer dom givetvis att få vara hos päronen under dagtid så dom får vara ute och skutta. :) Jag har ju ingen erfarenhet alls av att bonda ihop kaniner, så de blir ju det svåraste av allt. :/ Men är dom från samma kull så borde dom ju vara vana med att vara tillsammans? Vill inte att dom ska bli fiender och att jag på nåt sätt måste lösa de, har inte plats för 2 burar tyvärr. Jag vet att i värsta fall skulle mina föräldrar ställa upp och ta över en kanin, men det är inget jag vill. Vill att dom ska bli bundisar liksom..

Jag skulle nog ta en kanin om du har mycket tid för den.

Om du inte absolut vill ha kaninungar/unge så finns ju alltid möjligheten att adoptera redan vuxna kaniner. Det händer ju att redan bondade kaninpar behöver nya hem, så kolla runt om det finns några djurorganisationer där du bor (jag kan rekommendera Djurens Chans som är aktiva i Stockholm och Örebro), eller ta en sväng på blocket. Jag håller också med om att jag aldrig vill ha ensam kanin igen efter att ha haft två tillsammans. I min erfarenhet är det en stor fördel att de har en vän av egen sort, en människas uppmärksamhet kan aldrig ersätta det. Det tog tid och tålamod att bonda men ack vad det är värt det!

Vi skaffade våra första kaniner för drygt ett år sedan. Vi ville ha 2, för att dom skulle ha varandra, fick det rekommenderat. Och vi ville ha vuxna kaniner, så att vi visste vilken "personlighet" vi fick. Vi letade ett tag efter ett etablerat par som skulle omplaceras, men hittade inga par där vi gillade båda två. Till slut adopterades Lorenzo från en uppfödare, och Blixtra från en djurälskande matte. Båda okastrerade, så det första vi gjorde var att kastrera båda. Gick hur bra som helst att sedan sätta ihop dom, och nu är dom världens bästa kompisar! Fast jag tror vi hade lite tur också. Båda tidigare ägarna berättade att kaninerna var vana med sällskap - men i efterhand har det slagit mig att avels-hanen väl inte kan ha varit så van…;-)