24 nov tog vi bort vår älskade Frode, vår kastrat född sista april-13, som hade en enorm tumör i buken. När vi åkte till veterinären befarade vi förstoppning som kunde åtgärdas, men efter röntgen och ultraljud konstaterades att så var inte fallet. Veterinären själv tyckte också att det var oväntat eftersom han bara var 2,5 år. Tumören fyllde hela buken och vi hade inget att välja på… många tårar rullade inne i det lilla rummet på kliniken när Frode fick somna in. Frode kremerades och vi åkte hem med tom transportbur 😭.

Hans burkompis Eowyn, tillika systerdotter och född under morbror Frodes beskydd här hos oss, blev ensam och ledsen. Hon visste inget liv utan Frode hos sig. Hon satt håglös, lite skygg och undrade varför han aldrig kom tillbaka. Det tog ett par veckor innan hon började acceptera att våra händer var det enda mys hon kunde få nu när Frode inte längre putsade hennes öron och nacke och kinder och ansikte så som bara han kunde. 

Men 15 mil från oss satt Enzo, kastrerad hane född juni-13, och miste sin burkompis, en hona. Matte beslutade att Enzo skulle försöka placeras ut till någon som kunde fylla tomrummet och annonsen om Enzo hade funnits på flera platser ganska länge när jag hittade den. Samma öde som Eowyn, samma ålder som Frode, kastrerad, ensam… Matte berättade också att han alltid hade putsat sin hona så mycket och nu fick hemmets katt ersätta goseriet och tvättade Enzo ödmjukt , men Enzo tyckte inte att det var riktigt samma sak. Han ville ha sin älskade burkompis. Han ville ha en egen hona att pussa på, inte bli tvättad av en katt.

Idag flyttade Enzo in till Eowyn. ‪Match in heaven 🤗❤️
Så söta ✨
Eowyn; zobelsiames blå satin
Enzo; blåögd (svart,  vitörad?, övertecknad wienertecknad/brokad?)

När jag kom hem till Enzo bars han fram på mattes arm, släpptes ner på golvet och han hoppade fram och nosade nyfiket på mig. Jag öppnade transportburen och Enzo funderade knappt två sekunder innan han hoppade in och valde att stanna där tills vi hade talat färdigt och ditt och datt. Jag stängde luckan och åkte hem.

Här hemma introducerades paret först i dotterns säng där vi hade bra kontroll, lätt at gripa in och det var ändå en koncentrerad yta där ingen kunde fly eller bli trängd. En hel del skuttande och hoppande blev det, och ridande från alla de håll och kanter. Så fort den som var jagad lade sig platt stannade jagaren upp och avvaktade. Kloka små filurer. Hade det varit hundar hade jag omnämnt dem till att vara signalstarka. Även om dottern var orolig av deras ivriga skuttande så ansåg nog jag att det gick sansat till väga. De måste ju känna på varann och få rangordningen befäst. 

Efter någon timme vågade vi släppa dem i en komposthage och efter ytterligare ett antal timmar fick de komma ner i den renstädade buren med innehage, där de ska bo fram till våren innan de kan flytta ut till uteburen med storhagen. Inneburen står alltid öppen ut till komposthagen med två ingångar och vi ordnade två hyllplan, flaska till Enzo (Eowyn föredrar vattenskål), varsin matskål med deras specifika foder i, och ingen ville äta ur den andras skål, så vi får se hur vi gör, om vi mixar sorterna till slut eller om vi kör varsin diet åt dem. Eowyn får Rabbit Royale och Enzo äter Rabbit selective. 

Här på Eowyns hemmaplan kom hoppandet och skuttandet igång igen men de orkade inte så mycket mer. Eowyn accepterade till slut Enzo på sin sitthylla och putsade hans öron en stund innan de tog sin kvällsmat. 🌛

Edith: Kan blåögd wienertecknad även vara vitörad? Eller är de vita öronen enbart en effekt av övertecknad wiener? Vitörad är ju en egen teckning som är dominant, eller hur?  Eller är han rent av en vitörad/broken…. men var kommer då de blå ögonen ifrån. Jo, wienertecknad…🤔 -HJÄLP!!! Egentligen spelar det ingen roll alls. Han är en sockerbulle och jag älskar honom, men jag är rysligt intresserad av genetik 🤪