Jag har två honor tillsammans, dem har levt tillsammans i ca 10år. Jag tycker det funkar bra, ibland är den ena lite för "på" (speciellt om det är i nederdelen i buren) men tvärtom i ovandelen. Dem har typ varsitt revir :D Men fördetmesta är dem bästisar och brukar ligga och tvätta varandra:)

Mina fungerar superbra ihop. Kan inte se att någon skulle vara "slav". 
Ena i varje grupp är lite "under" den andra men är för att om jag sätterihop två lika dominanta blir det slagsmål. Men ingen mår dåligt eller liknande. Samma förutsättningar :)

Hahaa whaaat? Vilket bullshit. Vad var detta för forum, något brittiskt eller amerikanskt?

När jag hade två honor ihop så var den ena ganska dominant och tillslut fick jag sära på dem då hon blev lite ilsk mot den andra. Var dock inte så kunnig på den tiden och inser att det troligen berodde på för liten bur. De kom nämligen bra överens i hagen. 

Det är ju ofta (oftast) så att det är någon som bestämmer. Men det behöver ju inte vara negativt.

Hos mig är det alltid en ledare i buren, den kaninen är alltid mest framåt medan de andra håller sig i bakgrunden. Jag brukar ofta låta mamman ha 1-2 döttrar kvar hos sig om jag ska ha några tillsammans eftersom då är mamman alltid högst i rang och döttrarna blir inte lika tillbakadragna. När jag har haft 2-3 systrar eller 2-3 ungdjur (från olika kullar) så har de alltid gjort upp om rangordningen och då känns de underlägsna alltid lite mer skygga. Men jag tror det är lite så att barnen utvecklar personlighet när de bor kvar hos mamman eftersom de ser henne mer som mamma och inte som rangledare (har i en bur nu mamma + 2 döttrar där döttrarna är lite över 2 år och fortfarande diar …). Hos de duos/trios som inte har en mamma hos sig så börjar de bråka om rangen när är runt 3-5 månader och det är då de (i mina ögon) utvecklar sina personligheter (när de bli könsmogna).

Dock så trivs kaninerna mina att bo tillsammans, det är bara när jag ska stoppa in huvudet i buren, eller står alldeles utanför, som jag märker rangskillnad genom att ledaren kommer fram och hälsar och de andra är mer tillbakadragna. Annars kan de ligga ihop (en del gärna på varandra) och gosa och ha det jättebra tillsammans.

Två honor ihop i en bur är något jag mycket starkt avråder ifrån. Det blir precis som du skriver ytterst ojämlikt. De vet precis vem som är dominant och vem som ska lämna plats för den dominanta. Men i buren går det inte att lämna någon plats, så den svaga kommer att få stryk, eller (i bästa fall…) bara bli mentalt nedtryckt. 

Visst finns det enstaka undantag med honor som verkar fungera helt problemfritt ihop även på små ytor, men det hör verkligen till undantagen. Jag har haft två såna par under alla mina år.

Kan tillägga att jag har fött upp kaniner i över 30 år. Ganska länge hette det ju (vilket många fortfarande tror) att två honor fungerar bra tillsammans, så jag sålde då ofta två honor ihop. Vet inte hur många timmar (dygn…) jag har tillbringat i telefonen med att försöka hitta lösningar på problemet med ständiga bråk. 

Jag har mina egna honor ihop i hästboxar en del av året, men då har de ju omkring 10 kvadratmeter och hyllor, hus mm. Det fungerar tack vare att de kan komma undan om de blir osams och de har ju även chansen att välja vilka de vill umgås med och välja bort andra.

#5 Nja håller verkligen inte med där. Många som har honor ihop och det fungerar jättebra. Jag har t.ex två par nu, haft flertalet par med honor, extremt få gånger det inte fungerat och då har dem två inte fått bo tillsammans. Så olika erfarenheter där ;) Ja jag märker om de mår dåligt eller inte, mina älskar att ha varandra de som bor i par nu. Ligger bredvid varandra, putsar varandra mm.
Men stor yta är ju A & O oavsett om det är två honor eller kastrerad hane med hona. Anser jag i alla fall, för mig är det ingen skillnad och inte märkt någon skillnad här heller :)

#5 Förstår vad du menar. Är det då mest mellan syskon (honor) det blivit bråk? Är det likadant mellan mor-dotter, enligt din erfarenhet?

#5: Det där beror också lite på ras, jag har holländsk kanin som är dumsnälla och även de satiner jag har haft har gått bra att ha ilag (på mindre ytor). På angora, dvärgvädur och hermelin har det inte gått lika bra att ha honor tillsammans. På hermelin och angora har det rykt tussar och blivit köttsår på någon (så fort jag ser minsta tecken på bråk säras kaninerna direkt), dvärgväduren har jag för mig att hon antingen försökte rida eller blev sur på dotter när den var runt 3 månader.

Jag har mina två flickor tillsammans, och visst är det så att det är en av dem som är dominant. Å andra sidan upplever jag att den som verkligen har blommat upp av att få en kompis är den undergivna kaninen. Hon är mycket modigare, gladare och mer social nu jämfört med hur hon var innan. Flickorna är nu snart sex år, och har bott tillsammans sen ett halvår. De är frigående inomhus, och just att de har stor yta tror jag är en grundförutsättning för att det ska fungera. Oftast är de dock inom 20 cm avstånd från varandra, men det är ju någonting de väljer själva.

Som ni säger så kanske det har mer med storleken på ytan de har tillsammans än om sällskapet. Det låter logiskt. Plus att det beror på ras och personlighet också, så klart. 

#9 Skönt att höra att den undergivna kaninen fått många fördelar av en dominant kompis! 🙂

Är det någon mer som har erfarenhet av att låta en eller två döttrar gå tillsammans med mamman? Brukar det gå bra, eller blir det bråk mellan döttrarna sen när de växer upp?

#10 Jag tror det inte hänger på ras i regel utan mer på individen och då plats mm :) De raser & korsningar jag testat med har det inte varit skillnad i alla fall

Kaniner lever i grupp. De ska hållas på stor yta tillsammans, ha många gömslen och hyllplan, berikning och annat som gör att de inte ständigt sitter och glor på varandra, men ändå kan söka sällskap.

Vilda kaniner lever också i grupp och även om de har möjlighet att gå till egna hålor, är de ofta tillsammans.

Både honor och hanar kan bo i grupp med samma kön - hanar kräver något mer utrymme och berikning. (en hane kan även bo med honor, men då blir det ungar om alla är intakta, och det kan slita på honorna i längden)

Om de bara är två finns en ökad risk att de fixerar på varandra och därmed bråkar. Tre eller fler kan fungera mycket bättre.

Ungdjur som växer upp kommer liksom människor in i en trotsålder eller rebellisk fas där de behöver hitta sin plats.. då kan det bli mer bråk och jakt. Men skador är väldigt ovanligt.

Det finns gott om vetenskapliga studier på att kaninhonor mår bäst och håller sig friskare om de bor i grupp. Dessutom finns mängder av erfarenheter gjorda av folk som avlar kaniner i grupphållning.

En bild på honor med olika kullar som väljer att vila tillsammans. En bild på fyra intakta hanar som levt ensamliv fram till vuxen ålder, med undantag för den lille gule som inte är vuxen än. De funkade utmärkt ihop och höll ihop även när de inte behövde det.

Kaniner är sociala djur. Men de ska ha stor yta. Även ensamlevande behöver kunna röra sig….

#7, ja, min erfarenhet är att det fungerar bättre med mor och dotter än med två jämngamla kaniner. Jag har tolkat det så att det då blir en naturlig rangskillnad som de inte måste bråka sig fram till. 

Och ja, det är absolut skillnad på olika raser också. Jag älskar dvärgvädurar i alla andra avseenden, men när det kommer till den sociala biten med andra kaniner verkar de vara lite bråkiga! De andra raser jag har haft är hermelin och lejonhuvade och där har det oftast gått bättre. Samma fenomen ser jag bland mina inackorderingar. 

Fler kaniner ihop än två är också oftast bättre!

#13 Tack för ett jättebra och informativt inlägg! Det låter vettigt att det funkar bättre med fler än två och mycket stimulerande miljö, klart det kan bli bråk om de är uttråkade.. Ska försöka tänka på att inte begränsa mig till två och två när jag sätter ihop mina kaniner, jag har ju väldigt stor plats att ha en lite större grupp på.

#14 Det verkar logiskt att det blir så, en naturlig rangskillnad från början mellan mor och döttrar. Om man låter modern gå med flera döttrar, brukar det bli bråk mellan de jämngamla honorna sedan då? 

Aww, typiskt att du säger så om dvärgväduren, det är ju den rasen jag vill skaffa fler av 😃Kanske är den rasen avlad mer på sällskapskanin till människor än på att fungera i grupp?

Här har det fungerat bäst överlag med dvv :D 

Men ja jag har märkt att det brukar fungera i regel bäst med lite åldersskillnad. det har jag på mina.

Min dvärgvädur är jättesnäll och go mot min hane, som är hermelin/lejon. Tror inte att det beror så jättemycket påvras utan på individen :)

#17, är det alltså två hanar du har?

Jag köpte två honor från samma kull 2011, kastrerade de ca ett år efteråt (för att slippa livmoderhalscancer) och fick då av veterinären veta att de skulle vara åtskilda i sju dgr (för att såren skulle läka ifred). De bodde i varsin komposthgallerhage i garaget (kan inte ha inne pga höallergi) och triggade antagligen varandra genom gallret. När vi sedan släppte ihop de bet de varandra blodiga så vi särade på de. Så kort sagt; ja det kan man (sa även uppfödaren), dock är det enklare om de är från samma kull. Hanar ska man däremot inte ha tillsammans efter att de blivit könsmogna eftersom det kan skapa bråk.