Sjukdom eller dylikt!??
Hej!
Jag har en snart treårig hane (dvärgvädur).
För ca 1,5 år sedan visade han tecken på att avföringen krympt (de var väldigt små jämfört med hur de brukar vara) och han varken drack eller åt som han skulle. Jag märkte direkt att han inte var sig själv, så vi for till veterinären. Det visade sig att han nog hamnat i chockläge (han har en utebur på sommaren mot vår gata, och grannhunden hade sprungit runt buren, skrämt upp honom rejält).
Han fick dropp, och de var också tvungna att slipa hans tänder, som blivit för långa och bidragit till att han slutat äta. Han går dock enbart på en diet av hö, gräs och enstaka frukt/sallad/grönsaksbitar, så det är inget fel på själva utfodringen. Hon sa att det fanns en risk att tandproblemet var genetiskt.
Hursomhelst..! Han har alltid varit en tunn liten kille, men nu har han blivit rätt så mager. Det som oroar mig är att allt upprepar sig igen;
äter inte själv, vill nästan bli matad.
Väldigt små pluttar, inte alls som de brukar vara.
Han rör inte sitt hö alls, vilket han brukar gå på direkt jag fyller på.
Idag satte jag mig ner i hans Hage, och efter några minuter så blev det riktig fart på honom, glädjeskutt, äta för fullt!
Jag funderar på om han kanske blivit deprimerad eller dylikt, då jag var borta med klassen i fyra dagar. Ni kanske undrar varför jag säger att han kan vara deprimerad? Han har alltid tytt sig till mig, och det är bara jag som duger. Han kan vara supermysig mot alla, men sen kan det växla och han blir riktigt otrevlig, låter argt och rivs/bits och klöser efter dem. Även om min mamma har varit där nästan lika mycket som jag är han lika otrevlig mot henne som de andra.
Han gör sällan så mot mig, hänt bara ett par enstaka gånger. Men han är alltid helt annorlunda med mig, man märker direkt på hans beteende.
Jag ska självklart ringa veterinär om detta fortsätter att hända, men jag tänkte fråga er om ni har några tips? på hur jag ska undvika att det här händer igen, om det ens går att undvika. Han är väldigt matglad, och äter alltid rikligt med hö. Jag har nu köpt till pellets för att få honom att gå upp i vikt, men vill helst inte att han ska sluta äta hö helt, då jag vet att de föredrar pellets framför hö. Han äter nästan enbart pellets nu (får inte så mycket).
Har ni egna erfarenheter med detta? Har haft tre kaniner innan honom, jag är snart en färdigutbildad djurvårdare (inte djurSJUKvårdare, som många tror. Inte veterinär ;) ) men jag har aldrig haft det problemet innan.
Har ni något ni tycker jag bör veta eller så, skriv gärna!
Tack på förhand!
Låter som om tänderna vuxit igen. Har kaninen växande tänder så är det tyvärr något man måste behandla kontinuerligt, då de hela tiden växer.
Hur fort de växer beror lite på hur de slits, men det är ofta flera ggr om året.
Att han reagerar med ilska är också ett bevis på att han inte mår bra.
Så jag skulle välja att åka till veterinär så snart som möjligt och kolla honom i munnen. För det är säkert därför han magrat av och har ont.
Håller tummarna att det får honom att må bättre!
/Elisa
Gå till veterinär och kolla tänderna igen, är det ett bettfel måste det som sagt behandlas flera gånger under hela hans liv. Aggression kan bero på smärta. Sen att han blev gladare när du spenderade tid med honom, kanske behöver han en kompis så han alltid har sällskap.
Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.
Hej igen!
Var hos veterinären idag, men blev bara irriterad…
För det första var hon sjukt stressad, vilket gjorde att Chimo blev jättestressad/rädd, men han var ändå jätteduktig. Sen när hon skulle ta ut honom ur transportburen så drog hon ut honom med öronen..!
Jag kände mig också dumförklarad när jag pratade, som att allt jag sa/visste var fel, fast jag känner mitt egna djur liksom…
Sen bad jag om att han skulle få "vätskeersättning". Djursjukvårdaren som kom efter veterinären sa att veterinären hade sagt att Chimo inte var uttorkad (Chimo har inte druckit/ätit på flera dagar) och jag blev lite irriterad.
Men de gav honom det, och de sa att "puckeln" med vatten skulle försvinna typ imorgon. Den försvann typ 1 timme efter att vi kommit hem…
#3
Kollade de honom i munnen? Var ju det som var viktigast. Även tänderna längst in.
Tyvärr är det få veterinärer som kan något om kaniner. När jag födde upp kaniner för 20-25 år sedan så kunde vi mer än veterinärerna.
/Elisa
Jo, hon kollade i munnen.
Men han vill fortfarande knappt äta, även efter 'operationen'. Förra veterinären vi var hos, då åt/drack han direkt han kom hem. Blev sitt vanliga glupska jag, men han verkar fortfarande inte må bra.
De sa att de både klippte och slipade hans tänder, men vad jag fått lära mig under min utbildning som djurvårdare är att man absolut inte ska klippa då det kan orsaka mer skada än nytta. Så funderar på om han fått någon spricka eller liknande?
Kanske dags att byta veterinärklinik? Låter som riktigt hemsk upplevelse och hade det varit jag hade jag morrat rejält på personalen. Tycker tyvärr att kaniner blir sjukt underprioriterade idag, fast kaninintresset har blommat ut enormt! Nä tycker verkligen synd om dig och hoppas att du kommer till en veterinär som både lyssnar på dig och som lägger intresse på att hjälpa Chimo ❤️
I övrigt tycker jag hela din historia låter mycket underligt. Enligt mina erfarenheter kan viktnedgång ha att göra med färg och i vis del ras. Men det kan också vara mycket individuellt, har haft kaniner som haft problem att komma upp igen efter en rejäl nedgång och tvärtom.
Men har han haft problem med sina tänder är det troligt att det är något med de som strular. Det är ibland allt från tandilningar till att det är problem med rötterna. Kan inte alltid synas på utsidan, du kanske vet en del som läst djurvård 😉
Har du försökt att ge honom lite vätskeersättning och Critial Care självmant?